Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Separation?

Hej! Jag och sambon har stora problem och jag börjar oroa mig för att det bara kommer gå åt ett håll. Vi tjafsar/bråkar konstant över att han inte tar sitt ansvar hemma. Och han att jag har kontrollbehov. Kortfattat så växte jag upp i ett hem där jag fick ta hand om mycket och ta hand om städning vilket gör att jag idag måste ha det rent hemma. Men utöver att jag sköter om den mesta delen av städningen, så tar jag hand om våran dotter, hund, renoverar här hemma och jobbar. Killen har vart arbetslös till och från och gjorde inget när han var hemma, och lämnade våran dotter till släktingar så att han kkunde spela på datorn. Någon gång ibland har han hjälpt mig men väldigt sällan. Jag börjar känna att nu efter över ett år av tjat och bråk så börjar måttet bli rågat. Jag har försökt vara en superkvinna men nu orkar jag inte mer. Och tankar börjar gå runt, som att man skulle klara sig bra själv. Men vill ju att dottern ska växa upp i ett hem med båda sina föräldrar. Har totalt ledsnat... mår inte alls bra! Ni som varit i samma sits, hur har ni gått tillväga?

2018-02-03
Barn på 1 år och 11 månader

man brukar säga att en glad mamma är en bra mamma, och att välja att antingen ha två föräldrar som ständigt bråkar eller att ha en förälder som är glad och tillfreds med livet, vad väljer man då? det senare verkar mera vettigt. ett barn behöver en lycklig familj som tar hand om barnet, inte ständigt bråk och tjafs.

2018-07-25
flingan32
flingan32

Jag och sonen blev mer eller mindre utkastade när sonen var tre månader. En stor sorg helt klart, men efter att ha bråkat galet mkt under både graviditet och den första tiden av pojkens liv så kändes det ändå som att jag kunde börja andas. Och idag har pojken två föräldrar som mår bra på varsitt håll. Vi har inte nån jättebra relation idag men det går åt rätt håll. Och pappan har framför allt blivit tvungen att ta en större del i pojkens liv när han har honom hos sig istället för att lägga allt ansvar på mig.

2018-02-04
Maskrosmamma
Maskrosmamma
Barn på 3 år och 3 månader

En vän till mig, hon är en av de starkaste personer jag någonsin träffat, var i förhållande med barnets pappa. De bråkade varje dag och när hon bestämde sig för att lämna honom resonerade hon som så att hon hellre ville att hennes son skulle få en sund bild av hur en relation ska vara/hur kärlek ska vara än att han tvunget skulle ha sina föräldrar tillsammans. Även om det sved att hennes son inte skulle ha en så kallad kärnfamilj så ville hon som sagt hellre ge honom en chans att se hur en sund relation är. Nu har hon och pappan en fungerande relation, hon har träffat en ny man och har fått sitt andra barn och första sonen kommer faktiskt växa upp och förstå vad kärlek är och ändå har båda sina föräldrar väldigt nära. Menar med detta inte automatiskt att du ska lämna utan vill bara visa att man kan se det hela även ur detta perspektiv. Jag hoppas allt kommer gå bra för er och att du följer din magkänsla, den vet oftast bäst!

2018-02-04
Mammaiapril18
Mammaiapril18
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...