App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

förlossningsberättel​ser?

Jag satt och läste en massa berättelser här om dagen. Sen kom jag på att jag ville läsa om pappornas upplevelse. Så jag får en inblick hur det känns och upplevs av mannen. Tycker det är viktigt att få läsa båda veritioner. Men till min förvåning hittade jag ingen berättelse från papporna. Bara mammornas. Snälla kan inte ni killar skriva ner här eller något om hur ni upplevde det? Vad var du orolig för? Du kanske inte ens var orolig? Hur känndes det när mamman berättade att vattnet gått och sa att det var dax att åka in? Hur var det att se det lilla underverket för första gången? Mm mm. Tack på förhand :)

2013-09-25
lillalelin
lillalelin
Barn på 3 år och 11 månader

älskar å lysna på min sambos berätelse. hans största rädsla var att vi skulle föda hemma. vi var på väg in till förlossningen då vattnet var grönt när de gick men hade inga regelbunda värkar efter ca 20 minuter får jag krystvärkar. han blir helt chockad när jag säger att nu kommer han å han vänder sig som å ser sonens huvud var ute. han försöker stanna efter vägen men det var inte det lättaste då vi hade lastbilar framför å bakom oss. men tillslut kom det en mack som vi svängde in till. å han ringde 112 å dom sicka ambulans mm under tiden vi väntar på ambulans så börjar jag få värkar för då ska moderkakan ut men då klara han inte av de längre å sa nu fixar inte ja det här å stängde dören å gick( han viste inte vad han gjorde) å jag tyckte det var så roligt så fick ett mindre skrattanfall.

2016-11-11
Carolinekl
Carolinekl
Barn på 1 år och 8 månader

Min man är riktigt cool när det gäller våra förlossningar, vi hade bra upplevelser rakt igenom. Älskar att få höra honom berätta om detaljer jag själv inte minns från förlossningen vilket är underbart att han kan fylla på i luckorna.

2016-11-10
flingan32
flingan32

Tunikabouter, låter hemskt! Vilket sjukhus var detta? Tycker det är bra om så många som möjligt skriver var man blir dåligt behandlad så inte flera råkar illa ut. Låter som en lex maria anmälan!

2015-08-30
fri130
fri130

idaanna93; du kan väl ändå inte sitta och prata för ALLA pappor? Jag vet att pappan till mitt barn mer än gärna hade gjort det. Och jag har flera nära manliga vänner som har berättat. Tro inte så himla mycket :)

2015-08-07
sabinaemelie
sabinaemelie
Bebis på 3 månader

Vi har varit på samtal kring vår första förlossning, han vart väldigt påverkad av den. Jag väckte honom när vattneg hade gått. Han vart inte nervös eller nåt mera än pirrig lättnad att nu var det dags! (+5) men såpass att han ringde skjuts så han kunde koncentrera sig på mig. Vart hemskickade en omgång, ställde mig i duschen. Det gjorde honom nervös, han var rädd för en hemma förlossning. Men väl inne på fl mådde jag skit och låg avsvimmad mellan värkarna stundvis och stackarn fick sitta själv där och vara medveten om allt som hände. Hade gräsliga smärtor av en tidigare ryggskada som gjorde att jag tuppade av lite då och då. Ingen smärtlindring förutom lustgas(fungerade inte) allt drog ut på tiden. Han fick inget att äta, dricka, vågade inte lämna min sida för att kissa ens. Han var otrolig rädd att jag skulle dö den dagen. Eftersom jag inte var särskild kontaktbar kunde jag inte lugna honom. Och har övertalade sig själv såpass att han skulle åka hem utan mig och barnet att han "var besviken" över att vi inte dog.. För att sammanfatta hans tankegång. När jag öppnat mig halvvägs var jag otrolig kissnödig men det kom inget hur jag än försökte(tror att nåt gick fel när jag tog i) sedan gjorde allt ännu ondare. En stund senare hör jag personalen skrika till och som maken beskrev det sköt det ut blod ur underlivet på mig (där och då trodde han att det va kört för oss) och det rann blod över sängen och golvet. Snabbt vart det ett nedsövd akutsnitt. Han lämnades ensam i sin ångest i vårt nedblodade rum och väntade. Då ursklijade han ett skrik som han vet säkert var våran son. (jag snittades samtidigt som en annan och våra journaler blandades ihop..det är en annan soppa) men han är säker på att han hörde vilket barn som var vårt. De bar in en nakenfis i det blodiga rummet där han fick sitta kängaru utan tröja. Ännu mer orolig än innan då personalen inte kunde svara på hur jag mådde och vart jag var. Han ville ha hjälp att hålla i sonen och veta vad han skulle göra osv. Men vart lämnad ensam där. När städarn kom in vart de lite chockad över att han satt där med vår son(maken helt nerkissad) han frågade igen efter mig men ingen visste något. Efter 4timmar ensam med sonen kom en bm in tog sonen från honom drog på en blöja bad han att plocka ihop våra saker och gå till mitr delade rum. (där jag i 4h på uppvaket frågade hur det gått med barnet utan att få svar. Kunde äntligen slappna av) vi fick in en macka och kunde prata lite med varandra. Kl3 på natten kom personalen och skickade hem han. Helt knäckt efter våran upplevelse fick han ta en taxi hem till mor sin då han var för knäckt för att vara själv. Denna rädsla kring att förlora mig och barnet denna fång har spelat stor känslomässig roll i de andra två barnens födelse. När sonen 24h gammal vart blå och fick andningsuppehåll några gånger ringde jag såklart han och ville inte vara ensam. Då släpptes han inte in av personalen, han hade tur att min sänggranne gick ut och rökte så hon släppte in honom. Så fick vi vara tillsammans på en annan avdelning där de tyckte att det var självklart att pappan skulle vara med. Usch för den förlossningen och bb vistelsen på 5dagar. Är glad att jag fick de andra barnen annorstädes!

