App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Dotter önskas

Någon som läst boken av Katarina janouch? Känner tyvärr så starkt med Helena i boken. Hade kunnat vara jag, fast jag sitter ju här med tre underbara killar. Klart jag skäms! Framförallt gentemot sista. Första spelade inte någon roll vad de blev, andra som kom väldigt tätt gjorde verkligen inget att det med blev en grabb men nu sista räknade jag kallt med, och hoppades jag skulle bli en tjej. Skäms för att jag blev besviken när jag fick se HONOM. Kommer älska dem lika mycket alla tre och siste är helt underbar MEN jag kommer aldrig få en dotter:( Någon som kännt samma och överlevt detta?

2013-08-13
Linnepinne
Linnepinne

Sant! Det oroar mig inte. Hade jag ens haft en antydan inom mig själv att de andra skulle hamna i skymundan så skulle jag aldrig göra det. Den frågan har jag bearbetat så in i roten, och kan inte för en sekund tro att hon skulle bli mer värd än de andra. Men så känner jag personligen. Kan inte svara för någon annan.
Jag har frågat både föräldrar som fått det efterlängtade könet efter flera av samma, och även barnen som varit det efterlängtade... Oftast känner de ingen skillnad.

Men jag tycker det är en mycket bra fråga!! Min egen far önskade sig en son... Första dottern (min syster) var välkommen... Sen ville han ha sonen. Mamma fick missfall, det var en pojke... Sen kom jag. Han har sagt rakt ut att han aldrig ville ha mig, att jag skulle ha varit en pojke... Åtta år efter mig kom han. Sonen. Den efterlängtade. Min lillebror känner ilska än idag, mot att han alltid favoriserades. Jag fick jämt skulden för vad han gjorde.

Jag skulle aldrig utsätta ett barn mot den behandling som jag fick. Jag var också 'fel' kön...
Fast inget kan vara fel... Jag ser inte att mina killar är fel kön. Dem är bara underbara bonusar! Men nu vill jag ha balans i familjen. Trött på att vara ensam tjej.. Sen om hon blir en pojktjej bryr jag mig inte ett skvatt om. Hon får gärna tycka om bilar och fiske... Men jag behöver henne oavsett.

2013-08-15
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Linnepinne, ursäkta att jag skriver så mycket i din tråd, bara det att jag känner så starkt i ämnet. Och jag önskar att ni som bär på drömmen inte heller ger upp. Jag är övertygad om att kämpandet kommer bli värt det när vi nått målet...
Frågan är inte OM, frågan är När...

2013-08-15
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Bartmar, tack.
Catpuss, håller med dig! Jag vill inte leva mitt liv sorgsen och bitter... Därför känner jag även att jag har skyldighet att se till min egen lycka, och förverkliga min dröm. Alla mina barn förtjänar en lycklig mamma :) Skulle det vara omöjligt, då tvingas man ta sorgearbetet i hornen.

2013-08-15
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Vill bara säga att ni är underbara som delar med er av era innersta känslor!! All heder till er :)

2013-08-15
saranelson
saranelson

Bra skrivet Zmiley! Tråden handlar om önskan efter en dotter och inte om barnlöshet. Starta en ny tråd om ni vill diskutera känslor ang svårigheter att få barn. No offense

2013-08-15
Bartmar
Bartmar

Tuttilutta, jag förstår din tanke! Absolut!
Men sanningen är den, att min önskan försvinner inte bara för att någon har det värre... Det finns ALLTID någon som har det värre!
Du har din verklighet, jag har min.
Att ha svårt att få barn, det låter som en mardröm. Men jag har inga problem att bli gravid, så varför skulle jag vilja ge upp och nöja mig när jag vet att möjligheten finns.
Du som ändå kämpat i så många år, du har jagat din dröm! Varför skulle vi inte jaga våra drömmar?

2013-08-15
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Håller helt med Tuttilutta!

