App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Att bli ensamstående

(Det här inlägget är delvis för att jag har behov av att skriva av mig, men kanske har någon tips/råd för att underlätta.) Hej Jag har varit i ett förhållande med samma person sen gymnasiet, nu har vi varit tillsammans i strax över 7 år. Vi har en 10 månaders bebis tillsammans. Med tiden har vi blivit mer och mer olika varandra, våra önskemål om hur tillvaron ska se ut är vitt skilda. Vi kan inte kommunicera alls utan konflikt. Jag har sedan länge identifierat relationen som icke fungerande, destruktiv på gränsen till... sånt jag inte klarar av att uttala. Men jag har levt på hoppet om att det ska bli bra. Nu tror jag att det är bäst att jag frigör mig och min dotter. För situationen går ut över min rörrlsefrihet, och både mina och dotterns relationer. Problemet är att jag är ekonomiskt beroende av min sambo. Jag har ingen inkomst, utöver jobb 4 h/v. I vår ska jag plugga på distans och få CSN. Men jag kommer inte att ha råd att bo kvar i lägenheten. Sambon har betalat alla möbler osv så de antar jag att han tar med sig vid en separation. Jag har en släkting att bo hos, men det behöver vara väldigt tillfälligt då våra livssituationer är totalt olika. Och lägenheten passar inte för ett litet barn. Och vårdnad? Mitt barn har sin pappas efternamn och vi har gemensam vårdnad. Jag vill ändra på båda dessa, men det är väl svårt att motivera för myndigheter att en förälder ska ha ensam vårdnad? Jag har dragit på det här länge delvis för att jag inte vill att dottern ska vara ensam med sin pappa i en annan bostad där jag inte har någon koll. Jag är rädd att pappan kommer att bråka och inte låta barnet vara med mig. Jag är rädd för att avsluta relationen. Jag kommer att stå så utblottad och ensam, för i och med det här förhållandet har jag förlorat mina vänner. Jag har i princip bara min sambo. Och jag vill ge min dotter allt, och det kan jag inte.

2016-12-04
Vegomamma
Vegomamma

Vi har försökt lösa problemen. Nu SÖKER karln annan lägenhet. Jag ska säga upp mig från jobbet och bara plugga, så jag slipper lämna dottern nattetid. Står i kö för förskola. Ska söka bostadsbidrag och förhoppningsvis kan jag oxh barnet flytta in i min mammas lägenhet snart. (Hon bor inte där, bara äger den men den är uthyrd just nu.)

2017-03-12
Vegomamma
Vegomamma

Vegomamma, hur har det gått för dig?

2016-12-29
Maskrosmamma
Maskrosmamma

Vi har lämnat våra på dagis från 12 månaders ålder och det gick hur bra som helst. Måste man så måste man. Om du behöver mer pengar ( vilket hjälper dig ur den här situationen) rent ekonomiskt om du tjänar mer pengar. Barnet mår ju bättre om mer pengar finns och du kommer säkert må bättre om du kan komma ur situationen.

2016-12-05
flingan32
flingan32

Jättejobbigt, men tror att du behöver göra det rätta för dog och framförallt ditt barn...om du inte mår bra o förhållandet idag så förstår din dotter det...angående det ekonomiska, som många skrivit så finns det ett skyddsnät. Bostadsbidrag o underhållsstöd av Försäkringskassan (om inte pappan kan/vill betala). Sedan finns ju socialtjänsten också för en kortare period om man skulle behöva...som ensamstående mamma så lär du få hjälp om du inte har det bra rent ekonomiskt. Det kommer att lösa sig, man behöver be om hjälp ibland, om än så bara en kort period...lycka till!

2016-12-05
Lily1988
Lily1988

Ok, då förstår jag. Men som sagt det finns hjälp att få. Ingen ska behöva vara beroende av en person som gör att en mår dåligt.
Och det är lättare att vara ensamstående och må bra än att vara i ett dåligt förhållande och må psykiskt/fysiskt dåligt! Din dotter förtjänar att ha fungerade föräldrar!

2016-12-05
Maskrosmamma
Maskrosmamma

Jag är låginkomsttagare. Så jag var tvungen att ta ut 7 dagar/v föräldrapenning. Så de tog slut fort. Min sambo har redan gett mig alla han kan och de är slut, så när som på 8 dagar. Jag kan börja jobba mer igen, men jag tycker att barnet är för litet för att lämnas på förskola. Och vi har aldrig haft barnvakt, annat än 1,5 timme då barnet varit med sin farmor och farfar. De bor 3 timmar härifrån. Ska barnet var med pappan när jag jobbar så blir det meckigt, i och med att om vi flyttar isär så kommer han antagligen att flytta till sina föräldrar. Jag kan inte ta med barnet till jobbet pga icke passande miljö samt arbetstider.

2016-12-05
Vegomamma
Vegomamma

Oj, nu blir det många inlägg från mig...
Funderade lite på det du skrev om ingen inkomst, har du inte föräldrapenning?
Har du möjlighet så försök få din sambo att föra över sina dagar på dig ifall han inte redan har gjort det. Mitt ex vägrar föra över dagar, men jag klarar mig ändå. Har lyckats snåla ordentligt så mina 240 dagar kommer precis räcka hela min föräldraledighet.
Jag får även bostadsbidrag, barnbidrag och underhållsstöd (via fk då pappan inte vill betala så mkt som jag vill att han ska göra).
Men som sagt, ta hjälp att både prata ut och reda upp praktiska bitar.

