App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Inbillar mig att han ska sluta andas

Har sån sjuk ångest att min lilla 8 månaders son ska sluta andas när han sover. Har haft problem med detta sen han föddes. Har svårt att somna pågrund av detta och sover knappt på nätterna då jag måste kolla honom. När han sover på dagen så har jag svårt att lämna sängen. Han sover jämte mig så jag kan kolla han. Snart är min mammaledighet slut och pappan ska ta över. Vet att han inte alls är orolig och gör att jag får massa ångest. Min make kommer ju kolla honom men inte 1 gång i minuten som jag gör. Har även panik över han ska dö. Han har satt i halsen och jag fick göra heimlich mannövern på honom. Panikar över att när det väl gäller om jag måste utföra hjärt & lungräddning att jag kommer få panik och inte klara av det fast jag gått massa utbildningar genom åren och kollar videos på hur man gör varannan vecka. Har nån lite lugnande ord? Eller känner likadant?

2018-06-15
Pannpann
Pannpann
Bebis på 3 månader

Ja vi får mota bort dem lite i taget! Förhoppningsvis släpper oron lite när jag börjar jobba då man har andra grejer för sig.

2018-06-15
Pannpann
Pannpann
Bebis på 3 månader

Jag har gått kurs för att hantera ångest, KBT och hos mvc psykolog och även är jag inskriven på öppna vuxenpsykmottagningen. Var det innan jag blev gravid. Jag har i princip fått alla verktyg de kunde erbjuda innan jag blev gravid. Men mammahjärnan kan inte släppa detta. Så rädd att det underbaraste som någonsin hänt ska förvinna.
Jag har inga andra katastrof tankar t.ex. det blir krig eller så men just att han kommer dö är så djupt rotad i mig. Var orolig hela graviditeten då jag är diabetiker typ 1 och minsta lilla fel från min sida kunde slutat i han blev jättesjuk eller dog i magen.

2018-06-15
Pannpann
Pannpann
Bebis på 3 månader

Jag är likadan. Sonen är snart 16 månader men är fortfarande orolig. Kan dock sova på nätterna. Men är jag vaken så kollar jag honom jätteofta, oftast sitter jag t.om. i sovrummet för att kunns kolla honom. Jag trodde att jag skulle vara jätteorolig när han började förskolan, eftersom att de ju inte tittar till och man har då noll kolö själv. Men den oron släppte när jag inte var med honom... samma om jag jobbar och min man/pappan är hemma så oroa jag mig inte heller över sovningen, dock att han ska sätta i halsen. Det är så otroligt osunt att man har de oron. Jag trodde den skulle försvinna först när han blev 3 månader men nej, sen när han blev 6månader men nej, 1år men nej...nästa vecka blir han 1år 4månader och jag oroar mig och kollar till honom hela tiden. Jag avundas personer som kan slappna av och göra annat när barnet sover, gå till ett annat rum och göra något men jag klarar inte det... har vi besök så kan jag slappna av mer men går ändå och kollar till typ varje kvart. Ibland får jag tvinga mig att sätta mig i vardagsrummet och kolla på tv där istället för sovrummet. Testat sysselsätta mig men blir att jag t.ex. städar när han är vaken så jag kan städa i lugn och ro (vilket de flesta skulle tycka är tvärtom, att när barnen sover så kan man städa i lugn och ro). Har tidigare pratat med min psykolog (när jag fortfarande gick där) och hon sa att jag måste tvinga bort dom tankarna och att chansen att något sånt händer när de är så gamla är väldigt små. (Hjälpte dock mig en liten stund men här är jag igen). Vi får kämpa tillsammans emot dessa hjärnspöken!

2018-06-15
Mammatillpojke
Mammatillpojke

Jag hade kontaktat bvc psykologer! Katastroftänk kan man arbeta bort! Alternativt att det kanske lugnar sig när din man tar över🍀

2018-06-15
8kee6
8kee6
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...