2013-08-15
jessicamalin
jessicamalin
Barn på 3 år och 6 månader

Många av er skriver att oftast vill en kvinna ha en tös men, det stämmer inte;)

Jag är en kvinna och min dröm var att få en son, jag har ALDRIG velat ha en dotter. När jag sen fick min son efter MÅNGA års försökande var lyckan total. Jag vill inte ens spekulera i hur jag hade reagerat om jag hade fått en dotter för jag ju min efterlängtande son;)

Varför ska det vara så tabu och önska sig ett "kön"? Under HELA min uppväxt var det bara en SON jag önskade mig och har ALDRIG ens tänkt tanken på att få en dotter!

Ni kvinnor som inte har en önskan om ett speciellt kön har inte aning hur vi kvinnor som har det känner så lägg ner eran attityd och visa lite förståelse!

2013-08-15
Fideli73
Fideli73

Självklart älskar jag båda mina grabbar gränslöst! Och självklart är jag glad att de är friska! Jag önskar absolut inte bort någon av mina killar. Men jag önskar mig en tös. Det är sån jäkla tabu att känna så och gör man de så står det alltid någon där med fingret och pekar och dömer. Och i allra flesta fall en kvinna som har en dotter. För mig är det helt logiskt att en kvinna vill ha en dotter att göra tjejgrejer med, och en man vill ha en son att göra killgrejer med.

2013-08-15
Litsen1
Litsen1

Ni har alla fått en Guda gåva, gåvan att kunna bli gravida och bära ett barn! Inte bara ett, utan vissa av er 2-4st. För mig som idag ÄNTLIGEN är gravid efter att ha kämpat i 8år, är det helt absurt att ens bli besviken, ledsen & arg för att man inte får det vad man vill ha! Ni ska vara jävligt glada o tacksamma för att ni fått barn oavsett kön! Det finns många med mig som kämpat, kämpar fortfarande eller som till och med fått beskedet att ge upp då de inte kommer lyckas, som skulle gjort vad som för att få vara i er sits! Ta en titt på era barn och tänk på hur livet skulle sett ut om ni aldrig ens skulle fått dem! Nu ska vi få en dotter, men oavsett vad de hade blivit så hade de aldrig haft ngn betydelse för oss! Så länge bebisen mår bra och är frisk!

2013-08-15
Tuttilutta
Tuttilutta

Inte för att jag pratat med dem men jag vet att min svåger, som har två döttrar, gärna hade haft en son. Han "lånar" gärna mina grabbar och har en speciell relation till dem. Likadant är det med min mans kusins man, som har tre tjejer. Han säger det inte öppet men det märks och han har också ett väldigt gott Öga för mina grabbar. Jag och kusinen har pratat lite om det, att han blev lite besviken vid deras tredje tös men papporna har svårare att tala om det. De har oftast inte samma kontakt med tex Bvc eller återbesök på mvc där de kan öppna sig.
En av dessa familjer har en förstfödd dotter med flera funksionsmedsättningar.
Knäppt nog säger många att man får vara glad bara barnen är friska men lika sant är det ju där att barn som inte är friska blir ( även om få önskar sig ett sjukt barn) väldigt älskade!

Alla e väl mer eller mindre lite egoistiska och kan önska sig en liten "minime"

2013-08-15
Linnepinne
Linnepinne

Självklart älskar vi barnen för dem de är!! Hur kan ni ens anta något annat? Det är just pga era (som jag sa, oftast flickmammor, som inte förstår, och som kommer med liknande kommentarer) som ämnet är så skuldbelagt.
Det är biologiskt som så att kvinnor önskar döttrar och män önskar söner. Det är så för att människan har begär efter kopior av sig själva. Så ni mammor som har döttrar, ni har inte hunnit känna behovet som vi har gjort, därför förstår ni inte. Och jag kan förstå det!
Men håll era ' var glada för att ni kan få barn', 'var glada att dem är friska' bla bla bla- kommentarer för er själva. Det är väl så självklart att vi är lyckliga för att vi har friska och glada barn att det inte ens borde behöva sägas...

Men generellt är det så att mammor vill ha döttrar att gå till frissan med och få klädråd av, och män vill ha söner att åka och fiska med... Jag vet att killar kan gå till frissan och tjejer kan tycka om fiske, men jag sa 'generellt'... Ta det med en nypa salt, tack.

