App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Hur vet man

Detta kanske är en jätte konstig fråga men.... Hur känns det att föda barn för tidigt? Är det samma som vid en fullgången graviditet eller är det lättare??? Är det som en vanlig förlossning man känner värkar och allt som kommer trots för tidig förlossning eller är det helt annorlunda ??

2016-09-29
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Tricot slen menar jag 😅

2016-10-04
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Vad skönt att höra att det gått bra trots för tidigt född bebis ❤️ jag älskar att bära mina barn i sjal hade både tricot slem, mei Tai och provade ergo baby sele men sjal är 100ggr bättre :) båda våra första hade problem med magen och håller helt med att bära är det bästa vid magont liksom vid feber, förkylning och dylikt :)

2016-10-04
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Mina förlossningar som varit vaginala har alla känts likadant, oavsett om bebis varit fullgången v.40 eller i v.16-18

2016-10-04
FruMarin
FruMarin

Hej lilla mammsen! Jag födde en prematur i v 32+2 som vägde 1685 g & var 42 cm lång. Idag är hon 7 månader och mår jättebra! Hon mådde även bra redan när hon kom, det var bara att växa på sig. Det jag rekommenderar är en bärsjal i början (en trikå tex tricot slen/aldoria) om du vill ha ett bra ergonomiskt sele rekommenderar jag ergobaby ADAPT som är från 3,5 kg tror jag. Det är vanligt att de små kan få kämpa med sina magar och behöver massa närhet!!! Önskar dig all lycka till och att bebis får bo så länge som möjligt i din mage, för varje dag som går hinner bebis växa massor! :)

2016-10-04
Srose90
Srose90
Barn på 3 år och 1 månader

Har du nån dagbok? När jag var gravid hade jag en skrivbok där jag skrev av mig alla känslor, särskilt de jobbiga men även sånt som gjorde mig glad. Då slapp min man få höra allt, som han typ redan hört 73 ggr😅 Precis som andra sagt lilla mamsen så försök verkligen att ta det lugnt, låt mannen din hitta rutiner som funkar för honom och barnen. Har du nån som kan hjälpa dig lite då och då? Släpp tankar på disk o tvätt o städ och att allt ska vara perfekt - det hinns med en annan dag! Du och bebben i magen är viktigast, ge dig själv sinnesro att slappna av och vila, vila!!!

2016-10-03
Mamma_Muu
Mamma_Muu

Ni har helt rätt... jag måste sluta bry mig om alla andra framför mig och bebis för en gångs skull och nog lära mig släppa alla krav och måsten... många inlägg har jag skrivit när jag oftast vart ledsen och upprörd och då kommer nog mer än man egentligen innerst inne menar.... makens mamma ringde idag för hon var orolig sen vi var inne sist och hon sa exakt samma sak.... sluta leta fel, sluta ställ massa krav på dig själv utan tänk på bebisen och dig! Och barnens pappa mår bra att utvecklas och ha lite nya erfarenheter med era nuvarande barn - så kakan av makan är att släppa alla mina krav på mig själv.... och kanske hellre vara tyst och inte säga/skriva något för stunden pågrund av massa hormoner och känslor som kommer och går ....

2016-10-03
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Jag har läst allas kommentarer här och lillamamsen jag tror inte att det är någon här som vill stötta bort dig vid det här läget, men du har gått upp och ner i dina känslor om din man. Först så verkar det som om du vill säga hejdå och lämna honom...sen ändrar du dig till oh han kommer ändra sig när barnet kommer och detta sker under några timmar/dagar så man undrar egentligen vad du vill. Jag skulle verkligen råda dig till att INTE stressa över någonting nu, du ska ta och vila. kan du låta bli att kolla på varenda misstag han gör(kolla bort det) så att det inte stressar dig. Det är DU som bär på barnet....din hälsa och det av barnets borde vara det viktigaste just nu. Ta hand om dig❤️❤️ Och VILA

2016-10-03
Fatumafay
Fatumafay
Barn på 3 år och 6 månader

Om du har det så jobbigt som du verkar ha det så fundera även på din man. Är han nåt o ha tycker du??? Det har ju varit rätt många turer m den mannen så vette katten om du inte mått bättre utan honom!! Man kan fortfarande inte bara va delaktig när det passar en själv eller vägra byta vecka för det inte passar honom eller hur du nu skrev. Om det händer dej eller barnet nåt (måtte det verkligen inte ske) då har du ingen stöttning alls för då har han ju valt att inte va delaktig????? Hur låter det??? Fruktansvärt illa i mina öron!!!