2015-05-22
ballongvisp
ballongvisp
Gravid i vecka 26

Min karl var inte mycket för att prata om det. Sen blev det ju planerat sovsnitt, så allt vart ju lite annorlunda. Sista dagarna innan snittet kändes det som om jag skulle föda och det märktes ganska tydligt eftersom jag hade så ont. Då verkade han lite nervös, och gjorde mycke praktiskt och förberedde på jobbet att han kunde få åka in med mig till BB när som helst. Han slapp tänka på att packa väska inför BB då jag gjorde det. Föräldrainformationen som man får innan en förlossning tyckte han inte var så mycket att ha eftersom vi skulle ha snitt, och informationen handlade mest om vaginal förlossning och amning. Han tyckte att amningen hade han inte så mycket att göra med eftersom det var jag som stod för den delen. Jag minns att han sa att han kunde ju inte göra så mycket när snittet väl skulle bli av, utan bara funderade kring var han skulle vara då, och att han inte skulle vara ivägen för personalen. Men han tyckte att han blev väl omhändertagen av barnmorskorna när dagen D var här. De visade var han skulle vara och såg till att han fick vara med så mycket som möjligt kring barnet när det väl var ute och kunde andas själv. Han fick ju ta hand om den nytillkomna under de första timmarna innan jag vaknat till. Så när dagen var slut, var han också helt slut (både psykiskt och fysiskt). Han var så trött att jag skickade hem honom för att sova och ta igen sig för att återkomma till nästa dag. Det var han väldigt tacksam för. Det märktes på honom att han var glad över att den lilla kom till världen, för nu vart allt så verkligt för honom. Även om han tyckte det var kul att hålla handen på min mage och känna när den sparkade där inne, så tyckte han att det var desto roligare att äntligen få röra vid den lilla när den väl kommit ut.

2015-05-22
bikers mom
bikers mom

Idussen, nej fy va hemskt! :( allt blev bra till slut hoppas jag?

2015-05-22
Malinharjula
Malinharjula

Malinharjula då hade min make gärna bytt med er med första hade vi två läkare två bm och två uskor hos oss då sonen mådde dåligt i slutet och de fick springa iväg med honom. Med dottern började jag krampa och de hade övning på förlossningen så in springer ett tiotal läkare bm uskor och narkospersonal för att se på (tydligen ganska ovanligt) dessutom fick de gå iväg med dottern då hon var dålig när hon kom it och i akuteummet var det fullt med folk oxå...

2015-05-22
Idussen
Idussen

Jag önskar verkligen att sambon kunde skriva ner sin så jag fick läsa, men han vägrade. Han ville inte komma ihåg allt som hände och är mer rädd den här gången.

2015-05-20
Plumpan
Plumpan

Åh de hade varit hur kul som helst att läsa! Jag vet iaf att min kille tyckte de var ovanligt lugnt inne i förlossningen då de bara var en barnmorska och en undersköterska och vi hade turen att hinna föda innan skiftbyte för dom så vi hade samma från att vi kom in till de var dags att åka upp till BB. Han hade förväntat sig de man ser på tv, massa läkare i rockar och barnmorskor osv :) haha.

2015-05-20
Malinharjula
Malinharjula

På föräldraträffen efter barnen kommit till världen fick min sambo berätta våra förlossningsberättelse istället som resten av gruppen så var det bara mammorna som berättade. Har det inte i skrift men kortfattat så var han lite nervös under första förlossningen men inte den andra. Han tyckte han blev bra bemött av barnmorskorna, han var inte blyg att fråga över olika saker. Han kände sig trygg med personalen runt omkring och oroade sig inte över om det skulle hände något med barnet eftersom han själv inte kan påverka detta. Han tyckte det var lite jobbigt att se mig ha ont men kände att han inte kunde göra så mycket mer än att stötta, heja och assistera mig under förlossningsarbetet. Han ville inte prova lustgasen (som de tjatade på mig under första förlossningen) som många av hans vänner hade gjort för han ville vara klar och med på allt som hände. Han blev överlycklig när han fick hålla våra barn för första gången.

2015-05-19
mican
mican

Min sambo skrev faktiskt sin berättelse under våra två förlossningar. Det var hans sätt att hantera situationen. Jag vill inte dela med mig då det är hans privata sfär, men ville berätta att det finns de män som gör en förlossningsberöttelse!

2015-05-19
LEka
LEka

Åh! Jag hade gärna velat läsa min egen makes förlossningsberättelse. :p Han är inte så värst pratsam av sig om såna känslosamma grejer, man får dra ur honom nånting.

2015-05-19
MamsanMaria
MamsanMaria
Bebis på 16 månader

Jag tror äligt talat att ingen pappa äns vill prata om sina förlossnings rädslor och sånt dom är nog bara glada att de är över ! :/

2015-05-19
idaanna93
idaanna93
Bebis på 7 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...