App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Förlossningsrädsla

Jag och min sambo väntar vårat första barn. Innan jag blev gravid så längtade jag efter ett få bilda familj. När vi väl plussade så kände jag mig bara tom. Inte alls den glädje som många säger. Det tog lång tid innan jag förstod att vi skulle ha barn. Det va nog först på kub-testet mär vi fick se den lille som det blev verkligt. Tyvärr kände jag ingenting för barnet, fortfarande tom på känslor och ingen anknytning. (Kände mig helt värdelös och ensam i mima känslor/tankar) Detta resulterade inatt jag fick ett psykologsamtalet inbokat. Efter mycket om och men så sammanfattades hela samtalet kring min stora förlossningsrädsla, att föda vaginalt. Min bm ringde upp mig dagen efter samtalet och vi bokade in en tid efter rul och hon berättade även att hon skulle skicka en remiss för aurorasamtal. Jag undrar är det någon mer som vart med om liknande känslor? Jag är i v.25 nu, träffar psykologen och min bm inom en vecka och då ska remissen skickas iväg. Jag önskar givetvis ett planerat kejsarsnitt. Hur går jag tillväga, jag vill vara så påläst som möjligt om för/nackdelar. Vart läser man på?

2018-01-02
Michaeela
Michaeela
Barn på 1 år och 11 månader

Hej! Ser det var ett tag sedan du skrev. Hoppas alt gått bra! :) För mig är det exakt samma, har fått en remiss men det är flera månaders väntetid för samtal eftersom det inte prioriteras. Så det blir samtal först 7 veckor innan bebisen beräknas komma, inte alls stressande eller så, haha! Det blir så jobbigt också när man får höra från andra att njuta och vara tacksam, när man känner något helt annat. Tycker också det är klurigt som du skriver att man inte an diskutera med någon, eftersom man är rädd för eller det känns som man får mothugg direkt.

2018-03-06
Kakan2121
Kakan2121

Hej, min bm skickade iväg en remiss för aurorasamtal. Ska dit i slutet av februari. Det är till att läsa på ordentligt, ska ta med utdrag från psykologen där det står vad vi pratat om. Känslor, ångest, oro osv. Allt som kan vara relevant gör ett beslut. Hur går det för sig? Kram ❤️

2018-02-04
Michaeela
Michaeela

Hej! Jag är i V.26 nu och har exakt samma känslor, ligger här och gråter nu för att det är så jobbigt med alla känslor och icke känslor. Men va ju några veckor sedan du skrev detta inlägg. Hur har det gått för dig nu när du fått prata med BM osv? Eller du kanske inte fått gjort det ännu?

För mig e det så att jag tycker det är mysigt med bebis i magen och kan känna viss anknytning, men sen ser jag också mitt barn efter födseln, typ 6 månader framåt. Men så fort jag tänker på att hon skall ut ur mig får jag sån ångest och vill bara gråta och hjärtat slår bara fortare och fortare. Det gör att jag också funderar på kejsarsnitt. Men frågan är ju vad som är ”bäst”. Jobbigt med alla dessa tankar som snurrar.

Som du säger, skönt att man inte är ensam om dessa känslor. ❤️

2018-01-25
MiloHaley
MiloHaley
Barn på 1 år och 10 månader

Hoppas du kommer till ro med din graviditet och förlossningsrädsla. Vill bara flika in att planerat snitt inte är en dans på rosor. Jag fick det pga moderkakan låg för. Läs på och fråga om snittet också för efter snittet hade jag det riktigt tufft eftersom jag knappt kom upp ur sängen, var helt beroende av min sambo för att kunna lyfta mitt barn till bröstet för att amma osv. Så att få snitt är inte att vinna på lotto direkt.. lycka till med vad du än väljer

2018-01-03
VeraBou
VeraBou
nyfödd bebis

Tack för allt fint ni har skrivit! Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om att känna dessa känslor. Det har varit svårt att prata med vänner som också väntar barn, men de är överlyckliga och är tvärt emot mig. Vilket gjort att jag valt att inte dela med mig om mina tankar. Jag tänker att jag ska vara samarbetsvillig lyssna in allt dom säger. Skulle det inte överväga min rädsla så hoppas jag innerligt att dom lyssnar på mig angående ks. Jag tror att min blindtarmsoperation för en månad sen satte sina spår. Från att inte ha kontroll över min kropp eller rädslan av att barnet ska skadas osv. Det va redan då svårt att hantera allt hur ska det då bli med en förlossning. Det är så mycket tankar som snurrar och det är 15v kvar och jag känner mig långt ifrån säker. Stor kram till er som tog er tid att svara!

