App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Hjälp! Vill gå vidare

Jag träffade killen förra året och vi blev snabbt ett par (distans). Vi hade det jätte bra några månader tillsammans med hans son. Jag var så förälskad i denna kille, aldig vart så förälskad förut. Han började snabbt prata om en framtid tillsammans, flytta ihop, ska barn m.m vilket gjorde mig ännu mer förälskad i honom. Jag använde inge preventivmedel (för att få tillbaka min egna rytme) vilket jag berättade direkt för honom. Efter ett tag visade sig att jag blivit gravid, blir först överlycklig och chockad (trodde inte jag kunde bli gravid eller hade väldigt svårt för det). Sen kom rädslan på mig, vi hade ändå inte känt varandra så länge. Vi velar fram och tillbaka om hur vi ska göra, tills en dag då han säger att vi ska behålla det. I V.8 råkade jag ut för en olycka på jobbet och fick åka in akut, dom gjorde vaginalt ultraljud. Jag fick då för första gången se fostret och hur hjärtat slog. Kommer in i V13 och han säger att han ångrat sig angående barnet, vill att jag gör abort. Vilket jag absolut inte gick med på och vi går då skilda vägar. Jag går in i en depression, när jag äntligen började må bätte började det jobbigaste jag vart med om. V.20 får jag en mild blindtarmsinflammation som gick över av sig själv efter några veckor. V.34 var det dags för BVC och dom upptäcker att jag har lite för högt blodtryck och äggvita i kisset. Blir skickad till specialisten direkt, får ta ett ctg som visar att vid mina sammandragningarna åker barnets hjärtfrekvens ner, dom gör alla möjliga test på mig, upptäcker då att barnet är för litet för sin "ålder" och att jag har havandeskapsförgiftning. Blir där med inlagd, åker från avdelning till avdelning varje dag. V36+1 blir det akut kejsarsnitt och jag blir mamma till en underbar tjej på 1890g. Fick vara kvar på NEO-avdelningen 3 veckor för hon hade för dåligt sockervärden. Jag upprätthåller barnets "far" hela tiden och jag säger verkligen efter sympati/empati men får ingenting tillbaka. Han vill inte ha någonting med henne att göra. Jag vill bara lägga allt bakom mig och gå vidare så jag kan vara sen bästa gladaste mamman till min dotter. Har ni tips på hur jag kan göra?

2016-06-15
eenaaander
eenaaander

Jag är i en liknande situation, fast i mitt fall tog förhållandet slut när sonen var tre månader. Känner igen det du skriver om hur rätt allt kändes i början, att verkligen vara kär osv.
Mitt bästa tips är att ta hjälp, prata med BVC eller kvinnokliniken så kan du få hjälp att komma i kontakt med kurator och psykolog (om du inte redan har gjort det). Och man får försöka "hjärntvätta" sig själv lite. Livet blev inte som planerat men det kan bli bra ändå.
Livet som ensamstående är faktiskt bättre än jag trott, främst för att jag fick uppleva hur det är att vara förälder i ett väldigt dåligt förhållande på slutet. Hellre ensam och vara stabil än att hela tiden bli besviken och bråka.
Till slut vill jag säga att du är långt ifrån ensam. Det finns fler i vår situation lite varstans, det kommer du säkert att märka oxå. Var bor du förresten?

2016-06-15
Maskrosmamma
Maskrosmamma

vill repetera det alla innan har sagt! Grattis till din underbara skatt! strunta i honom, det är han som mister det bästa som kan ske i livet! hans förlust!

2016-06-15
Bettan&Leia
Bettan&Leia

Säger som föregående, lägg inte energin på mannen utan fokusera på din dotter. Du kommer klara det galant ensam! 💪👍

2016-06-15
IcePrincezzz
IcePrincezzz

Grattis till den största gåvan du kan få! ❤ När det gäller pappan så kan du inte tvinga honom att vara delaktig eller intresserad av er dotter tyvärr. Det är hans förlust och det är han som går miste om något helt fantastiskt. Jag förstår att det känns jobbigt just nu men lägg inte energi på en vuxen man som självmant valt bort sitt eget barn, utan använd din energi till att skapa ett fantastiskt liv för dig själv och din dotter, han är inte värd er tid. Du kommer klara detta utan problem för ingen annan än du är en bättre förälder till din dotter än just DU! 😙😙

2016-06-15
emli90
emli90
Barn på 2 år och 4 månader

Vill bara säga stort grattis ! Det enda du bör göra är att njuta av din dotter. Hon är viktigast. Hon är hela din värld. Styrkekramar ❤️

2016-06-15
ungmamma
ungmamma
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...