Hyperaktiv, uppmärksamhet, förskola, negativt.

Förra veckan var vi på möte på förskolan och jag gick därifrån så ledsen. Jag har i några veckor misstänkt att min h*n kan ha ADHD men h*n passar inte exakt in på alla kriterier. Känns som h*n kan ha lättare släng av det. Dels är h*n efter med sitt tal, h* pratar och 99 % förstår jag allt men det hörs att h*n ligger efter. Det ramlar på hela tiden. Inte alls orolig över talfel eller så. Jag upplever att h*n inte alltid lyssnar men beror på situation. Precis som gäller för alla barn men okej, lite svårt att lyssna. Speciellt när man säger ifrån. H*n är ensam barn med oss som delat på oss så han lockar gärna på uppmärksamhet men många gånger kan h*n leka själv länge. Vi hinner inte oftast umgås med så många barn och jag vet att mitt barn blir lite på så oftast försöker jag vara med vid situationer som jag vet att h*n kan bli extra på. Efter mötet så hade förskoleläraren enbart sagt 2 positiva saker. Att h*n åt bra och allt och att h*n alltid var positiv och glad. Att sen vårt barn var/har: -Svårt att ta kontakt med andra barn, speciellt av sitt egna kön (fick då reda på att mitt barn var ensam av sitt egna kön födda det året så kanske inte så konstigt.) -Inget vett om trafikreglerna -Svårt att vara i större grupper -Svårt att lyssna -Ingen empati - frågar för mycket varför för sin ålder - kan inte klä på sig själv - kan inte dela sin mat - svårt för att lyssna på till tal - sen med talet - svårt för ... - kan inte..... Listan kan göras lång. Jag känner ingen tillit till förskolan längre. Känslan när jag gick därfrån var att vårat barn var utvecklingstört,som stör de andra barnen, som inte klarar någonting, som inte kan lyssna, som inte har några kompisar och att han nästan får skylla sig själv för om han blir mobbad för han är så jävlig och förmodligen inte kommer lära sig något så som skriva och läsa. Att h*n ligger enormt efter de andra barnen. Ordagrant är det inte men precis de som jag skriver i raderna ovan fick jag känslan av att de tyckte. Och inte nog med det så var det inget positivt om var mitt barn gör för bra eller lär sig eller färdighet. Förutom att h*n åt bra och var positiv och glad. Ovasett om h*n nu skulle ha en diagnos så tycker jag att det är fel av förskolan att bara lägga fram det dåliga. Jag har också bett innan om att jag vill ha information om dagen så vi kan återknyta påsen om dag på kvällen. Kanske fokusera på de de jobbar med ...om h*n behöver extra hjälp är ju det jätte lägligt. Jag gick själv inte på förskola innan lekis men känns som de har lätt att stoppa in barnen i fack. Jag vill såklar att barnet skall får hjälp men ska man inte kunna vara olika vid 4 års ålder utan det blir skola utöver det. Och de framhävde barnets oramliga passande jättemycket. Flera saker av de sa negativt till oss vet vi de sakerna fungerar hemma. Nu vill jag så klart kämpa med att h*n inte ska få en diagnos om h*n inte behöver ha det för vardagen. Jag vill att förskolan jobbar med barnets koncetration och självklart jobbar utifrån ett format som passar barnet och så barnet fortfarande kan passa in i gruppen. Skall till bvc imorgon på 4 årskontroll. Läst på vad fyra till femåringar skall kunna på 1177 eller vårdgudien och det mest hänger vårt barn med på. Men inte förskolans krav. Jag vill plocka bort mitt barn från förskolan för jag vet inte vad som pågår på förskolan och vi känner oss inte alls bekvämma. Jag anser också att vi bör vänta ut tiden lite för är h*n bara efter så kanske allt ramlar på om ett halvår. Eller att han tills en viss ålder kommer ligga ett halvår efter de barnen. Hur har ni gjort med era barn som är lite hyperaktiva och svårt med uppmärksamheten och koncentrationen? Har ni bett om en utredning? Hur har ni gjort för att få barnet att kunna koncnetrera sig och visa uppmärksamhet och lyssna? Vad tycker ni om förskolans agerande? Skall på uppföljningsmöte om 1,5 månad i fall nåt utvecklas... (som det lät på de att något kommer nog inte hände) Vissa saker har jag jobbat med massor och jag ser privat redan framsteg men jag kan inte i alla situationer tjata sluta , nej, får inte, träna, träna, träna. Jag är så förtvivlad att jag gråter varje dag och inte kan sova. Jag är givetvis ledsen för min barns del för jag vill ju inte att barnet skall ha det tufft men mycket var hur de sa det och hur de ser på honom. Menar hur tänker de andra barnen? Vill de inte leka med barnet. Jag vill gå ner i tid för mtt barn skull men har ej råd. Och jag gissar ju att bvc inte kommer säga något vidare positivt imorgon heller. Jag ser inte annorlunda på mitt barn. Lika fantastisk som innan men kan inte ens pedagogerna möta barnet positivt hur ska då andra göra det.