2013-08-15
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Catpuss, vad tråkigt det blev i ditt fall. Låter som din mamma hade behövt söka hjälp för att må bättre, och det låter ju hemskt om du inte känt dig lika älskad. Det gör mig ledsen.
Jag har sett dokumentären som även heter 'äntligen en dotter' (tror jag)... Trots att min önskan är väldigt stark, så kan jag tycka att vissa av paren gick för långt, samtidigt som jag kan förstå dem... Tro mig, hade jag inte klarat att älska alla mina barn oavsett kön, så hade jag sökt hjälp. Men så är inte fallet! Vad gäller. Mig, personligen, har jag alltid önskat många barn, medan min sambo kunde nöjt sig med två eller tre... Så för mig, att få föda fler, är ju bara bonus att jag har ett sk. skäl att få fler. Och ju fler barn vi har fått, desto lättare har det blivit att 'övertala' sambon...
Det är nog ganska ovanligt att man inte kan älska sina barn pga kön, tur är väl det.

Angående köns.ul eller inte.... Jag har endast kollat kön med nr.4. En del av mig ångrar det, pga att det förstörde graviditeten för mig. Det kändes inget speciellt att vara gravid, det var som att veta vad man skulle få i julklapp... Trist. Även förlossningen kändes jobbigare, tyngre, hemskare... Fanns ju ingen spänning. Man visste ju redan. Så jag lär inte kolla kön igen. Även fast vi visste vad vi skulle få, så fanns oron att 'tänk om dem såg fel!'
Men den andra delen, av mig, är glad att vi kollade... Jag fick ta mig tiden att bearbeta den sk sorgen. Jag var lycklig över sonen, men jag sörjde att dottern uteblev... På förlossningen kände jag mig lycklig. Lyckligare än med nr.3 då jag var bombsäker på en tjej... Nu visste vi i förväg och jag slapp känna skuldkänslor för besvikelsen.

Så, ja... Jag valde en jobbigare avslutning på graviditeten, och fick en bättre start med det nya lilla livet.

Men jag kommer inte att kolla könet nästa gång. Jag vill ha spänningen, jag saknade adrenalinet under förlossningen. Jag vill ha en sista överraskning.

2013-08-15
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Men varför inte bara vara glada att de är helt friska ?! De var ju ni som har valt att skaffa dem och inte tvärtom! Jag skulle älska och vara glad för att jag ens har fått en fin och underbar barn som har just hamnat hos mig:) älska det barnet för den han är, som han älskar dig för den du är :)

2013-08-15
hanna86f
hanna86f

Har två flickor och vill bara har flickor och flickor har vi men de skulle inte heller vara så hemskt att få en pojk :) för jag älskar både och .. Min bror har två flickor och en pojk och han älskar sin minsting (1 år) mest för hon vill bara vara hos pappa när mamman e upptagen:) och jag klandrar dig inte om du vill ha en flicka:) för det är så underbart att bara få vara deras mamma och de gör helt paff varje dag med deras påhitt och bus

2013-08-15
hanna86f
hanna86f

Jag förstår inte varför könen spelar någon roll. oftast är det mammor som har pojkar som vill ha töser, väldigt sällan man hör av mammor som har töser som vill ha pojkar varför är det så?

Jag tycker att man ska skaffa barn pga antalet barn man vill ha inte pga ett kön man vill ha. Sedan visst kan man önska att det är ett speciellt kön i magen att man har det som en gissningslek och att man blir besviken för att man gissa fel.

Hörde om ett fall där de bara hade flickor och enl ul skulle denna bebis oxå bli flicka, så paret gjorde så de fick igenom en abort i v 20, pga att mamman hade psykiska problem eller ng sånt. När hon föder fram denna bebis så visade sig att det var en pojke, de såg alltså fel på ul. Tror de blev psykisktsjuka efter det och lika gott kan jag tycka.

