App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

Hur går man vidare efter otrohet?

Min man var otrogen mot mig. En idiotgrej som jag vet att han ångrar djupt och önskar att han kunde få ogjort. Jag har bestämt att jag ska älska, glömma och förlåta. Älska klarar jag. Förlåta har jag väl inte gjort helhjärtat än. Glömma är svårast av allt. Det är snart ett halvår sen och jag tänker på det varje dag. Varje gång vi ligger med varandra tänker jag om det var så här han tog i henne? Var det så där han tittade på henne? Det jag behöver är råd och stöd med hur jag ska gå vidare. Inga tillrättavisningar hur jag skulle ha gjort. Tack!

2013-05-14
Iffe
Iffe

Jag befinner mig i en liknande situation. Fick reda på att min pojkvän har haft ett förhållande med en annan kvinna under vårt barns första levnadsår (hon fyller 1 år nu i juli). Såren sätter sig verkligen djupt! Speciellt om man har ett barn tillsammans. Älska kan jag förstå att du kan göra, tro det eller ej så älskar jag min partner fortfarande. Det är därför det gör så ont! Förlåta tror jag tar tid och det måste den som varit otrogen finna sig i. Tillit kan ta en livstid att bygga upp. Att glömma tror jag inte går. Det som har hänt kommer alltid att finnas. Jag tror det är bra att minnas, att aldrig glömma. Frågan man måste ställa sig själv är hur mycket man är villig att kämpa? Om det är värt det för en själv. För jag tror att det är den svikna som har mest arbete framför om man väljer att fortsätta med partnern. Sen tror jag inte man ska tänka att fortsätta bara för att man har barn tillsammans, snarare tvärtom. Barn är ju de första som märker om något inte står rätt till.
Jag känner med dig! Verkligen! Nu förstår jag själv hur ett brustet hjärta känns. Personligen i min situation tror jag inte jag skulle kunna överleva ytterligare ett svek från samma person, respekten är på något sätt förstörd. Därför väljer jag att lämna min partner.
Lycka till!

2013-06-29
linnearankesjo
linnearankesjo

Jag är inte i din situation så jag kan inte tänka mig va du går igenom men otrohet är det största sveket, det visar bara att personen inte har någon respekt för dig. Hur vet du säkert att det inte kan hända igen? För att han ångrar sig räcker det för dig. Sitter inte och dömer men man blir så ledsen att läsa när andra lider

2013-06-23
babybo
babybo
Barn på 3 år och 9 månader

hur du går vidare? JO släng skitet skaffa ny och gå vidare så lätt är det.

2013-06-22
BettyyB
BettyyB

Det är ett hemskt svek! Får hoppas det löser sig för dig! Skickar styrke kramar

2013-06-22
GISN
GISN

Tror de värsta med allt är i de här med att dom varit otrogna är att man spekulerar för att man vill veta hela sanningen för att kunna gå vidare och glömma allt men de går de?

2013-06-04
GISN
GISN

Tack :)

2013-05-22
Iffe
Iffe

Får säga att det är starkt utav er som behåller era otrogna män! Jag skulle aldrig under några omständigheter kunna förlåta ett sådant stort svek! Har de gjort det en gång kommer 80%göra om det för de vet att Edblom undan första gången nej inget att bygga en familj med tillit på i mina ögon! Man förtjänar det bästa!

2013-05-22
Novabilly
Novabilly

Jenna__: skönt att det gick väl för er till slut :)

GISN: ja det är lika lång tid som det gått för mig. Jag tror att det bästa är att prata med nån om det. För sin egen skull och för familjen. Lycka till!

2013-05-20
Iffe
Iffe

Man glömmer aldrig. Det är 8 år sedan, och än i dag kan jag må dåligt av det. O då hade dom aldrig sex. Det tog slut mellan oss i 5 år. Idag har vi hittat tillbaka till varandra och har världens finaste dotter.

