App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Förlossnings berättelse

Låg hemma i sängen och mådde lite små dåligt med yrsel osv, hade under förmiddagen vart till min bm för å kolla blodtryck osv, allt såg bra ut men hon tyckte jag skulle vila. Efter några timmars vila kände jag en konstig känsla i ryggen å tänkte att jag kanske borde gå på toaletten. På väg in dit så känns de som jag kissar på mig, vilket jag tyckte va konstigt eftersom jag inte va kissnödig, skyndade mig in på toan och hann precis få ner byxorna å sätta mig innan de forsa vatten.. Öppnade dörren å sa till sambon; jag tror vattnet just gick :o såg att de va grönbrunt ringde upp fl på en gång. Detta va kl 16.00 tisdagen den 23/4. Bm på fl ville att jag skulle komma upp på en gång, eftersom vi hade en timmes resväg. Väl uppe på fl så sätter värkarna igång lite smått, men vi kunde ändå åka iväg till Max för att försöka få i oss lite mat. När vi väl satt där å skulle äta så blev värkarna tätare å gjorde ondare, så fick skynda mig å äta lite strips mellan värkarna sen va vi tvungna att åka tillbaka.. När jag klev ur bilen på parkeringen så forsa de ännu mera vatten så byxorna blev alldeles blöta, jätte kul! Drog en tröja runt midjan å kämpa mig in till fl igen, väl inne på rummet igen så åkte blöja å rock på. Kämpade i ca en timme med värkarna utan lustgas, sen sa sambon till om de för att jag va så envis och trodde jag skulle klara de mkt längre.. Innan skiftbyte så sa vår bm att vi nog skulle fått vår lille till nästa morgon, vilket även vi hoppades på eftersom de väl va igång ordentligt. När nästa bm kom in så kolla dom om jag va öppen mkt, men va öppen ca två-tre cm då. Hon gick iväg å kom tillbaka efter en stund å sa att jag skulle få ngt att sova på... Jaha, och vrf i hela friden ska vi sova när de är i gång med egna värkar osv?? De va vår största undran och är fortfarande, vi hade ju bara vart där i 5 timmar? Kärringen gav mig nå skit, minns inte vad. Sen flyttade dom oss till ngn liten sovsal med obekväm säng och en mega tunn madrass till sambon som han skulle ligga på. Han lyckades sova en timme och jag tre, sen ringde jag på klockan å sa att jag va jätte pigg å inte kunde sova. Men neeeej då, hon skulle envisas med att jag ändå skulle sova!? Tror hon inte ville jobba överhuvudtaget den natten.. Väl på morgonen så kom läkaren in under ronden å frågade om jag ville bli igångsatt lr vänta upp till ett dygn till på att mina egna värkar skulle komma igång igen, men jag bad om igångsättning. Kl 10.00 så koppla dom på dropp och ctg mm, sen gick de rätt snabbt till värkarna satte igång. Bad om lustgas efter ca 30 min, och kämpade med den till klockan va ca halv ett - ett, då bad jag om Eda å fick de snabbt. Känslan av den va nog de bästa, att kunna andas ut å va lite med i matchen! Vid åtta tiden så va jag öppen 6 cm. Värkarna avtog mer och mer samt trycket jag känt vid varje värk kändes bara mindre å mindre.. Vid den här tidpunkten började bm å läkare att prata om att de kunde bli snitt ist, vilket jag va helt med på just då.. De drog på droppen ännu mer för å se om de skulle hjälpa men inte.. Va uppe och gick en sista vända vid 01.00 ngn gång, orkade inte stå på benen så sambon tvinga mig i säng, hann bara lägga mig så däcka jag. Han lyckades oxå slumra till snabbt och när vi båda tittar upp efter ca 5-10 min så står tre bm å en läkare vid sängen och säger att jag ska ner till operation för akut snitt på en gång.. Sambon fick byta om snabbt å jag fick byta säng å få kateter mm sen bar de av neråt snabbt. De körde på edan inne på op med, kände inte ett dugg men va klar i huvet hela tiden. När vår lille kom ut den 25/4, klockan 02.38 fick sambon ta emot honom, klippa navelsträngen sen sätta sig bredvid mig. Jag hann titta på vår fina skatt å ta han i handen, sen började hela jag skaka som om jag skulle fått ett anfall. Läkarna sa att man kunde få väldigt frossa och skakningar när de höll på å ta ur moderkakan, och jag fick verkligen känna på de. För sambon blev de för mkt så bm fick ta lillen å sambon fick lägga sig på golvet med benen upp. När han kände sig bättre så tyckte bm att han skulle ta med lillen upp till vårt rum på fl medan jag skulle sys ihop, de sista han hör innan dörrarna stängs bakom honom är; De har hänt en liten olycka, vi behöver hit extra hjälp. De hade upptäckt att de skurit hål på min urinblåsa, så de fick sy ihop den med samt sätta dränage i magen för å se så det inte läckte ut urin i magen. Fick ett litet täcke på överkroppen för att lindra frossan lite, sen även nå påsaktigt som dom koppla till ngn värmeblås. Blev så varmt och skönt, slumrade till en snabbis men när de var klara och skulle köra upp mig till rummet igen så blev jag av med värmen och låg å skakade hela vägen upp. Utanför rummet hör jag sambon säga; är hon klar i huvet när hon kommer nu? Lilla jag ropar att självklart är jag de! Kommer in på rummet och hinner kolla lite snabbt på sambon där han ligger med underverket på bröstet innan jag känner att jag behöver spy. Hinner precis få en spypåse när de kommer upp, men olyckligt nog missade jag den lite och spydde ner mig själv. En stackars bm stundent fick torka av mig, medan jag låg där å bad om ursäkt för att de lukta så mkt spya.. Hihi. Efter en stund när jag va ren osv fick jag äntligen hålla i honom för första gången. Den känslan går inte att beskriva med ord, kände mig som världens lyckligaste och gör det än idag! Innan sambon sen skulle åka hem för att sova lite så mätte å vägde de lilla Hugo. Han vart 55cm lång och vägde 4040gram, så lång och "smal" och helt perfekt. Sambon for sedan hem, jag och Hugo blev kvar uppe på förlossningen till dess att jag kunde röra på tårna och lyfta fötterna. Tog någon timme innan det gick, sen fick vi åka vidare ner till BB. Kunde fortfarande inte stå på benen lr knappt