2013-08-14
Biljana81
Biljana81

Om det skulle bli ett fjärde barn, ska man kolla kön via ul då?
Jag kan se för och nackdelar med både.ed våra tre har vi inte kollat kön och bara sista känns i efterhand som att det kanske hade varit bra att veta. Samtidigt är det ju lite av spänningen av att vara gravid och inte veta...
Någon som kollat och ångrar det eller tvärt om inte kollat och ångrat det?? Hur har ni resonerat?

2013-08-14
Linnepinne
Linnepinne

Jag hoppades på att första skulle bli en flicka men blev självklart jätteglad när sonen kom. Hoppas på att nästa blir flicka. Jag fick två småbröder men önskade mig en lillasyster så önskan kanske sitter i sen dess.

2013-08-14
Adde86
Adde86

Det stämmer inte Solskensmamman, sannolikheten säger att det varje gång är 51% chans att få en pojke varje gång, slumpen har inget minne. Men sannolikheten säger också att det är väldigt ovanligt att få 5 barn av samma kön, att få 5 pojkar har bara en sannolikhet på 4 %. Utförligare info finns här, intressant läsning! http://www.scb.se/Grupp/valfard/BE0801_2006K01_TI_10_A05ST0601.pdf

2013-08-14
McLarsson
McLarsson

Jag var helt hundra på att jag väntade en tjej fram tills RUL då bm visade att vi skulle få en pojke, men samtidigt sa att hon är 90% säker. Både jag och min sambo blev faktiskt lite besvikna. Samtidigt som vi var oerhört glada över att vår lilla plutt verkade må bra och det var första gången vi fick se honom. Så det var verkligen delade känslor. Jag hoppades in i det sista att det gömde sig en tjej i magen. Att bm hade sett fel. Hon var ju inte helt hundra säker. När vår lilla kille kom till världen och lades upp på mitt bröst så kändes det så självklart att det var han som hade funnits i min mage. Han var så fin och så perfekt! Och ändå kände både jag och min sambo att det var lite synd att det inte var en tjej. Det kan vi fortfarande prata om. Samtidigt som jag aldrig någonsin skulle vilja byta ut min fina pojke mot någon. Jag är så kär i honom och kunde inte ana att man kan känna en sådan kärlek till någon! Men än är det inte kört för oss att få en tjej. Vi vill ha en till så småningom och då kanske...,

2013-08-14
Hnoss
Hnoss

För er som inte gett upp hoppet finns det ju lite knep för att få en flicka.. Om det funkar eller inte vet man ju aldrig dock..

2013-08-14
Bartmar
Bartmar

Det är 70 % chans att få samma kön som det föregående barnet. Bara så ni vet...

2013-08-14
solskensmamman
solskensmamman

Tack alla för att ni delar med er!
Ja vet inte hur vi gör, gör vi ett sista försök känns det som om inte trean riktigt dög och så vill jag inte bli besviken om det blir en till grabb! Ska vi ha en till vill jag ha den ganska tätt men det känns inte som att jag e redo än.
Ammar fortfarande då tren är knappt fyra mån så än blir det ingen iaf. Vi kör väl inte helt säkert då amning inte är 100% och ibland hoppas jag på att vi aka bli överraskade med en fjärde medana jag samtidigt skulle vilja "gå på alla skrönor" och verkligen försöka öka oddsen för en tös! Om ja om vi nu ska ha en till...

2013-08-14
Linnepinne
Linnepinne

Hade hela graviditeten känt att det var en tjej i magen och när dagen för RUL kom så visade BM det lilla paketet och gav beskedet att det var en liten kille. Har fortfarande inte riktigt kommit tills sanns över att det är så och jag var verkligen helt förkrossad att det var en kille. Helt varför vet jag faktiskt inte. Är lite rädd för hur jag kommer att knyta an till honom när han väl kommer men jag får väl lyssna på kroppen för det är ju en pojkmamma jag skall bli :)

