App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

TÄNK OM?? (långt)

Fick mitt första barn för ungefär 3,5 månad sen och nu har jag och mannen börjat prata om en till. Jag vill helst bli gravid när tjejen är 5-6 månader då jag tänkt sluta amma. Graviditeten och förlossningen med henne var verkligen som en dans på rosor, inga komplikationer som helst. Jag älskar och vara gravid det var så mysigt även om man blev lite trött på det vid slutet.. men nu går jag runt och tänker tänk om jag skulle få bristningar på magen den andra gången? vilket jag slapp första gången och är så oerhört glad för, eller tänk om min andra graviditet skulle vara jobbig med illamående och kräkningar osv, jag slapp ju ALLT det i min första..  Och sen tanken av att jag ska få genom gå en till förlossning, där man mår illa och spyr, och ska krysta oh bara tanken av allt det ger mig rysningar, vill man verkligen genom gå något sånt en gång till? Tänk om den andra förlossningen blir jävligt jobbig, då min första förlossning var jätte lätt och jag använde mig endast av lustgas då krystvärkarna började vid 23.00 och 23.48 var hon född.  Och TÄNK OM jag skulle spricka?????? fyfan det är min största rädsla i livet, vissa spricker ju från "ystad till haparanda" som anette på solsidan säger... Och sen tänker jag på alla i vår närhet som kommer tycka vi är så dumma som skaffar en till bebis så tätt intil vår lilla tjej. Givetvis är jag bara 19 och har "all tid i världen" som alla andra säger, men både jag och mannen vill verkligen ha en till. vi vill ha en stor familj.. Men jag kan inte sluta tänka på hur det skulle vara med två så små barn? jag vet att alla säger det är jobbigt osv, men det är jobbigt HUR SOM HELST med barn ju? jag vet själv inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg vill bara skriva ner mina tankar lite..

2014-02-11
batgirl
batgirl

Det är inte så stor rädsla, och ja jag tog illa vid mig för att du sa skaffa inte barn för att jag skulle tycka att de barnets fel.. Det är vanliga rädslor och jag ville bara skriva av mig lite.. Men ja jag tror vi ska vänta lite, och det som händer händer ju, man får ta allt som det kommer, men tack ändå för era kommentarer

2014-02-11
batgirl
batgirl

håller med Plumpan - prata med ett proffs om detta. Eftersom ingen graviditet brukar vara den andre lik...

2014-02-11
solskensmamman
solskensmamman

jag skrev inget om att du skulle hata ditt barn...

Eller straffa det...

Eller att det har med kärleken till ett barn att göra...

Men jag tog bort kommentaren om du nu tar så illa vid dej.

2014-02-11
solskensmamman
solskensmamman

Jag sa aldrig det är barnets fel, jag snackar om min rädsla.. Jag har inte ens tänkt tanken att det skulle vara mitt barns fel

2014-02-11
batgirl
batgirl

Jag tänker verkligen inte att det är barnets fel, och straffar inte barnet för att jag mådde illa när barnet väl föds eller att jag ska hata mitt barn för att jag syddes eller nått jag pratar OM MIN RÄDSLA det har ingenting med mitt barn att göra, nu är det du som drar för snabba slutsatser. Det handlar om rädsla, klart att allt det ÄR VÄRT för mitt barn, men om rädslan finns där VA FAN har det med kärleken till mitt barn att göra. Usch du för dig som slänger en sån kommentar

2014-02-11
batgirl
batgirl

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2014-02-11
solskensmamman
solskensmamman

Kommentaren har tagits bort av författaren.

2014-02-11
solskensmamman
solskensmamman

Första barnet var inte planerat, och jag ser verkligen inte abort som någon möjlighet så det var att behålla barnet. Första gången vet man ju inte riktigt vad man ger sig in på, man vet inte vad som ska hända. Och jag är såååå nöjd med min första graviditet och förlossning, men rädslan finns där för att den andra inte ska vara lik min första.. Jag vill inte få bristningar jag vill inte spricka jag vill inte ha ont, för det finns ju inga garantier, men men.. Man får väl bli gravid och ta allt som det kommer.. Har nå några barn tätt intill? Hur fungerar vardagen?

2014-02-11
batgirl
batgirl

Jag tänker att de flesta av de risker du beskriver, är vad du eventuellt skulle kunnat råka ut för förra gången, och när du bestämde dig för att bli gravid med första barnet, så tog du de riskerna, eller hur? ;-) 

Jag har precis beslutat mig för att jag kommer våga försöka med ett tredje barn, om några år om de praktiska hindren löser sig. För mig är rädslan kopplad till att det blev jobbigt med andra barnet som hamnade på neo, och jag har verkligen haft svårt att bearbeta det. Men en tredje graviditet är jag inte orolig inför, trots att de två tidigare inneburit extremt illamående och täta migränattacker första 3 månaderna, och sen svår foglossning, som bara kom tidigare med andra ;P

Alltså, man går genom eld och vatten för sina barn, även de som bara är i "planeringsstadiet" ;-)

2014-02-11
ChildofJune
ChildofJune
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...