2016-10-02
Linda911
Linda911

Jag förstår faktiskt inte vad du menar Sabinaemelie :/ är verkligen jätte ledsen om du och andra misstolkar mina inlägg :/ är ju verkligen inte meningen... är som jag skrev väldigt förvirrad just nu och märker nog inte riktigt själv svängarna så bra att någon säger till ❤️

2016-10-02
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Nu svänger det igen. Självklart ska du skriva här om du tycker det hjälper dig, men efter att folk svarat på ett inlägg så skriver du ett till, och ett till och ett till... Det blir liksom bara mer och värre. Känns också som att du lägger all din fokus på din man och stressar över det trots att du är i den situation du är i. Det är alltid lätt att säga åt något annan vad dem som ska göra när ens egna känslor inte är inblandade, men jag hade nog sökt hjälp på annat håll...

2016-10-02
sabinaemelie
sabinaemelie
Bebis på 2 månader

Jag försvara honom inte jag bara skriver det min vän sa... kanske vill hon få mig försvara honom inte vet jag :/ det lät bra igår efter att hon vart här och pratat med mig men när jag fått tänka igenom det lite mer kändes det inte alls som det jag själv upplever och känner :( jag har kraftiga värkar och sammandragningar och blödningar och har börjat mjukna redan men inte börjat öppnas än som tur är! Går på kontroll både på förlossningen men har även läkare på mödrarvården.... just i nuläget ligger jag hemma sängliggande för man vill inte förlossningen ska starta för tidigt och vill ha super koll.... har dessutom massa slem med rosa i som släppt och vart inne nu i veckan på förlossningen och de ville avvakta lite till men slutar detta inte snarast trots sängläge blir det att läggas in :( mår inte så jätte bra och ja mitt humör och tänk pendlar hela tiden och man går upp och ner hela tiden för just nu är jag väldigt förvirrad... inte lätt att komma till någon kurator heller och det kanske vore det bästa just nu men lättare än gjort just nu :/

2016-10-02
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Blir också konfunderad. Precis som sabinaemelie sa så försvarar du direkt. Likadant i andra trådar...... dessutom undrar man vad det är som skulle göra att du ska föda för tidigt?? Du har bara gått runt det hela tiden

2016-10-02
Linda911
Linda911

Vänta... Sitter du och försvarar din mans beteende nu? Jag tror inte det finns någon här inne som kan hjälpa dig. Du pendlar otroligt mycket i dina känslor och har redan för stunden bestämt hur saker och ting är och ska bli.

2016-10-02
sabinaemelie
sabinaemelie
Bebis på 2 månader

Han är nog väldigt rädd innerst inne och försöker nog verkligen men det brister för honom också, han har alltid haft svårt att prata känslor... pratade med min kompis som var här idag som fick sina för tidigt och tydligen var detta inte alls något ovanligt beteende berättade hon... många blir rädda och oroliga och min gubbe är tydligen där hennes var där och då tills han fick hämta sig själv också.... i alla sina känslor. Hennes man behövde bara 2-3 veckor på sig att ändra sig tydligen när hon kommit till v 26-27 när statistiken var mer positiv än nu i v 24... män tänker inte likt kvinnor utan de ser statistik, siffror och fakta istället och där hade hon en poäng... jag kunde prata med henne närsom och hon skulle även be sin gubbe prata med min så han förstår att han inte är ensam om att vara där han är nu, det finns andra som är eller vart där och hennes gubbe kunde hjälpa min att tänka annorlunda män emellan... håller verkligen tummarna och är så glad att ha henne och hennes man som människor i mitt liv❤️

2016-10-01
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Och då relaterar jag till din senaste kommentar...

2016-10-01
sabinaemelie
sabinaemelie
Bebis på 2 månader

Inlägget*

2016-10-01
sabinaemelie
sabinaemelie
Bebis på 2 månader

Håller med muminemma helt och hållet här... Detta är ju knappast det första inlägger du skriver om din mans sviniga beteende, jag tycker du borde söka hjälp av någon professionell. Känns som att det börjar bli lite mycket nu.

2016-10-01
sabinaemelie
sabinaemelie
Bebis på 2 månader

Men ursäkta lilla mamsen!! Vadå han vill inte vara delaktig just nu!!!! Hur i hela fridens namn kan du bara acceptera hans beteende ???? Man kan liksom inte bara vara delaktig när det passar en själv!!! Blir lite lätt förbannad när jag läser sånt här!!!