2013-08-14
Liltith
Liltith

Glömde svara på frågan... Jag började läsa boken "dotter önskas", men jag slutade efter knappt halva boken... Jag blev arg på mig själv att jag gav önskan så mycket tid och utrymme när den tiden borde gått till mina befintliga barn. Jag slutade läsa för att jag inte orkade läsa någon annan repetera de känslor och tankar jag redan känt och tänkt. Orkade inte återuppleva det... Jag visste ju ändå att jag aldrig skulle ge upp. Sen så kändes det lite som en lögn eftersom hon ju faktiskt fick sin tjej till slut... Jag försökte bearbeta och acceptera att jag inte skulle få någon dotter, men min sambo såg hur det tärde på mig så han valde att ge mig ett sista hopp. "En till gör väl varken till eller från, men det blir sista!"
Så när han ger klartecken ska jag handla äl-stickor och göra allt i min makt för att ens kunna ge en dotter en fördel i spermieracet... ;)
Jag förstår inte varför antalet barn ska gå före en dröm. Så länge man orkar och har ekonomi, så länge övriga familjen inte 'drabbas' så varför inte? Livet går väl ut på att man ska vara lycklig?!
Är det tillräckligt viktigt, då ger man inte upp.

2013-08-14
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

Jodå, jag vet precis vad du menar!!
Jag har fyra killar... Första barnet hade ingen som helst roll vad det blev för kön, önskade mig inte ens något särskilt, jag visste ju att jag skulle ha fler... Andra barnet tänkte jag att det vore kul med en tjej då, fast blev överlycklig över en lillebror, tänkte att bröderna, av samma kön, skulle komma varandra närmare än en av varje (ingen fakta, bara min tanke!).
Tredje barnet önskade jag en dotter, det kunde ju inte vara nåt annat än en tjej?!! Men jag önskade ju fyra barn, så hade det vart en tjej hade jag inte fått fler. Sambon sa stopp efter tre... Jag skämdes över att jag inte var störtförälskad i bebisen i förlossningssalen... I hemlighet önskade jag att någon bara kunde ta bort honom så jag kunde sova ifred. Jag satt sen uppe på bb, tittade på honom och undrade hur jag kunde förtjäna en sån underbar varelse med tankarna jag hade haft i fl-salen.. Det tog inte många timmar innan jag blev mig själv igen och kände mig jäkligt cool med tre grabbar, MEN jag visste ju att jag hade en chans kvar!! Tack vare tanken "det blir en tjej nästa gång! Då har jag fått båda mina önskningar uppfyllda: fyra barn och minst en av varje!" det var den tankegången som gjorde att jag kunde känna mig nöjd och glad ändå.

Så kom det fjärde positiva graviditetsbeskedet... "NU får jag äntligen min flicka! Väntan är snart över! Fyra killar är ju omöjligt! Äntligen." ...men för säkerhetens skull bestämde vi att kolla könsul. När bm sa "DÄR!! Det borde ni känna igen.. Det är killar ni kan!" och min sambo sa "jag visste det! Kände det på mig!" och jag bet ihop och tackade och tvingade fram leendet och gick till bilen... Jag grät hela vägen hem och två dagar efteråt. Jag grät nog en gång/ kväll fram tills några veckor före beräknat datum... Det tog mig, trots könsul, flera månader att acceptera. Men när han föddes var det ju självklart att det var en till lillebror. Bm sa "Grattis! Det blev en fjärde kille!" visst högg det till i bröstet, nu såg vi med blotta ögat, men jag såg på henne som om hon var dum i huvet! Vad skulle det annars ha varit, liksom...

Jag älskar alla mina killar villkorslöst och skulle inte byta ut någon av dem. Skuldkänslorna mot mina tankar är borta. Jag har pratat med så många, och läst mycket, och insett att det faktiskt är många som känner såhär, men ingen vågar prata om det pga att dem perfekta mammorna (som oftast då har en av varje) tycker sig ha rätt att döma och förkasta våra önskningar.

Du efterfrågar någon som överlevt.... Jag har inte gett upp!! Min sambo har gått med på en till. Blir det inte en tjej... Ja, då kanske jag bara tröttnar på önskan. Vissa dagar vill jag längre inte ha någon dotter pga all smärta det fört med sig. Men vi ger det en sista chans. Sen är alla säten i bilen upptagna.
Jag KAN inte ge upp! Jag vill inte leva mitt liv undrandes om den sista hade varit en dotter... Jag vill inte bli bitter för att jag inte försökte tillräckligt mycket... Det ligger inte i min natur att ge mig.
Jag ska väl poängtera att jag alltid önskat en stor familj och mina grabbar är väldigt lugna och mysiga... Dem kräver inte alls mycket av någon. Lätthanterliga. Så orken finns...
Jag skulle inte föda fler barn om jag inte kunde tänka mig fler killar. Jag är tacksam över grabbarna för dem har uppfyllt min önskan om en stor familj. Nu ska vi bara hitta den sista pusselbiten så familjen blir komplett.

