Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

 

hur är det att bli mamma?

Hej alla mammor! Hur är det att bli mamma? Gärna unga mammor får svara då jag själv är 19 och ska få en dotter om 14 veckor, Blev det som ni hade förväntat er? Berätta gärna hur livet som mamma är! :)

2013-05-13
ungmamma1994
ungmamma1994

Jag kan såga att jag inte tyckte det var mysigt när de la upp henne på magen.... Du ligger halvt konstigt, du vågar inte röra dig. För när de lilla miraklet sprattlar känner du hur navelsträngen stramat mellan blygisarna och det svider. Men när navelsträngen är klippt moderkakan ute du kan/vågar rätta till dig i sängen kan du bara slappna av och njuta av dit barn. Kan inte slita blicken från denna lilla människa som dessutom är din, det var min bästa känsla efter förlossningen :) Därefter vill man inte gå en millimeter ifrån sitt barn jo och duscha bara :D

2013-05-14
Biljana81
Biljana81

Håller med catpuss, för mig kom kärleken till min son liksom smygande. Såklart var det jättemysigt att få upp honom på magen när han kommit ut och första amning var en härlig känsla men den där riktiga kärleken kom mer smygande. Efter förlossingen var jag ganska trött pga sömnbrist och blodbrist och då orkar man inte riktigt ta in alla känslor.

2013-05-14
AnnaA86
AnnaA86

någon som fått förlossningsdepression? hade en vän som fick det och klarade inte riktigt ta till sig barnet. först efter en månad bytte hon första blöjan. men nu älskar hon honom till stjärnorna och tillbaka

2013-05-14
Litsen1
Litsen1
Barn på 2 år och 11 månader

Skall sägas alla älskar inte sina barn villkorslöst direkt efter förlossningen, det kan ta lite tid. Tänk dig själv, totalt utmattad, i behov av engeri  så visst blir man glad att det är över  men älska, det tog mig  tills jag hade fått mat innan jag ens orkade älska någon i min närhet.

Jag hade ju inte ätit på väldigt länge, öppen magmun och värkar var ingen bra kombo, allt kom bara upp.

2013-05-14
CatPuss
CatPuss

Man hade ju en bild av att de e en massa mys å gos, vakna på nätterna för att mata e väl inga problem, lite skrik å gnäll står man ut med osv. De blev inte alls som jag tänkt mig, de blev nog allt de där gånger hundra. De va mycket skrik å gnäll när lillen hade en dålig dag, å de med att gå upp på nätterna för att mata blev svårare än man trodde när man hade haft en dålig dag, å skrik å gnäll va inte lika lätt att ta heller när man fick så lite sömn. Å när de va mys å gos så va dom stunderna så otroligt mycket mysigare å gosigare än vad man någonsin kunnat föreställa sig. Men sen kan saker hända som man så naivt trodde att man själv inte skulle råka ut för, som t.ex. ett kolikbarn. Man ser sitt barn ha ont varje dag, man försöker desperat hitta lösningar som kan lindra smärtan, man biter ihop å försöker trösta så gott de går. Men man har en otrolig styrka i sig å klarar mycket när de handlar om ens egna barn. Vad de än e som händer så stålsätter man sig å bara kör på å gör allt för barnet (sen kan man bryta ihop lite å lätta på trycket när barnet sover å bli lugn i sig själv igen). En av mina favoritstunder e nattningen, han ligger å bökar, gosar, gnäller, ler, pratar (jollrar) för att sen bara helt plötsligt somna helt nöjd med ett leende på läpparna. Så otroligt mysigt! Man kan inte förklara på rätt sätt hur de känns, man måste uppleva de själv. Men jag längtar redan efter att få bli mamma till en till liten guldklimp.

2013-05-14
stiina123
stiina123

Helt fantastiskt, trodde inte kärleken kunde vara så stor. Jag kan inte tänka mig en dag utan henne, men ibland vill jag bara fly fältet och vara för mig själv för en dag. Ibland längtar man tills maken kommer hem så man kan andas en stund utan en unge som absolut inte vill vara nöjd just idag. Så kan han ta henne och natta. 2 h senare när hon sover saknar man henne och längtar tills nästa dag. Det har bara sina fördelar fast dt många gånger kan vara väldigt påfrestande, när de absolut inte är nöjd.

I början var man så sjukt orolig hela tiden precis för allt, man blev nästan knäpp. Kunde gå upp flera gång per natt bara för att kolla läget. Man längtar hela tiden ett steg fram typ när hon kommer göra det och det osv känns som man inte riktigt till 100% hannjuta av det som varigt. Eller det kanske bara känns så för att nu saknar jag när hon var mini liten, när hon grymtade bara osv Nu är hon liksom redan en liten individ med vilja :)

Eller ja lika mycket som jag längtar tillbaka tills hon var liten längtar jag fram tills allt nytt hon ska göra och samtidigt njuter jag av den hon är just nu.

2013-05-13
Biljana81
Biljana81

det är en riktig berg och dalbana. ena stunden var jag hur lycklig som helst. andra rädd och förtvivlad när jag var ny förälder. jag var glad och ledsen om vart annat. andra barnet har jag bara varit lycklig, för man har lärt sig otroligt mycket av första. man blir aldrig som man varit. men skulle aldrig vilja byta tillbaka det. för även om jag kan bli helt tokig på äldsta (minsta är alldeles för liten för att hitta på hyss) känner jag sån otrolig kärlek och stolthet över det vackra jag och mannen i mitt liv skapat.

2013-05-13
Litsen1
Litsen1
Barn på 2 år och 11 månader

Innan jag fick mitt första barn tänkte jag att vissa föräldrar man såg var usla. Jag tänkte att jag redan visste mer än dem som hade så ouppfostrade barn.
Sen tänkte jag mycket "jag kommer aldrig göra si eller låta mina barn göra så.." mm..
Men att bli mamma till min första son var underbart! Dock blev jag något deppig för jag kände mig fast. Men jag älskade det ändå såklart! :) Min prins.. Sen kom nr 2 och 3, men det är en annan storry.

Hoppas dina tankar om mammaskapet infrias och att allt funkar så bra som det bara är möjligt! :)

2013-05-13
detVankas
detVankas

Det går inte att föreställa sig innan att känna sådan kärlek till någon omedelbart är en fantastisk känsla att veta att man betyder allt dör denna lilla varelse jag skulle aldrig byta bort senna känsla det nästa jag någonsin gjort :)

2013-05-13
Idussen
Idussen

Har la inte så mycket att komma med än med tanke på att jag bara varit mamma i en månad än sålänge. Men denna korta tiden har hittills varit den bästa i mitt liv men också den oroligaste. Det är helt underbart och jag vet inte vad jag skulle göra utan min lille prins. Men jag kommer nog först fatta att jag är mamma när han säger mamma till mig för det har liksom inte gått in än änna! =)

2013-05-13
katja1993
katja1993

Det är det undebaraste och jobbigaste som det kan bli. Håller med Westerholm att vissa dagar vill man bara strypa barnen sen sekunden senare är det så roligt. Jag tyckte med jag hade mycket att göra förr men nej det hade jag verkligen inte.


2013-05-13
Ida86an
Ida86an

Jag kan faktiskt inte minnas hur livet var innan min dotter föddes :-) Känns som om jag alltid varit förälder. Och saknar inget från innan heller. Men visst är det en utmaning - en positiv sådan. Och man har aldrig någonsin tråkigt :-) Det bästa som finns, skulle jag nog våga påstå.

2013-05-13
ChildofJune
ChildofJune
Barn på 2 år och 1 månader
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...