2013-05-19
Jenna__
Jenna__

Jag har varit med om typ samma sak men jag kom på min man. Kom upp i lägenheten när han hade haft sen med henne och han stog och tog på sin byxorna. Har bilden i huvudet hela tiden. Mardrömmar om det hela tiden :( jag gjorde som du försöker rädda förhållandet. Tänkte först skit i de men älskar honom. Två dagar efter hans otroget visade de sig att jag väntade hans barn. Hela min värd vändes upp och ner! Jag lever med han idag och har gått ett bra tag ca6 månader men kan inte lita ett skvatt på honom. Så fort han åker någonstans tror jag han träffar henne lr någon annan. Det är hemskt! Jag mår otroligt dåligt för de. Har tänkt länge på att gå i terapi för de. Jag vill själv kunna må bra av allt! Fast han gjorde fel och spotta på mina känslor på mitt hjärta så e de han som ska må dåligt inte jag :(

2013-05-18
GISN
GISN

xLillamy: ja den frågan ställer jag mig också... Det är för mig obegripligt!

Tack alla för kramar, snälla ord och lycka till :) detta blev lite terapi för mig, skönt ändå att ventilera och prata om det.

2013-05-14
Iffe
Iffe

Jag har inget att säga om din man, för jag vet själv inte hur jag skulle ha gjort ifall min man var otrogen mot mig.. Men jag måste bara flika in att visst, tjejen har inga skyldigheter gentemot dig, men vart i hela friden fanns samvetet och sensmoralen?? Såna människor är så falska och jag hade iaf varit riktigt jävla pissed off på henne! Även om hon inte visste från början, så gjorde hon ju tydligen det lagom tills de låg med varandra.

Du är riktigt stark som vill forgive and forget! Jag önskar dig all lycka och hoppas det löser sig till det bästa för dig. Kram!

2013-05-14
xLillaMy
xLillaMy

När man är gravid är man ju extra sårbar också! Jag var det iaf. Extra svårt att komma över då verkar det som...

2013-05-14
Iffe
Iffe

min sambo var otrogen emot mig på fyllan när han var utomlands och då var ja gravid, som om det inte var nog så fick han klamydia och smittade mig. det var så jag fick veta. jag blev förbannad och jätte ledsen men efter mycket tänkande och egen tid så bestämde jag mig för att förlåta honom och glömma det då vi skulle ha barn och han ångrade sig verkligen. någon vecka senare så friade han till mig. hoppas det löser sig för dig. många styrke kramar skickas din väg.

2013-05-14
AnnaLinnea12
AnnaLinnea12

Tack :) jag försöker att vara stark, men det är inte lätt alla gånger.

Jag vet att jag inte ska lägga skulden på mig själv. Men det har allt hänt att jag gjort det ändå. Jag gick upp 25 kg under grav och kände mig som ett fläskberg. I dom djupaste stunderna har jag tänkt att klart han inte vill ha nån som är så här fet och ful och äcklig! Fast den här tjejen är ju inte precis smal så det var ju inte anledningen, och det visste jag nånstans. Han har heller aldrig lagt skulden på mig, inte ens lite.

Förhållandet med min dotters pappa tog slut pga otrohet. Men har var precis tvärtemot. Han blånekade att han hade en annan. Faktum var att det förhållandet hade pågått i några månader innan jag fick reda på det och fortsatte ytterligare några månader innan det också tog slut. Eftersom han inte alls hade nån annan så fanns det ju inte en chans att reda ut det. Fast jag VISSTE att det var så. Så det känns dom sagt bra att han trots allt är så ångerfull.

Tack för fler kramar! Dom värmer 3

2013-05-14
Iffe
Iffe

Och såklart, som föregående skrev, finns inga ursäkter i världen för otrohet.. Kram

2013-05-14
jessicamalin
jessicamalin
Barn på 3 år och 6 månader

Säger som dom sagt tidigare här, vad stark du är ändå som vill lappa ihop förhållandet! Jag vet vad du går igenom, dock var jag inte höggravid och inte med mannen jag lever med nu, men det är det värsta sveket man kan råka ut för och hela tiden får man kämpa för o inte tänka på det.. Bra ändå att din man är så ångerfull som han är, då förstår han att han gjorde väldigt fel!! Försök o prata med någon om detta om du kan. Skickar en massa styrkekramar till dig!

2013-05-14
jessicamalin
jessicamalin
Barn på 3 år och 6 månader

Du är verkligen stark som ändå vill försöka komma över det och förlåta honom! Kram

2013-05-14
Liisa89
Liisa89

Hon visste nog inte det när dom träffades första gången. Men det visste hon när dom låg med varann. Jag skulle ljuga om jag sa att jag tycker om henne nu... Men jag hyser inget agg mot henne. Som du säger Biljana81 så har hon faktiskt inga skyldigheter gentemot mig. Men jag kan finna det mycket märkligt att man inte drar öronen åt sig när man får reda på att mannen har en fru, hon vet vem frun är och frun är dessutom gravid i åttonde månaden...