2016-10-01
Linda911
Linda911

Men varför denna dramatik? Det gynnar varken dig eller barnet att du hetsar upp dig såhär på sociala medier. Det är klart att du får ställa frågor, vi finns alltid här, men det känns som att varje gång vi svarat dig i en tråd, så slutar det i ännu mer stress och oro. Jag tror att du byggt upp en egen bild för dig själv som gör dig enormt stressad

2016-10-01
Muminemma
Muminemma
Barn på 2 år och 11 månader

Går du på specialistmödravården eller "bara" på vanlig MVC? Oavsett så kan du be dem ordna så att du får en kurator att prata med om din oro. Skrämmande att din man vänt dig ryggen, när du behöver honom som mest. Det kommer varken bli lättare för dig eller honom om nu det värsta skulle ske. Packa väskan oavsett, den är bra att ha färdig om det skulle vara så att du blev inlagd ett tag med för att förhindra att en förlossning startar.

2016-10-01
hmeskanberg
hmeskanberg
Barn på 1 år och 10 månader

Jag är bara så fruktansvärt rädd just nu och vet inte riktigt hur jag ska hantera detta längre :/ min make har plötsligt stött mig och graviditeten ifrån sig och vill inte vara delaktig just nu säger han - troligen ett sätt för honom att inte fästa sig om det går åt skogen! Jag hade verkligen behövt honom nu mer än någonsin men han är onårbar :( jag försökte prata med honom igår och han sa rent ut att han vill inte vara delaktig mer i nuläget förrän han ens vet att bebisen inte dör!!! Så jag står nu här helt ensam med hundra tankar och ska fixa med barnvakt, packa en förlossningsväska - något maken inte ens tyckte var nödvändigt denna gång kunde nöja mig m kasse likt gärna för vi kommer inte komma hem med ett syskon! Försökt få honom att förstå, försökt prata försiktigt med honom men det är för Gäves och vet inte vem jag ska vända mig till längre :/

2016-09-30
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Vår dotter föddes redan i vecka 18, och då finns det inget de kan göra eftersom tarmar, lungor mm inte är tillräckligt utvecklade. Att ha kommit så långt som du gjort nu, är positivt för då finns chansen och möjlighet för vården att kunna göra något. Skulle din förlossning starta nu kommer de försöka stoppa den om det är möjligt likaså kommer du få medicin som hjälper barnets lungor mm att utvecklas snabbare. Varje dag som går för dig i graviditeten nu gör bara att chanserna ökar för att allt ska bli bra.

2016-09-30
hmeskanberg
hmeskanberg
Barn på 1 år och 10 månader

När föddes ditt första barn? Jag går in i v 24 och blev jätte orolig och rädd när jag läste appens beskrivning av bebisen och att den kan ha chans att överleva men väldigt liten sådan då lungorna är underutvecklade :/ jag hatar denna panik och rädsla jag går igenom på egen hand och texten idag gjorde det ännu värre :/

2016-09-30
Lilla mamsen
Lilla mamsen
Barn på 3 år och 8 månader

Värkarna och smärtan är den samma. Sen är det skillnad att föda ut ett fullgånget barn och ett ej fullgånget barn. Psykiskt är det dock en enorm skillnad. Jag visste att mitt första barn aldrig skulle överleva när hon kom ut, eftersom det var alldeles förtidigt. Medan när jag födde mitt andra barn ville jag bara att hon skulle komma ut så jag fick se och höra henne.

Beroende på vecka mm, kan det även skilja i var man föder barnet. Första barnet födde jag på en avdelning i "min ensamhet" medan andra var på förlossningen (till slut dock ett akut kejsarsnitt) med läkare, ssk, usk och bm.

För sammanfatta det, smärtorna (värkar mm) är de samma, psykiskt är det mycket jobbigare när det är för tidigt, barnet är inte lika stort så vid utdrivningsskedet är det lättare vid en för tidig födsel.

2016-09-30
hmeskanberg
hmeskanberg
Barn på 1 år och 10 månader

Klart att det är som en vanlig förlossning. Kan så klart gå lite snabbare eftersom det, beroende på vilken vecka det är, inte behöver öppnas lika mycket.

2016-09-29
Gynsyrran
Gynsyrran

Om förlossningen startar spontant vill säga!

2016-09-29
Muminemma
Muminemma
Barn på 2 år och 11 månader

Det är precis som en vanlig förlossning. :) varför skulle det vara annorlunda?

2016-09-29
Muminemma
Muminemma
Barn på 2 år och 11 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...