App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

hur ska jag nå fram???

jag vet inte alls vad jag ska göra längre... spelar ingen roll vad det handlar om längre men allt blir fel allt slutar med att han eller jag blir arg. jag föröker uppmuntra men ja måste ju samtidigt kunna be om saker. vet varken ut eller in längre . Han e aldrig fysiskt våldsam och skriker aldrig hemskheter men han skriker gapar och surar mot allt å alla. han e otrevlig tyken och otroligt lat och ohjälpsam för det allra mesta.

2014-02-01
osisen
osisen

Han får ganska mycket egentid. Ibland med mej ibland med min man även hos mina föräldrar får han ibland åka iväg och vara för sig själv en stund. Han älskat å vara med mormor och då e han alltid världens gladaste.

Jag förstår absolut om han tycker det är jobbigt med lillasyster då hon e väldigt intensiv och envis. Älskar sin bror och vill göra allt som han gör.
Ibland leker de fint andra dagar är det kaos. Men jag försöker att se till så han går space när jag ser att hon e en pain in the ass.

Ska försöka prata lite mer med honom vid bra tillfällen å se om vi kan luska ut något tillsammans.
Han är ganska bra på att prata när han väl sätter igång men det tar en stund att komma dit.

2014-02-02
osisen
osisen

Tänker lite i samma banor. Att det finns någon avundsjuka, kanske inte direkt mot lillasyster men att det inte är på samma sätt som innan hon fanns. Det är stor skillnad på att vara ensam i 6år och sedan få syskon. Dessutom mitt i den här känslomässiga åldern som 6-7år är för de flesta barn. Jag skulle prova att överraska honom med att ta en heldag med bara honom. Åk iväg, gå på bio, ät på restaurang osv. Prata mkt med honom om allt och inget under dagen. Ge beröm för alla hans fina sidor. Men passa på att fråga om han vet varför han ofta blir arg och hur han skulle vilja att ni föräldrar hjälper honom. Vi har märkt att det är guld att då och då ge barnen lite speciell egentid, då är det bara tre år mellan våra men det är ändå viktigt känner vi. Man hinner prata och lyssna på tankarna som dyker upp. Och oftast under de här tillfällena, det är då vår 6åring börjar prata om sina funderingar eller känslor. Kan vara värt att testa! Oftast delar vi upp oss, en vuxen /barn men någon gång har minsta varit med barnvakt och då har vi båda föräldrar gett honom en heldag med bara oss. Han brukar vara väldigt nöjd efter en sådan dag och vi ned för det är så mysigt! Yngsta barnet får oftare egentid då storebror gärna är hos kompisar osv.

2014-02-01
emcb
emcb

Kan det vara att han kanske känner sig lite avis på sin lillasyster? Tänker på att hon kom när han nästan var 6 år.. Han kanske inte vet hur han ska hantera de känslorna?! Eller? Har själv ingen erfarenhet av detta så jag bara bollar lite med dig :)

2014-02-01
Josefine S
Josefine S

Jag tror ju inte det e något fel på honom så. . Utan bara att han går igenom e jobbig fas som han inte riktigt kan hantera men jag känner att jag inte heller riktigt kan hantera den här fasen på rätt sätt vilket försvårar det hela för oss båda.
Jag tar det alltid på hans nivå men det hjälper inte.
Han e 7,5 och det har varit så här sen 6 år ungefär. De säger ju 6 år e lilla tonåren och det kan man lugnt säga men tyvärr verkar det inte gå över någon gång utan fortsätter och eskalerar. .
han behöver absolut lära sig hantera ilskan frågan är bara hur.
Det senaste har Ha fått gå upp i sin säng och läsa eller nåt tills han känt sig redo att komma tillbaka till oss utan ilska. Men jag gillar inte det heller och oftast har det då redan gått så långt så jag mer eller mindre kastar upp honom... Kanske borde vi bryta tidigare och be han gå dit å lugna sig. hans säng är det det enda stället där vi kan se till så han får vara själv från sin syster. Vi har väldigt litet och dörrarna går inte att stängas och när han e arg vill han inte att hon e där och stör.

2014-02-01
osisen
osisen

jag kan inte se att han skulle må dåligt.
jag tror dock att han brottas med sig själv.
han håller på å bli stor men e fortfarande alldeles för liten för mycket.
sen har han sagt att han inte vill bli så arg hela tiden och att han bara blir det.
han får utbrott om jag som exempel efter nån timme säger. kan du vara snäll och hänga upp jackan på sin plats du har visst glömt det..
då kan han skrika stampa i golvet och få ett rejält "anfall" för att han vet ju redan att han ska hänga upp den så jag behöver minsann inte tjata.

nu har jag dock lärt mej och säger nu i förebyggande syfte innan vi går in att när vi kommer in hänger vi upo kläderna på sin plats. då brukar det gå bättre och han kan aäga jag vet men man slipper det här gigantiska utbrottet.

Men detta bara en av många situationer och här har jag ju faktiskt hittat en lösningen

men som idag när vi som alla lördagar skulle till simskolan så ja jag till en timma i förväg att nu ska du klä på dej (räknade upp alla plagg annars exploderar han om han glömt något som jag sen blir tvungen att påpeka ) och du ska packa din påse med badbyxor lakan och tvål.

Under den timman påminde jag honom säkert 8 ggr att han hade några saker att göra innan vi kan åka och gör du det nu då kan du leka tills vi ska åka. Inga utbrott men han lyssnar liksom inte eller han svarar iaf inte. När det var 10 min kvar hade han klätt på sig men inte hämtat badbyxorna. Då sa jag att får du sluta leka med din syster och hämta dina saker annars kommer vi inte i tid. Det går in och ut genom andra örat. Jag stannar honom upp honom och säger det igen men han reagerar inte och fortsätter leken samtidigt som jag pratar med honom försöker få ögonkontakt men han ser liksom igenom mej.

slutar med att han får ett utbrott iaf för att jag tillslut tröttnar och säger att hämtar du dem inte nu så hinner vi inte åka då får vi stanna hemma. Då stampas det och slås i grinden och så hittar han naturligtvis inte byxorna och det slutar med att jag hämtar dem och vi åker.

Detta var kanske inte det bästa exemplet men det var det jag kom på. problemet jag då känner är att jag inte når fram. Det jag säger verkar inte vara av någon som helst vikt.
och jag har börjat höja rösten många ggr för att det är först då ha lyssnar.
det eller att jag säger att hak inte får se på tv eller spela. de tre sakerna är de som fungerar. använder jag de grejerna så sköter han sej men jag vill inte använda mej av det. det blir dessutom inte i relation till situationen.
jag har gått från att vara den mamma jag vill vara till någon annan som inte är jag, jag orkar liksom inte mer.

när inget hjälper och han lillasyster på snart 2,5 gör mer än han och klarar mer än han så blir man nästan desperat.

jag vill göra rätt. men jag vet inte hur.

vi kramas mycket och myser och gosar och han e världens bästa men det e som han e två olika personer... den andra e bara sjukt jävla arg :-(

känner mej otillräcklig och behöver konkreta tips på hur jag ska hantera situationerna som uppstår och mota olle i grind..

vill inte bli en gapmorsa med ostyriga barn som bara tänker på sig själva.. men just nu verkar det va påväg åt det hållet :-(

2014-02-01
osisen
osisen
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...