sitta, så fick hjälp med Hugo av barnmorskorna som jobbade det skiftet, fram till sambon kom upp igen. Vilade en stund i rummet vi fick, vaknade upp genomblöt och helt slut, visade sig att jag hade strax över 39 i temp. Fick en fuktad kall handduk att lägga på pannan, fönstret öppnat och alvedon, efter en stund kändes det bättre så jag försökte ringa och väcka sambon för att be han komma upp. Ringde flera ggr utan svar, så efter en stund fick jag ringa svärmor och be henne åka förbi hemma och försöka väcka han å be han komma upp så fort han kunde då jag behövde hjälp. Försöker ringa efter en stund igen, då svarar han å säger att de står ngn idiot och ringer på dörren och bankar på fönstret, kunde inte hålla mig för skratt så berättade att de va jag som bett hans mamma åka dit å väcka han. Efter ca en timme är han uppe hos oss igen. Han fick byta första blöjan mm, så mysigt:) Dagen efter fyller jag år, så de är en riktigt fin present jag fick. Sambon åker iväg på fm för att köpa ngt till mig, och kommer tillbaka med en tårtbit.:) efter jag ätit lite utav den så kommer en bm in, dags för mig att försöka ta några steg. Klarar två steg sen måste jag sätta mig igen, de va riktigt kämpigt. Senare samma em. kom svärföräldrarna och hälsade på, fick då kämpa mig ner i en rullstol, hänga på kateter påsen samt dränage påsen bakpå och försöka rulla ut lite sakta, kände inte så mkt då jag va full pumpad med morfin. Satt ute med de en stund, sen körde svärfar in mig på rummet igen medan sambon tog Hugo. På kvällen rullade vi ut i lunchrummet och tog en kvällsmackan och kollade lite på tv, rullade in på rummet efter enstund och bestämde mig då för att jag skulle försöka gå på toa och bajsa. Kommer in på toa, drar ner trosorna osv och ska precis sätta mig när jag skriker rakt ut av smärta. Där stod jag halvt böjd, kunde varken resa mig upp lr sätta mig, bara skrek och skrek, ngt i magen gjorde så fruktansvärt ont, sambon stod där å höll i mig så gott han kunde medan en bm som hört mig kom in och bara glodde. Sambon blev förbannad å bad henne gå och hämta hjälp ist för att glo, men nej de kunde hon inte. Det enda hon sa va, hon måste sätta sig i rullstolen först. Tog kanske 5-10 min innan han lyckades trycka ner mig i den, fortfarande skrikandes och sedan rulla mig till sängen och försöka få upp mig där. När jag väl är i sängen så har fler kommit in på rummet, två bm å en läkare, sambon bröt ihop när de väl kom in och satte sig på golvet och grät å trodde jag skulle dö där å då, Hugo lyckades sova under tiden. Läkaren ger order om ett ul, där de inte upptäcker ngt som kan vara orsak till smärtan. När jag väl skrikit i ca 40min enligt journalen så ger de mig ännu mer morfin, tar en liten stund innan jag kan slappna av och bara grina, orkade ännu inte öppna ögonen. Efter en stunds avslappnande så lyckas jag slå upp ögonen, kollar på sambon och försöker lugna han lite med att de inte gör lika ont just då. Läkaren kommer in efter ca en timme och kollar till hur de är med mig, och bestämmer att jag ska få morfin under natten med. Den fruktansvärda smärta som jag kände kom aldrig tillbaka igen, tacka gudarna! Så vi sov så mkt vi kunde under natten förutom de stunder Hugo skulle ha mat. Dagen efter kom nästa problem, fick ont i magen igen, dock inte samma, kändes som jag behövde kissa hela tiden trots kateter, de kollade och sa att de inte va nå stopp osv i den så de kunde inte vara den. Började grina av värken efter ca 20 min, så de kollade några ggr till, och upptäckte att de visst va stopp. De lyckades tillslut släppa på tryckta och ut kom en liter urin!!! Aj aj aj! Resten av den dagen va sen "rätt" så lugn, sambon skulle iväg på ett kalas lite snabbt, innan de så va en sköterska in och skulle sätta dropp på mig, hon gör ordning allt, spänner bandet runt armen å drar åt, sätter sen i nålen, men glömmer sen bort att ta bort bandet som hon dragit åt så när hon sätter på en koppling på handen så sprutar blodet rakt ut. Hon förstår inte vrf förrän jag frågar om de inte beror på bandet? Jo, självklart va de så. Efter många om å men så är droppen med järn satt och sambon redo att åka, innan han drar frågar han om han vågar lämna mig ifall ngt mer händer. Vad mer skulle kunna hända frågar jag, sen åker han. Efter en timme känns min hand konstig, tittar till å ser att hela den är svullen. Tar kort å skickar till han och får ett argt svar tillbaka, ett om den sköterska. Som gjorde fel. Ringer på klockan och ber dom fixa till de då de gör jäkligt ont av trycket. Innan sambon är tillbaka så kommer världens underbaraste bm in och sätter sig och pratar lite. Berättar om hur de vart för oss och hon lyssnar och förstår hur vi känner. Sambon hann dyka upp innan hon skulle gå så även han fick ventilera lite. Hon va den som verkligen tog till sig och gav råd om saker och ting, en riktig klippa för oss. Sa till henne att jag inte ville vara kvar utan åka hem dagen efter, då hon förstod vrf så ordnade hon de hela med alla papper osv. Fick även besök från förlossningen utav en av de bm vi hade där som ville se vårt underverk och önska oss lycka till, så fint av henne. Efter den dagen gick allt kanon, och har rullat på fint sen dess. Utom ett gallsten anfall då, som de säger berodde på förlossningen ngn månad innan. Men utöver de har vi haft det bra. Hugo växer så det knakar, blir fem månader nästa vecka och är redan över 71 cm lång å väger strax över 9kg. Lång å ståtlig kille, och så glad :) Kunde inte önskat mig en bättre present än honom, bara att vi sluppit alla komplikationer där på bb efter. Har kämpat länge med denna förlossnings berättelse men nu äntligen är den "klar", så nu lägger jag ut den och sätter mig med en kopp kaffe och tar de lugnt nu på morgonkvisten. (Lagt ut den på mina berättelser oxå men vet inte om lr vart den dyker upp när den läggs där.)