2016-12-04
Maskrosmamma
Maskrosmamma

Vad gäller lagar förresten så fick jag rekommenderat av vår kontakt på familjerätten att ta kontakt med lawline.se. Det är juridikstudenter som ger gratis råd via telefon eller nätet. Det är värt ett försök, det kanske kan klara upp saker och ting för dig.

2016-12-04
Maskrosmamma
Maskrosmamma

Till att börja med vill jag bara säga att du inte är ensam! Jag hade lite liknande situation, men är idag glad att jag kom ifrån det förhållandet. Och vännerna kanske finns kvar ifall du vågar ta kontakt igen, annars finns det nya vänner att lära känna. Främlingar är vänner du ännu inte känner...
Och du är inte ekonomiskt beroende av din sambo! Vi lever ju faktiskt i Sverige, och det finns ett skyddsnät i vårt samhälle.
Mitt råd är att ta kontakt med nån att prata med. Tex en kurator, psykolog, familjerätten eller familjecentrum. Prata gärna med BVC, de hjälpte mig med remiss till en psykolog. Prata helst med så många du kan, tills du hittar rätt hjälp. Jag har träffat kurator via kvinnokliniken, psykolog, familjerådgivningen, familjerätten och familjecentrum. Dessutom pratar jag väldigt mkt med familj och vänner, både gamla och nya vänner.
Vårdnaden är nog svår att ändra på, ifall det inte finns väldigt goda skäl. Men oavsett hur vårdnaden ser ut så har barnet rätt att träffa båda sina föräldrar, om det är lämpligt för barnet.

Du ska se att allt ordnar sig! Lycka till!

2016-12-04
Maskrosmamma
Maskrosmamma

Googla då på sambolagen för att kolla vad som gäller. Och kolla med Försäkringskassan vilka villkor som gäller för bostadsbidraget och andra bidrag. Regelverket kan ha ändrats men när min mamma var ensamstående med barn fanns det en övre gräns för ytan på boendet. När jag levde på CSN så gällde att bara 80% av bidragsdelen räknades som inkomst så jag fick som _barnlös_ ett par hundralappar i månaden. Med barn borde du få betydligt mer. Nu vet jag ju inte alls var du bor men jag tycker du ska leta efter små lägenheter. Om du ändå ska plugga på distans så kan du välja att bo på en mindre ort där det är lättare att få tag på billigt boende.

2016-12-04
JennyLowerot
JennyLowerot

Inga pengar över, nej. Som jag jobbar nu får jag ut ca 1500/mån. Hyran på min (vår) lägenhet är 7900. Busskortet för att komma till jobbet kostar 1000.... Så jag kommer att vara fullständigt beroende av att få hjälp av släktingar som har det bättre ställt.

2016-12-04
Vegomamma
Vegomamma

Har du några pengar över till en kort konsultation med en advokat? För jag tror att den kan vara bra att börja där istället för att utgå ifrån att sambon har rätt till allt bohag osv. Också bra att ta reda på vad som gäller för vårdnad och försörjningsplikt för barnet. Och glöm inte att ansöka om bostadsbidrag! Samhället har fler skyddsnät för barn än för vuxna.

2016-12-04
JennyLowerot
JennyLowerot

Men det är förstås lika viktigt att ha någon eller några som kan hjälpa dig med situationen och att du säger att du kommer stå ensam är sorgligt. Har du inte familjen som bill detta för dig och som är redo att hjälpa dig ur denna förhållandet som de kanske ha hört inte är bra? Jag förstå om du är rädd att han kommer vara ensam med ert barn nån gång men han är ju pappan till barnet och har rätt att vara med barnet så länge han inte är ett hot liksom och du tror att han skulle skada barnet. Men prata med din familj och be de om hjälp för du lär behöva stöd om hur du kan gå tillväga. Jag önskar dig all lycka till i världen, det är tråkigt att man måste ta såna här beslut😪

2016-12-04
Fatumafay
Fatumafay
Barn på 3 år och 4 månader

Men stackars dig vegomamma. Jag lider med dig verkligen. Jag har en syster som är 23 år gammal och hon har en dotter som är 13 månader och hon fick precis likadana problem med hennes man. Hon hon flytta ut från deras lägenhet och blev istället inneboende hos en trevlig kvinna och när det gäller ekonomin så har hon det inte så bra men det går. Hon har ensam vårdnad av barnet då pappan är en riktigt ***** så det var tur att hon fick ensam vårdnad. Jag kan berätta att allt hon har gjort har hon gjort för sin dotter men också för hennes egen hälsas skull. Det är en svår tid för dig just nu men livet är inte enkelt, gör det som du tycker är rätt. Du kan inte tro att det 'kanske' löser sig men att du alltmer låter dig sjunka ner. Till slut ordnar det sig speciellt när du inte är lika stressad i livet där du konstant tänker ska jag lämna eller ska jag stanna.

2016-12-04
Fatumafay
Fatumafay
Barn på 3 år och 4 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...