Barnets första bajs
Dags att prata bajs, ett ämne du med stor sannolikhet kommer bli oväntat bekväm med under de närmaste åren. Nu har barnets tarmar utvecklats så pass att näringen kan tas upp från fostervattnet som barnet sväljer. Fortfarande kommer den stora merparten av näringen från mamman via moderkakan, men en del av det passerar ner genom tarmsystemet och landar mjukt i tjocktarmen. Det är där vi hittar det: barnets första bajs, eller mekonium, som det också kallas. Det kommer fyllas på under resten av graviditeten och komma ut som en liten present till den som tar de första blöjbytena (om inte barnet hinner före och bajsar i fostervattnet eller precis när det kommit ut). Inte bara bajs är nytt, nu har också barnets benmärg börjat hjälpa levern och mjälten med att producera blodceller. Från mammans blod kommer antikroppar, vars jobb är att hjälpa barnet mot sjukdomar när det kommer ut. Ungefär nu brukar man också kunna höra barnets hjärtslag med hjälp av ett stetoskop. Det kan vara klurigt att veta om det är mammans eller barnets hjärta du hör, men för varje slag mammans hjärta slår så hinner barnets slå två - så lyssna efter det lilla snabba pickandet.
Pirr eller oro
Hur tänker du inför förlossningen? Precis som med allt annat är det väldigt individuellt hur man känner. Det kan vara längtan, både efter att få träffa barnet men också om att inte behöva vara två om kroppen längre. Samtidigt är det inte ovanligt att förlossningen kan väcka en del oro, kanske till och med rädsla. Om du väntar barn tillsammans med någon kanske du börjar bli orolig över att något ska hända din partner. Hur konstigt det kanske låter för någon annan, så kan det kännas förlamande skräckslaget att se ens partner klättra upp på en stege! Att känna såhär inför förlossningen, ens partner och inför att bli förälder är fullkomligt naturligt. Oron kanske kan förklaras rent biologiskt, när barnet väl kommer är du livsviktig för den lilla parveln och därför väcks oron till liv så att du inte ska utsätta dig för fara. Att vänja sig vid att inte kunna ha full kontroll är en stor bit av att bli förälder. Att få ett barn är en stor, livsomvälvande händelse, sannolikt den absolut största upplevelsen man får i livet och ingen är opåverkad av det. Det kan vara bra att sätta ord på dina känslor genom att prata med någon, att få verbalisera känslor och sortera tankarna kan göra det enklare att undvika onödig oro. Hur mycket man känner är ju också individuellt, vissa ser med nyfikenhet fram mot förlossningen - andra får panik av tanken på den. Lutar du mot det senare kan det hjälpa att hanterade det praktiskt genom att besöka sjukhuset, läsa på om smärtlindring och förlossningsfaser. Är det så att oron blir alldeles för stor och påverkar din vardag på sätt som begränsar dig är det inget du ska försöka lösa själv. Det finns hjälp att få och din barnmorska är första steget. Där kan du få information om terapi för att bryta dåliga tankemönster eller hjälp att få kontakt med en psykolog som ofta är knuten till barnmorskemottagningen. På vissa ställen i landet finns det också så kallade aurora-mottagningar där man specialiserat sig på just förlossningsrädsla.
Att stå bredvid
Att vara orolig för förlossningen är helt naturligt, även för den vars jobb det inte är att föda utan stå bredvid, hålla hand och peppa. Utan tvekan kommer det tankar på hur man ska kunna finnas där för sin partner på bästa sätt, men också hur det kommer vara att se någon man tycker så mycket om ha ont. Det kanske också finns en oro över att barnet inte ska må bra. Till viss del behöver du acceptera känslan över att inte kunna ha full kontroll, även om det kan vara ruskigt jobbig. Men det finns sånt du kan göra något åt. Att vara påläst och väl informerad om allt från förlossningsfaser, smärtlindring, till hur man hittar rätt på sjukhuset, är bra och något du redan nu kan ta tag i. Oro brukar oftast försvinna ju mer man vet och kan. Det finns också profylaxkurser och informationsträffar på BB att gå på. Gruppsamtal med andra blivande föräldrar kan också hjälpa till, att få prata med andra i samma situation ger ofta svar på frågor. För många kan det vara skönt att höra att man inte är ensam om att vara rädd för att svimma på förlossningen, och extra skönt att samtidigt få veta att det är väldigt ovanligt att det händer! Men ibland räcker det inte med info och acceptans av oro, det kan bli för mycket ändå. Då ska du veta att även du som partner kan höra av dig till barnmorskan för att få verktyg att hantera oron, eller hjälp att få samtal hos en aurora-mottagning som jobbar med förlossningsoro.