2013-09-21
Ampan
Ampan

Dodge41, har anmält det för några månader sen, väntar fortfarande på respons.

2013-09-26
Ampan
Ampan

Anmäl det ni varit med om, förlossnings vården är urusel och våra bebisar utsätts för fara, det är Heller inte okej att mamma ska bli så dålig av att föda barn speciellt inte när vi bor i sverige och borde få bra vård!

2013-09-22
dodge41
dodge41

Vi låg uppe på BB i Falun, utöver allt tråkigt vi fickva med om så är vi ju ändå så fruktansvärt glada för vår buse så det som hände då hoppas jag inte händer nästa gång.
Ska få gå och prata med en kurator om förlossningen sen så jag inte oroar mig vid nästa graviditet och fl.
Tror dessutom att vi hade kunnat slippa en del av händelserna bara personalen vart lite mer "vakna" på vissa av skiften. Fanns även många bm som va helt underbara och hjälpte till med olika saker.

2013-09-22
Ampan
Ampan

Låter lite lika vår förlossning på Danderyds sjukhus hade bla vattenavgång i 75 Tim innan de satte igång oss många brister och fel beslut togs vad gäller oss. Fick trots allt en fin kille våran berättelse ligger under"lång vattenavgång"det är osannolikt att samma människa råkar ut för allt. Vi blev fel behandlade från första samtalet till fl tom avd 16 som vi låg på. Tråkigt när förlossningen ska vara något positivt att minnas!

2013-09-21
dodge41
dodge41

Oj vilken story, men tyckte om att ni trots allt djävulskap verkade hålla skratt nära emellanåt och positiva minnen också. Aldrig läst en hel fl- berättelse innan, tills nu! :)

2013-09-21
1katarina1
1katarina1

Vart födde du? Låter ju helt obegripligt.. Om allt stämmer så har du ju haft maximal otur

2013-09-21
AnnaGranlund90
AnnaGranlund90
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...