Nu blir det säkert ett långt inlägg. Men vill veta hur ni gör och tycker. På min sida av släkten har vi slutat ge varandra julklappar. Det är självklart att man köper till de minsta. För de är ju ändå barn. Istället kör vi med 100:- paket som man sedan lottar ut, detta för att det är roligt och att man ska slippa köpa till alla vuxna. På min sambos sida så är det julklappar överallt. Har sagt till honom att jag tycker det känns onödigt att köpa till vuxna. För dels så känns det tvunget då de köper till oss och dels så är det vuxna man köper till. Och som vuxen så köper man väll oftast det man behöver själv? Och de grejer man vill ha tex en ny bil är ju på tok för dyrt att önska sig i julklapp så det kan man ju inte önska sig. Känns så himla tröstlöst att varje år gå runt på stan och leta grejer som de kan köpa själva. Som sagt till varnen är det självklart. Men vuxna människor. Känns som om man kan ge upp det där med att köpa till alla. Det skapar ju mest ångest varje år för att man inte vet vad man ska köpa till alla. Och fråga känns också lite sådär då det känns som om man ska kunna ha bra fantasi och känna dom så pass väl att det inte behövs. Sa till sambon att vi kanske skulle ge det förslaget att köra med 100:- paket. Men då sa han att då blir det ju ännu mer att handla. Men det blir ju mindre paket att leta efter. Då sa han att man kanske vill handla till mamma och pappa. Men det är inte direkt så att han engagerar sig i inhandlingen. Han följer med och så. Men han har ingen åsikt! Sen känns det taskigt eftersom att vi köper till hans sida och inte till min. Men vi har ju bestämt att det sk vara så. Önskar att de vuxna på hans sida borde inse att det inte behövs köpas till alla hit och dit Blääää så trött på att detta med julklappar, morsdag ich farsdag presenter och allt vad det är. Hur gör ni?