Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, har varit så himla mycket att jag blir tokig. Jag har sådana problem med min svärmor att jag verkligen inte har någon energi kvar. Jag är bara arg hela tiden. Mest pga henne. Samtidigt går detta ut över mitt och killens förhållande. Vi bråkar mest om hans mamma. Iallafall : Vi flyttade in i våran bostadsrätt 17 dagar innan bf förra året. Och självklart gav killen extranyckeln till sin mamma för hon ville flytta in våra saker så vi slapp. Saker som min kille samlat på sig men även saker som vi köpt och förvarat hos hans mormor och morfar. Hon ställde och gjorde allting som hon ville ha det, fastän jag sa att det löser jag själv, trots att jag var höggravid. När vi satt och åt en kväll bara 3-4 veckor efter bf, så såg hon oss genom fönstret, men tog våran lånade nyckel och bara låste upp och gick in som hon behaga. (Ni kan nog tänka er hur förbannad jag var.) När våran dotter föddes var hon hos oss nästintill varje dag och ibland 2 gånger om dagen i ca 5 månader. Hon har en uppsättning med barngrindar flaskor mat blöjor kläder och ja allt. Sen våran sulky så att hon kan gå ut och gå med våran dotter när hon väl passar henne. För att visa upp sig, och det ser man klart och tydligt. Hon blev ledsen på mig när hon inte fick som hon ville med en egen bilbarnstol. Men jag vill verkligen inte att hon ska åka iväg med mitt barn. Usch, bara tanken.. Och det har irriterat mig när hon använt en egen bärsele och vaggat mitt barn. Jag har pratat med andra om min situation och de har mest sagt "vad är det för fel på den människan? Vad håller hon på med?" Typ. Många säger att jag fått jackpotten på svärmorsmardrömmen. Går inte att prata med henne heller, ska ske på hennes villkor vad man pratar om. Annars pratar man inte alls. Nutid så blir hon ledsen när hon inte får träffa min dotter på en veckas tid. Helst ska det vara varje dag som när sambon var pappaledig. Till råge på allt så har hon börjat lägga sig i allting med dagis. Vilka tider hon ska gå vart hon ska gå, vem hon får som pedagog. Jag är så fruktansvärt trött på denna kvinnan, även om hon säkert vill väl så kväver hon mig sakta men säkert. Vi har bott i denna bostadsrätten i lite över ett år nu. Jag ville flytta ut redan efter en månad. Och nu vantrivs jag här. (Glömde tillägga att hon bor några hus bort.) Jag vet inte riktigt vad jag ska ta till, sambon orkar inte bry sig. Sagt att hans mamma har extrema kontrollbehov. Jag åker bort härifrån varje dag enbart för att slippa träffa på denna människa. Tyvärr finns ju mobiltelefonen... Behöver tips, råd, hjälp, ALLT! Vett inte vad jag ska ta mig till längre. Mvh en mamma som aldrig får vara ifred.