Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Hur upplevde ni er sterelisering?

Jag är en kvinna, 29år som har tankarna på att sterilisera mig. Jag har en son som är 1,5år. Gift. Har i onsdags gjort en abort, även förra året en abort. Den första graviditeten efter sonen så var han 5månader och var inte planerad. Senaste graviditeten var planerad men jag har något som kallas för hyperemesis gravidarum (extrem gravidillamående). Jag hade det med sonen och graviditen var en mardröm som bestod av att spy hela dagarna och ligga i sängen och åka in oxh ut för vätske och näringsbrist. Jag och min man ville ge vår son ett syskon och blev gravid, hoppades att graviditeten skulle bli bättre. Men icke. Legat i två veckor, inte ätit eller dryckit, allt kommer upp, in för dropp flera gånger. Jag sa att denna gången var det inte värt denna mardröm och min son förlorade sin mamma under dessa veckor... så beslutet blev abort och inga fler barn! Etr beslut jag känner mig väldigt trygg med. Men nu till er som gjort sterilisering... Hur var det? Sövdes ni ner eller var ni vakna? Läst att det finns två olika sätt... jag är extremt rädd för att bli nersövd då jag är svårväckt och svår att söva. Hur kände ni efteråt? Hade ni några komplikationer? Hur länge tog det? Är ni nöjda med ert val?

2018-08-06
Mammatillpojke
Mammatillpojke
Bebis på 17 månader

För det första så kommer mina graviditeter se exakt likadans ut och jag fyller 30år nästa år, jag tycker inte att det är speciellt ungt, jag vill inte ha fler barn efter 30. Förstår ditt tänk men samtidigt kan ingen som inte haft reller har hyperemesis veta vilken mardröm det är. Att spy hela dagarna, inte äta eller dricka, ligga dag in och dag ut, inte orka dusha eller gå själv, inte orka eller kunna sitta utan att spy, illamående dygnet runt, extrem viktnedgång, alla muskler bryts ner, inte orka ens kolla på tv, vara inlagd i flera omgångar, inte kunna ta hand om sitt barn, mardrömmar som är så hemska att ens tänka på pga ens mående, psykiskt jobbigt, vilja dö pga måendet... så nej. Det är inte värt med andra barnet... och ingen... ingen... som inte själv lidid av dettq kan ens föreställa sig hur hemskt det är.

2018-08-11
Mammatillpojke
Mammatillpojke
Bebis på 17 månader

Hej! Jag tänker att du skall pausa dina tankar om sterilisering! Du är ung och har precis gått igenom en abort! Lätt att få såna tankar när man är mitt uppe i allt,tro mig jag har kännt likadant och min man bokade sterilisering och tack å lov ångra han sig å nu väntar vi tredje vilket jag då aldrig nånsin kunnat tänka mig! Mycket kan hända i livet och om 6 år vet du inte vart du är just då i livet! Du kan aldrig ångra en sterilisering så vänta ett par år till!

2018-08-11
8kee6
8kee6

Jamen då så... om det känns läskigt att göra ett litet klipp för honom så är det väl bättre att de för en större bukoperation på dej...

2018-08-11
solskensmamman
solskensmamman

Vi har diskuterat det men han vill inte göra det. Vet inte riktigt om det har med manligheten att göra, sen tyckte han det var lite skrämmande tanke att de ska klippa mellan bena på honom 😝

2018-08-09
Mammatillpojke
Mammatillpojke
Bebis på 17 månader

Hej, ledsen att höra att du haft så kämpiga graviditeter! Låter verkligen tufft. Har ni övervägt att din man gör en sterilisering istället? Ett mkt mindre ingrepp på en man, ingen narkos behövs, räcker med lokalbedövning, lite ömt efteråt men kan återgå i arbete i princip dan efter beroende på vad för typ av arbete man har. Betydligt större ingrepp på kvinna. Min man har steriliserat sig och det gick väldigt snabbt o smidigt och det var bästa beslutet vi kunnat ta!

2018-08-09
Tuhco
Tuhco
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...