App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
 

Smått ångest inför framtiden

Känner så ja. Jobbade fram till jag fick dottern i okt förra året på ett kafé, hade ingen fast anställning utan anställdes period för period. Ha inget jobb att komma tebax till efter föräldraledigheten å ärlig om man nu få va sån så längtar jag inte så värst tebax till den branschen, ha hakat mig fram på tillfälliga jobb inom restaurang, servering å kafé senaste åren, utan att få fast. Känner mig så kass, e jag inte tillräckligt bra? Nådestöten kom nu i sommar, hade fått den uppfattningen att jag skulle kunna få jobba några veckor i sommar på mitt senaste jobb, medans sambon då va hemma, allt lät så positivt med chefen under våren men han sköt liksom beslutet framför sig å så när sommaren tagit fart förklarade han att han hade all den personal han behövde. Vet att man inte ska ta folk för vad dom säger utan att fått det skriftligt men det var ju ändå jan som förde de på tal å frågade många gånger om när sambon skulle va ledig å jag kunde jobba. Så vi fick liksom ställa om alla planer. Å än en gång känner jag mig kass att jag inte bidrar. Ekonomin vår är rätt ansträngd å börjar funderar på å söka iaf helgjobb nu när sambon går tebax å jobbar (han jobbar mån-fre), men allt som har varit genom alla år ha nu än en gång kommit upp till ytan å jag känner inte att jag e bra på nåt. Sover kasst, äter dåligt å försöker ta mig igenom dagarna för dotterns skull. Hon e mitt ljus i allt skit, hon å min fina sambo. I mina mörkaste stunder drömmer jag mardrömmar om att jag lämnar dom, för jag e bara en börda, vaknar kallsvettig å gråter, skulle aldrig än hur jobbigt det skulle bli kunna lämna dom. Har såklart drömmar om båt bättre liv för oss, vill studera vidare å ha iaf tagit ett steg mot de, läser upp betyg. Men e så kass på att motivera mig. Men vill ju lyckas för om inte min skull så för deras, dotterns å sambons. Känns som att jag aldrig riktigt får till de i livet, så fort man lyckas så slår livet en hårt i ansiktet. Vill absolut inte låta så de e mer synd om mig än nån annan å vet att man rår mycket över sin egen lycka men ibland undrar jag när alla motgångar ska ta slut. Utåt sett försöker jag hålla en fasad av att jag mår ok men inom mig mår jag inte lika bra. Nä just nu känns allt lite hopplöst å kände mest att jag behövde få ur mig allt. Sorry mitt gnäll.

2013-08-10
ica_86
ica_86

Skönt på nåt viss å få höra att de inte e bara jag. Jag har iaf turen med mig att ha en helt underbar sambo som stöttar å tror på mig, även när jag själv tvivlar. Å såklart ett fåtal men väldig nära vänner som inte dömer mig utan gillar mig för den jag är. Vet ju att problemet ligger hos mig själv, men inte alltid så lät å se det andra ser, då man så många gånger förut fått höra att man inget kan å inget duger till, mitt ex va expert på de! Nä ta sig i kragen å försöka tänka positivt. Tack för att du delade med dig av dina tankar.

2013-08-11
ica_86
ica_86
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...