Han har aldrig bagatelliserat händelsen eller på nått vis förnekat att det hänt. Han har lagt sig platt för mig. Om jag varit ledsen har han tröstat mig och aldrig avvisat mig. Han har sagt tusen gånger att han är ledsen för att han sårat mig och förstår inte hur han kunde göra så mot mig och sin familj.

Vi pratar om det ibland, när jag vill prata om det. Jag har förstått att han inte mådde bra en tid, men han "redde upp det" på fel sätt tyvärr. Jag vill ge oss en chans, vi har för mycket för att det bara kan kastas bort. Men det är så svårt att komma över det :( jag kämpar med det varje dag och det gör han också.

Tack för kramar och lycka till! Jag behöver dom nu!

2013-05-14
Iffe
Iffe

Tror det hade varit lättare om du inte känt henne eller vetat vem hon var. Nu kommer du även riskera att träffa henne gör nog det hela värre... Viste hon att det var din man? Det gör det kanske ännu svårare. Jag personligen hade gått på bruden även om jag vet att felet ligger hos min man det är han som har skyldigheter till mig inte hon. Och sedan hade jag nog plågat min man, han hade fått leva i ett helvete haha tills jag hade börjat tycka synd om han och då hade jag förlåtit. Jag tycker ni ska prata och du ska berätta hur du känner och hur ont det gör. Usch vad jobbig sits, hoppas du kommer över det. Förresten gör han något som typ får dig att komma över det.
Lycka till iaf. Kram

2013-05-14
Biljana81
Biljana81

Jag vill inte tänka på henne eller det som har hänt. Men ofta dyker det upp saker som gör att det bara poppar upp. Jag fick T.ex byta sköljmedel för ett tag sen för att doften bara påminde om det.
Jag vet inte om det varit lättare om jag inte visste vem det var. Men det vet jag mycket väl. Jag riskerar även att få "umgås" med henne på jobbet när jag kommer tillbaka efter min mammaledighet. Hon jobbar där ibland. Min man hade dock ingen vetskap om att vi kände varandra. Dessutom är vi väldigt lika till utseendet. Bara någon vecka innan det hände så var det en tant på jobbet som trodde jag var hon.
Terapi vore kanske bra. Jag har bara så väldigt svårt att sitta och prata om saker. Skriva är inga bekymmer. Men ta ord ur munnen är svårt.
Det fanns omständigheter då som gör att jag förstår lite varför han gjorde som han gjorde, hur dumt det än låter. Det var ett sätt att fly verkligheten. Men sveket gör så förbannat jä*la ont!! Jag har nog aldrig varit arg, utan vara ledsen och förtvivlad.

2013-05-14
Iffe
Iffe

vad tror du om familjerådgivning? Tror det kan hjälpa!

jag tror att jag personligen skulle behöva tid själv först innan jag var redo att gå vidare efter en sån sak.
Å sen hade jag velat börja om från början liksom, sakta och försiktigt känna in mej i förhållandet igen.
Jag tror ju att även om otrohet kan vara som du säger en idiotgrej så ligger det ändå något mer bakom och om man inte lyckas hitta kärnan till problemet så kommer man inte vidare.
Sen undrar jag har du låtit dej sjäöv bli riktigt arg på honom? eller har du bara varit ledsen? annars kanske en rejäl urladdning är vad du behöver, att han verkligen får känna av den smärta som du går igenom. liksom ställa vågen rak igen om du förstår va ja menar.. inte att du ska vara otrogen själv utan att han verkligen får veta hur du känner, skriv ett brev eller vad som helst..
lycka till!

2013-05-14
osisen
osisen

Oj vad svårt! Har själv levt i ett sånt förhållande, det slutade med att vi gick skilda vägar eftersom jag inte kunde glömma och förlåta. Du behöver hjälp med att bearbeta det som hänt tror jag, kanske träffa en terapeut ihop med din sambo? Glömma kommer du nog aldrig gör, men du utsätter dig själv för ren tortyr genom att tänka som du gör. Lycka till och kram!

2013-05-14
Betty86
Betty86
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...