2013-08-14
zmiley
zmiley
Bebis på 7 månader

jag förstår dig. vi fick en pojk först. och när jag väntade andra så visste jag att det var en tjej! men ultraljudet visade annat.. iofs så var det bättre då alla 3 kusiner som är jämnåriga är pojkar och storebror så han kommer ju kunna leka med den. men det var lixom dags för en tjej. och jag ville köpa alla dessa fina kläder. sen är vi 4 i föräldragruppen som fått andra nu. och alla har en av varje utom jag. och när jag tänker på det blir jag ledsen inombords, även om jag älskar båda mina pojkar precis lika mycket! vi kommer skaffa ett eller 2 barn till. och jag hoppas att nästa blir en tjej. jag vet att jag skulle älska det barnet även om det blir en kille men det kommer nog vara jobbigare att bearbeta dottern man inte fick..

2013-08-14
Litsen1
Litsen1

Jodå jag ville ha en av varje. Skulle bara ha två. Första spelade ingen roll. trodde dock det var en tjej så kanske just därför jag så å gärna ville ha en tjej andra gången. För att inte bli besviken andra gången gjorde vi ett könsultra. Nu visade det att det var en tjej så det var ju bra. hade Det visat att det var en pojk till så hade jag hunnit vänja mej vid tanken :-)
sen tror jag inte jag har blivit besviken över en pojk däremot hade jag nog inte känt mej helt klart vid tre utan velat testa en gång till vilket inte alls skulle passa in då vi inte ska ha fler barn.
Jag vet inte varför man har önskan om ett visst kön egentligen. Vad är det som är så speciellt? ! Har frågat mej det många gånger. Det är ju ingen skillnad egentligen.
visst jag får sätta upp toffs på tösen men å andra sidan var grabben lång hårig ett tag.
kläderna e lite roligare till tjej men svårt å inte hitta puttinutt grejer.
Vi gör än så länge samma saker hon gillar det brorsan gillar.
Så nej det är liksom ingen skillnad på könen, kanske sen aom vuxna?! eller tonåringar. . men som små.. nää.. den ena har snopp den andra snippa :-)
ändå e jag så glad att det blev en av varje. jättekonstigt men det är sån man är.. kan inte styra över känslor och tankar..

2013-08-14
osisen
osisen

Jag har inte läst boken men jag känner precis som dig. Jag har två underbara söner men har svårt att släppa drömmen om en dotter:( Jag har liksom alltid sett det framför mig, en av varje liksom. Brukar tänka att det inte var meningen att jag skulle ha en dotter, att jag hade överfört fel värderingar på henne eller nåt.. Vi vill inte ha fler barn men hade någon kunnat garantera mig en flicka så vettisjutton om jag inte hade försökt övertala mannen.. Gör ju inte saken bättre att alla barnens kusiner och många av våra kompisars barn är töser:/ Hmm blandade känslor där.. Som tur är, får jag väl ändå säga, såg vi redan på UL att det var en pojk så jag hade tid att förbereda mig mentalt.. Det känns tabubelagt men det är ändå en sorg, hur mycket man än älskar sina pojkar. Vet inte om jag någonsin kommer släppa det men jag övar varje dag. Gav tex bort en liten bebisklänning som jag hade i gömmorna. Dock med löfte att OM jag får en flicka vill jag ha tillbaka den, åh den va såå söt.. Jag tänker också ofta på ett par vi känner som hade tre pojkar men önskade sig en flicka, de började bli till åren men skaffade ändå en till. Det blev en flicka men tyvärr är hon multihandikappad:(

2013-08-14
Bartmar
Bartmar
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...