App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

förlossningsdepressi​on

Hej! jag har en flicka på 8 veckor, mitt första barn. det jag undrar över är ni som haft/har förlossningsdepression, Hur tedde det sig för er? Hur mådde ni och vad gjorde ni för att orka med? jag mår fruktansvärt dåligt, men har så svårt att öppna upp mig för min sambo (har Alltid haft problem att prata och visa mina känslor. mycket traumatiska händelser när jag var ung som sätter spärrar hos mig) sen är jag fruktansvärt Envis också. jag känner allt som ofta nu att jag vill bara lägga min dotter någonstans, och sedan bara gå. jag vill skrika högt när min sambo tar i mig, känner mig svartsjuk på min sambo. sen ett hemskt dåligt samvete över allt. Jag kan inte riktigt heller känna någon kärlek till min dotter. vist jag tycker om henne men samtidigt känner jag bara att hon mest är jobbig och att jag helst skulle slippa.. och så får jag fruktansvärt dåligt samvete för att jag känner så med. allt känns fram tvingat. när jag Sitter och jollrar och leker med henne, när jag tittar på henne när jag matar och gosar. och när min sambo tar i mig så ler jag, tar i honom och Pussar och kramar tillbaka som om inget har hänt

2014-03-21
Pepsii86
Pepsii86

precis som du säger ecstasy92: att det känns bara jobbigt och irritation. jag vill ju också känna kärleken och det här mysiga. men ytterst sällan jag känner det. inte ens nu när lillan börjar må bättre och är gladare. ABCmamman: jag känner också ofta det att jag gör allt som ska göras utav skikt snarare än för att jag vill och älskar mitt barn

2014-03-22
Pepsii86
Pepsii86

Son 1: Jag rörde honom inte, trots att jag älskade honom så mycket så orkade jag inte med honom. Han var mjölkallergiker och skrek konstant i 3 månader innan vi hittade felet. Min förlossningsdepression gick över i September (han är född i Maj). Son 2: Efter mycket hemskheter runt omkring mig så föddes han och då rann mitt psyke över på något sätt. Denna gång rörde jag honom och försökte bete mig normalt, men kände inte kärleken till honom på samma sätt. Min förlossningsdepression försvann fort men den kvarliggande depressionen håller i sig än, men inte lika kraftig. Min karl var hemma i 7 månader innan jag orkade själv.

2014-03-22
ABCMamma
ABCMamma

har samma som du o jag har fått tid till en psykolog på bvc. har tidigare haft depression men man vill ju kunna ha mer lycka när man är med sitt barn änn o känna att den är jobbig o irriterande. är med mitt första barn o jag hoppas psykologen kan hjälpa mig.

2014-03-22
ecstasy92
ecstasy92
Barn på 3 år och 3 månader

mizzstoltz. vad smart! jag ska definitivt försöka få ned allt på papper istället och på så sett bara räcka över ett brev. det kanske funkar! eftersom jag känner att jag vill prata om det men jag låser mig så fruktansvärt. får verkligen tunghäfta. men om jag då räcker fram brevet så kan dom läsa istället. och det är lättare att svara på frågor än att berätta rakt av. då kanske jag till och med kan berätta för min sambo. ska försöka plita ned mina tankar. Tack för era ord! känns bättre att veta att jag inte är konstig och ensam, utan att det är fler som känt liknande som mig.

2014-03-22
Pepsii86
Pepsii86

Det är otroligt vanligt att du mår. Det finns alltid någon du kan prata med på mvc. Böcker och när barnmorskan från bvc hälsade på oss så fick ett formulär på saker som kan förekomma efter förlossningen. Jag hade själv depression, hade separations ångest. Kunde gråta och hålla i min son och ville inte släppa taget. Ingen annan förutom mig och min sambo fick hålla i honom förrän två veckor. Det du går igenom är inget konstigt. Du är mamma nu och allt ändras, kroppen,hormonerna och du utvecklas. Var inte rädd! Kram

2014-03-21
claudia27
claudia27

Tack! känns skönt att höra att det är vanligare än man tror! jag har jätte svårt att förmedla mig kan jag säga. jag låser mig totalt när det kommer till kritan. det gör nästan fysiskt ont när jag Försöker bryta igenom barriären! min sambo märker ju på sistone att jag varit vääääldigt tystlåten och butter. säger ingenting. han har erbjudit sig att ta lillan på promenad. typ när han kommer hem från förmiddagspasset eller innan han börjar jobba när det är eftermiddagsvecka. och ett par gånger har jag lyckats släppa ifrån mig henne. då har jag bara stått och Njutit länge i en dusch och sedan lagt mig på soffan. men mitt i kråksången så har jag fruktansvärt svårt att släppa kontrollen! jag hade min efterkontroll igår och det bara skrek i mig att få lägga ifrån mig leendet och skrika ut min sorg och smärta. men det gick inte. jag har ingen familj eller vän jag kan prata med, den ända vännen jag hade bara slutade höra av sig. hjälpte och stöttade henne genom ett svårt förhållande, jag hjälpte och stöttade henne när hon fick sitt första barn, en flicka som föddes med allvarliga hjärt problem med många jobbiga månader på sjukhus. många operationer. men när hennes liv började ordna upp sig. då dög jag inte längre. bara om hon behöver något

2014-03-21
Pepsii86
Pepsii86

Skulle nog med all säkerhet säga du har nån form av förlossningsdepression eller anknytningsproblem. Kontakta BVC. Dom är så duktiga på stt hjälpa till. Man kan oxo säga att man har svårt för att medla till sin sambo. Om det är svårt att ringa eller så. Skriv ett brev. Med dina känslor. Eller kopiera det du skrivit här. Ta med dig och bara visa / ber dom läsa. Så slipper du prata eller säga något först liksom. Alltid svårt att lägga fram när man är lite envis. Bästa är att göra det med en gång. För ju längre tid det tar ju jobbigare blir det för dig. Detta är vanligt men få pratar om det så känn dig inte udda. Utan det är bara att alla ör så duktiga på att hålla undan jobbiga saker för andra. Så öppna upp. Du är lika normal som alla andra. Fast med lite problem hyst nu som jan lösas. Soeciellt går det fortare om man söker hjälp. Om jag inte läst fel så blir var 10:e kvinna lite deprimerad så det ör ju väldigt vanligt. Lycka till

2014-03-21
Mizzstoltz
Mizzstoltz
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...