App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Så rädd att jag inte vet var jag ska ta vägen!

Är nu i v.14 och redan vettskrämd inför förlossning. Jag som är bara så himla rädd för att spy och nålar, min kille har stått med skam i ögonen och hållt mig i handen när jag gråtit till bara "pick i fingret-blodprov. Då kanske ni förstår att jag är känslig för sånt. Jag har pratat med MVC-damen om att jag vill ha hjälp att prata om de, men hon säger att de är för tidigt. Och min mamma är inte till stor hjälp där. Jag får mest kommentarerna -Jag klara de 5 ggr, första gången när jag var 16. Men jag är sååå himla rädd för att få ont, när de är "planerat". Övrigt har jag varit ganska ganska galen i mina dagar. Jag har sytt lite här och var, vurpat och gjort illa mig både i skidbacken, hästryggen och fordon. MEN DE HÄR! De får mig att må riktigt dåligt ibland. Någon vänlig själ som har några lungnade tips i väntan på att jag får prata med någon??

2013-08-11
UllaN94
UllaN94

Ursäkta ordvalet, men va "härligt" att jag inte är ensam om att vara så himla rädd! De känns som att ingen vill informera mej om de onda för att skrämma upp mig. Men jag vill veta vad som väntar mig. Jag ska i vilket fall ta hjälp med att prata med någon :) Catpuss: Min kille är en försiktig snäll person som fick sig en rejäl chock när han väl fick lära känna mig, en tjej som var av de tuffa laget. Vi har varit tillsammans över ett år och när han för en månad sen fick se mig gråta över ett blodprov krocka nog allt i huvudet för honom. Jag är uppvuxen med 3 bröder och en syster. Har jag lekt med pojkar större delen av uppväxten så att gråta har jag nästan aldrig sett som okej, vilket min kille fick lära sig tidigt. Jag tror han tyckte att de var lite överdrivet. Men de går bättre både för mig att ta proven och bättre fr honom att hålla mig i handen ;)

Tack för svar allihopa, ni är super :) 3

2013-08-12
UllaN94
UllaN94

Har själv känt stor rädsla för just förlossningen, men jag har som tur är inga problem med stick och nålar och sånt. Jag kommer att få kontakt med Aurora på spec mödravård för att prata igenom allt innan. Jag tror att det kommer att underlätta för jag var in för nån vecka sen på fl då bebis hade varit lite för lugn och jag känner idag att bara det hjälpte lite. Underbar och kunnig personal som fanns där. Se till att alla tar dig på allvar så att du får hjälp genom detta. Du ska inte behöva vara rädd samtidigt så vet vi alla att det kommer att göra ont men jag tror också att det finns fler än en anledning att bebis är 40 veckor i magen och det är bla för att vi ska hinna förbereda oss mentalt för det som komma skall ❤❤ lycka till och kräv stöd

2013-08-11
Helbeng
Helbeng

Jag var också rädd. Alla blodprov bad jag om att få embla-kräm för att inte känna sticket i armen. Var också livrädd för förlossningen, undvek alla skräckhistorier & läste i min bok - stora boken om barn. Läste förlossningskapitlet flera ggr. Hade mycket förvärkar de sista och tänkte hela tiden.. De kommer bli värre, de kommer bli värre. Det hjälpte mig långt, för när jag hade gått med värkar hela natten och kommer in på morgonen var jag öppen 7cm. Just nu så ska du försöka att inte tänka på förlossningen, det är stressande för dig & för barnet. Försök ta en dag i taget. :) och när det är dags så finns det massor av smärtlindring! Hoppas det peppade lite! Oavsett smärta så lovar jag dig, det är värt det när du har fött ditt barn!

2013-08-11
Hannis89
Hannis89

Jag var också jätte rädd. Min syster dog när min mamma födde henne. Det var en jätte svår förlossningen så skräcken byggdes upp därifrån. Jag var också rädd för att få panik. Hatar att få panik. Jag är en sådan som har lyckats gå till jobbet och kissa ut en njursten. Samt att jag har endometrios. Så jag trodde att jag skulle klara det. Men skräcken fanns där. Jag avskyr att ha ont. Men när värkarna startade så var det en annorlunda smärta. Klar att det gör ont som fan. Jag låg 26 timmar innan dom bröt för snitt. Jag var livrädd i början av graviditeten. Sen när du kommer upp i v 35-36 så börjar man tröttna på att vara gravid. I v 38 så får det göra hur ont det vill bara barnet kommer ut. Så du kommer växa in i det.

2013-08-11
lindapim
lindapim

Jag har också varit livrädd för sprutor och blod. Svimmar av detta. Var oxå nojjig inför förlossningen pga detta men på något konstigt sätt går det. Man är så inne i det att man inte blir rädd på samma sätt. Dessutom är personalen jättebra och där för dig!

2013-08-11
yatziå
yatziå

det gör ont att föda barn. och det är en smärta som man inte kan ta i ord. men samma sekund som barnet är ute är allt som bortblåst. en del har "lätta" förlossningar medan andra har svårare. och allas är olika och alla hanterar smärta olika. om du går in på min profil så har jag under "berätterler" lite tips som jag lärde mig på en profylaxkurs som gjorde att jag klarade av denna förlossning.

2013-08-11
Litsen1
Litsen1

Jag är också extremt stickrädd, eller rättare sagt var... Men jag vet hur du känner dig, det är fortfarande riktigt obehagligt och går inte alls om jag råkar se nålen innan.

Jag var en sådan person som dom inte kunde sticka alls ! Då vi skulle få sprutor i skolan fick 2 lärare följa med och hålla fast mig, dock fick skolsköterskan ändå ett blåöga en gång ;P

Jag minns att jag absolut inte skulle ha någon smärtlindring, förutom lustgasen då, men min förlossning drog dock ut på tiden och dom blev tvungen att sätta dropp, penicillin och hormonet som gör att värkarna kommer igång riktigt. Efter 20 timmar så stod jag inte ut längre med värken, jag ville kunna få sova lite, så då kom dom och satte ryggmärgsbedövningen på mig... Jag hade så lite ork kvar i kroppen att jag inte brydde mig om nålar längre, jag ville bara få vila. Efteråt då jag tänkte efter, så var det nog det bästa valet jag gjort på länge :)

Efter den förlossningen så har skräcken mildrats en hel del...

Försök att inte tänka så mycket på det, då du väl ligger där kan du bestämma dig om det är värt sticket eller inte.

2013-08-11
KruXet
KruXet

Du kan inte förbereda dig på smärtan den är helt olik nån annan! Men sanningen är att det går över samma sekund du ser ditt barn! :)

2013-08-11
TiNAWiNA
TiNAWiNA
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...