2018-01-02
Michaeela
Michaeela

Hoppas verkligen de löser sig för dig. Och du snart kan känna den underbara känslan att få vänta på sitt kommande barn. Ta emot aurora samtalet med barnmorskan om du erbjuds de. Jag va oerhört nervös och rädd inför min förlossning. Tog upp de med min barnmorska. Då fick jag åka till bb avdelning och träffa personalen. Satt i samtal och fick berätta hur jag kände. Efter de visade dom mig runt på förlossnings avdelningen. Jag va så tacksam och då jag gick därifrån kändes allt mkt lugnare och bättre. Då förlossningen väl startade va jag inte nervös. Allt gick jätte bra och jag va inte alls rädd. Kroppen gjorde allt som den skulle. Och de kommer säkert gå bra för dig med ❤️

2018-01-02
Mars2017
Mars2017

Låter väldigt jobbigt för dig att rädslan för fl hindrar dig från att känna starkt för ditt kommande barn.
Jag hade egentligen aldrig någon förlossningsrädsla, men hade heller aldrig några starka känslor för barnet i magen. Min rädsla låg snarare i själva graviditeten, och av någon anledning kunde jag inte se mig själv som mamma och var därför helt övertygad om att något skulle hända under grav/fl med barnet. Ville varje dag bara ha grav "överstökad" men vågade aldrig riktigt känna så mycket för barnet. Tyckte det var jättetufft att behöva köpa barnvagn osv i förväg. När bebis väl kom i en väldigt smidig förlossning blev det lite chockartat och jag hade i några dagar väldigt svårt att förstå att det verkligen var mitt barn.
Jag hoppas verkligen du får all hjälp du behöver, och att detta löser sig på bästa sätt för dig. Men vill bara säga att du är inte ensam om att sakna det där kärleksbandet till barnet i magen (jag fick det inte ens vid fl på de sättet som många beskriver), men försök att inte låta rädslor förstöra din graviditet och inför kommande barn. Det är inte värt det! Såklart helt naturligt och lätt för en annan att säga, men jag garanterar dig att den ovillkorliga kärleken till ditt barn kommer komma! Sen om det är under graviditet, vid fl, eller att den kryper sig fram strax där efter är mindre viktigt. Och förlossningen.. Oavsett vilken "sort" det blir är jag säker på att du klarar det galant. Försök bara att undvika katastroftänket.
All styrka till dig!

2018-01-02
Mislan
Mislan
Barn på 1 år och 7 månader

Oj önskar jag kunde svara dig längre och mer personligt! Jag kände ungefär samma som dig inför mitt andra barn, fick svår sekundär förlossningsrädsla efter en traumatisk förlossning och första tid med vårt första barn. Kan ärligt talat säga att jag grät mig igenom hela min graviditet, varenda barnmorskekoll tog liksom två dagar att komma över. Kände nästan inga känslor för magen, kände mig tom... var livrädd att jag inte skulle känna något för barnet och när jag inte fick kejsarsnitt beviljat på en gång när jag hade samtal med förlossningsläkare i vecka 25 ville jag bara ge upp och göra abort men det var för sent (och barnet var efterlängtat men så stark var rädslan för att föda). Jag fick psykologhjälp och många samtal med aurora och förlossningsläkare och gjorde en förlossningsplan som innebär att jag kunde bryta för snitt under vissa förutsättningar och om jag fick panik. Jag vågade iallafall prova att föda vaginalt och förlossningen gick så himla snabbt att jag aldrig hade hunnit bryta för snitt men var inte rädd där och då och när barnet kom så kom alla känslor med! Kände precis lika starkt som för mitt första barn på en gång och var så lättad över att stunden jag var så himla rädd för var över! Nu är han fyra månader och jag blir bara mer och mer förälskad i honom för varje dag!

Vill bara ge dig hopp om att förlossningsrädsla inte behöver innebära att känslorna för barnet blir lidande, och om du vill ha snitt så stå på dig i varenda steg. Deras jobb är att övertala dig åtminstone tills de vet hur stark din rädsla är. Och kan rekommendera en förlossningsplan som om den är skriven helt på dina villkor faktiskt kan vara ett bra alternativ!

Lycka till och hoppas att allt går superbra!

2018-01-02
Grusfot
Grusfot
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...