App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Måste bara få avreagera mig!! (Långt)

Jag tror att egentligen handlar mycket om att jag är rädd att förlora kärleken. Men nån psykolog är jag då inte så säg mig den som vet varför jag känner som jag gör! Jag har en bonusson som är 10 år och som är en jättefin kille som person. Men han gör allt för att slippa undan ansvar, ex. läxor och städa rum. Han tjafsar inte emot så ofta utan glider mest undan så att säga. Jag kan rabbla upp massor av saker som stör mig, men orkar inte skriva allt. Jag kräver utav mina familjemedlemmar att när dom lägger sin tvätt i tvättkorgen så ska jag kunna lägga den direkt i maskinen, dvs inga trosor eller kalsonger ska sitta ihop med byxorna och en tröjärm ska inte vara vrängd utan då ska hela tröjan vara vrängd osv. Självklart är jag inte nån häxa utan glömmer barnen det nån gång så går jag inte i taket. Men när det glöms VARJE gång och mer än hälften av kläderna är fel! Och VARJE gång säger jag kommer nu ihåg hur kläderna ska läggas i tvättkorgen? Jajjemänsan det vet dom... 9-åringen kommer för det mesta ihåg så det borde väl inte vara för svårt för honom?? När vi hittar på saker så försöker vi tillgodose allas önskemål och oftast blir det lyckat, som vi kan se alltså. Han och min 9-åring är som riktiga syskon, bråkar och slåss inland och har väldigt roligt ihop. Hans mamma har inte sagt det, men det verkar på henne som att han säger att han inte har det roligt hos oss. Han kan säga till henne att han inte känner sig välkommen för olika saker. Som en gång för att hans kudde hela tiden knölas ner i toppen på sängen..??? Vi gör ingen skillnad på barnen här utan dom har samma rättigheter och skyldigheter. Är nog faktiskt hårdare mot 9-åringen, dom har helt olika humör så det behövs ibland. Ändå tycker han att saker är orättvisa! Och gnäller hos mamma. Och snackar med andra där att 9-åringen är sååå jobbig! Han berättar aldrig hur kul dom har eller att 9-åringen bjudit honom på bio för sina egna pengar osv. Det är precis som att han är inställd på att hos pappa är/ska det vara tråkigt och hos mamma är/ska det vara roligt! Men vad han än gör hos mamma så är det roligt. För några månader sen så var vi på en typ av familjefestival. Mamman hade väl kläckt att det inte var så kul där, trots att hon aldrig varit där (vet inte varför för hon brukar aldrig sätta käppar i hjulen för oss och har nog inte för avsikt att göra det heller). Mycket riktigt så satte han sug på ett ställe och muttrade för att han trodde det skulle vara roligare. Ett tag efter var han på liknande tillställning med mamma, och det var mycket roligare än han väntat sig... Han tappade bort 150 kr i en lekpark. Vi hade innan sagt att ta inte med er alla pengar och lägg dom i eran plånbok. Han stoppade alla pengar i jackfickan utan dragkedja i alla fall. Först var han lite ledsen. Men sen sa han att 150 kr är inte så mycket, det är ingenting mot vad jag får hos min mamma... Jag vet att mamman servar barnen i den familjen väldigt mycket. Han kan sitta och spela tv-spel och säga "mamma, dricka!" Så kommer hon med det... Jag vet att mamma är mamma och hon betyder oftast mest oavsett. Men det är ändå tråkigt att vad man än gör så är det alltid bättre hos mamma! Jag tänker också att hyr länge ska mamma dalta? Hur länge ska mamma ringa till fröken och fråga vad det är för läxa för att det vet han inte själv? Hur länge ska mamma ringa och fråga om fröken sett hans luvtröja för den har han ingen aning om vart den är? Hur länge ska mamma curla???

2013-09-03
Iffe
Iffe

Tack för många kloka råd RallyD! Det ska jag försöka tänka på :)

2013-09-04
Iffe
Iffe

Beröm det som är rätt och focusera på det som stämmer och det beteenden du vill ha som fungerar. Se det andra som önskningar och målsättningar och beröm så fort du uppmärksammar att det går åt det hållet. om de lägger en tröja rätt, beröm det och skit i det som är fel. Det tar så enormt mycket på ens energi att lägga ner tid och ork på att engagera sig i det som är galet. Ta mig dock på rätt sätt, jag vet att det inte alltid är lätt. Själv har jag en bonusdotter på 7 år. Allt kan inte vara rosenrött. Det man dock bör minnas är att det är så ofantligt många saker som spelar in i ett barns liv och därför bör man inte alltid ta åt sig. Man kan inte förändra någon annan än sig själv och sin egen inställning och det är nog det svåraste man kan göra. 

Barn har kompisar, skolgång, syskon familjerelationer mm som påverkar och inverka i deras liv, deras upptagningsförmåga över intryck som händer varje dag är ofantlig i jämförelse med en vuxen människa. Vi gör ofta saker mer komplicerade än det egentligen redan är. 

Genom att ignorera fel betende och uppmärksamma rätt betende, Prata om det man VILL istället för det man INTE vill är den mest praktiska lösningen i det flesta lägen, dock inte alltid så lätt... Själv har jag försökt gå en hel dag utan att använda ordet INTE eftersom det ordet teoretiskt sett inte fins. Det är jättesvårt. Men det gör ofantlig skilnad i längden.

Vad det gäller förhållandet gentemot mamman, råder jag dig efter bästa förmåga att ignorera det. Lägg din energi på det som är roligt. Jag är övertygad om att det du gör hittils räcker uttmärkt. Du verkar vara en viljestark och omtänksam människa som vill att alla har det bra och roligt och det är det som spelar roll. Var den du vill vara och fortsätt med det som fungerar. 

För en del barn tar det tid att acceptera och hitta en balans mellan vilka de är, vad som förväntas av dem, vilket värde de har och särskillt i förhållande till andra (syskon etc). Det du kan påverka är vilket värde du tycker finns och vad du vill visa. 

En annan sak du kan göra är att du kontinuerligt frågar "Vad har varit roligt idag?", "Vad har varit bäst idag?" "Vad kan vill du hitta på för roligt idag?" "Om du fick önska vad skulle vi hitta på idag?" osv. 

Minns att det du frågar efter får du ett svar på och det du kontinuerligt frågar efter skapar nya former av rutiner och du lär barn att leta efter det som är positivt för till och med under de sämsta förhållanden så finns det minst 10% som är rätt eller bra. Trixet är bara att uppmärksamma det och beröma och förstärka det. För då kan det bli 15% imorgon. :) 

Jag är övertygad om att det kommer att gå bra, och om du tvivlar, tänk på den dagen det har fungerat bäst, Fråga dig själv vad du gjorde för att bidra till att det blev så bra, vad var det som fungerade och varför. Därigenom kommer du finna alla svaren. :)

2013-09-04
RallyD
RallyD

Inte bara i mina trådar alltså...

2013-09-04
Iffe
Iffe

Jag har aldrig skällt på dom för att det ligger "fel" i tvätten. Och det med kudden var nått han sa till mamma. Jag har inte på nått vis placerat kudden utan det blir väl när han ligger på den isf. Jag kanske inte formulerade mig ordentligt. Men ibland känns det som att folk verkligen anstränger sig för att missförstå! Nästan i varenda tråd är det nån som ska missförstå! Tråkigt... :(

2013-09-04
Iffe
Iffe

Att dom aldrig lär sig aakesson! ;)

2013-09-04
Iffe
Iffe

Han har två småbröder hos mamma, men dom bor där jämt. Ja alltså hon tar ju väl hand om sina gäster när hon har några. Fast hon dukar fika i köket och man får hämta själv. Man kan inte sitta i soffan och ropa ;)

Ja det kanske är så. Tråkigt att hans mamma får uppfattningen att han har så tråkigt hos oss bara... Men jag får nog försöka blunda för det...

2013-09-03
Iffe
Iffe

Ja det kan hända... Tack :)

2013-09-03
Iffe
Iffe

Å andra sidan kanske hon inte orkar ta tag i det själv. Ja man kan spekulera i evigheter. Hoppas det blir bättre.

2013-09-03
burtonmamma
burtonmamma
Barn på 3 år och 11 månader

Ja hon måste ju det...

2013-09-03
Iffe
Iffe

Nej det måste hon ju ta tag i själv.

2013-09-03
burtonmamma
burtonmamma
Barn på 3 år och 11 månader

Ja det är skittråkigt! Nästan så man inte vill hitta på nått för han är ändå inte nöjd. Det har ju hänt att mamman ifrågasätter nått till pappan som sonen berättat. Och nånstans i botten så jan det finnas uns av sanning men i stort sett så kan det bara vara dynga! Men jag tror hon sopar konflikter med honom under mattan för att hon inte vill bråka med honom.

Och det kan mycket väl vara så att han utnyttjar sin mamma! Vi har så pass god relation så det har hänt att vi varit där och fikat och så. ( Konflikter däremot brukar föräldrarna ta själva) Och det är nästan så man inte känner igen honom! Det är så man bara vill ryta till att "men hur kan du tilltala din mamma på det där viset?!" Men så länge hon tillåter det så kommer han ju göra så...

2013-09-03
Iffe
Iffe

Kan det vara så att sonen utnyttjar situationen att mamman daltar med honom. Jag har sett andra barn göra det. Mamman kanske skulle behöva kolla med er vad som är sant och sen fråga grabben varför han fablar. Hoppas ni löser det.

2013-09-03
burtonmamma
burtonmamma
Barn på 3 år och 11 månader

En bra tanke burtonmamma, men jag vette tusan om det är så... Föräldrarna pratar t.ex inte illa om varandra inför honom. Han bor varannan vecka och vill man "låna" honom för att man ska göra nått eller byta helg så är det aldrig några bekymmer! Inte så som andra kan ha det. Klart hon kanske är rädd att han ska tycka om oss mer och därför gör allt för honom. Men det förklarar ju inte varför han berättar en helt annan bild än den vi har??
Pappan är lika frågande som jag varför han inte är nöjd! Och försöker man nån gång att fråga och förstå så kommer han med massa konstiga förklaringar! Vet inte om han bara helt enkelt vill att mamma ska "bära" honom och gör sig så liten och synd om han kan...

2013-09-03
Iffe
Iffe

Hon kanske är rädd att förlora sin son till dig. Många har svår att vara vuxen efter separationer, utan blandar in barnen som marionetter. Kan du inte be pappan ta tag i det?

2013-09-03
burtonmamma
burtonmamma
Barn på 3 år och 11 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...