App icon

LiberoKlubben

Libero Sverige

Installera
close

Kärleken och relationen under småbarnsåren

För de flesta föräldrar är den första bebistiden intensivt fokuserad på att lära känna sitt barn och det är inte ovanligt att parrelationen förändras, så hur ska man egentligen göra för att hålla kärleken vid liv under småbarnsåren?

Relationen till ens partner förändras ju oundvikligen eftersom ni nu också är föräldrar, men hur gör man för att inte tappa bort varandra i allt det här, eller är det tvärtom så att vi kanske borde sänka förväntningarna på relationen under första året? Vi har pratat med psykologen Tova Winbladh om hur man kan tänka kring kärlek och lust, och vad man kan göra när det krisar i förhållandet under småbarnsåren.

Tova, vilka saker skulle du säga är viktigt i en relation för att den ska hållas vid liv?

Jättemånga olika faktorer har ett finger med i spelet när det gäller kärleksrelationer och hur de utvecklas. Vissa kan man påverka själv och andra är utom ens kontroll. Vad som är de viktigaste delarna för att förhållandet ska må bra varierar beroende på vilka individer som är i relationen, och deras behov och fungerande. För vissa är kommunikationen central och man har behov av att känna gemenskap och att man förstår varandra. För andra kanske sex och fysisk närhet är det viktigaste, och för ytterligare några är möjligheten att få egentid på varsitt håll det mest centrala för att kärleksrelationen ska kunna blomstra.

På grund av att det kan se så olika ut är därför en mycket viktig komponent i relationer att tillsammans lära känna varandras önskningar, behov och förväntningar. Vad behöver just du och jag för att må bra i en relation? Vad är viktigast för oss och vad är inte så viktigt? Hur vill vi att kärlekslivet ska se ut och hur vill vi inte att det ska se ut?

Om man ger tid och utrymme till samtal och diskussioner om detta lite då och då så ökar chanserna att relationen blir givande och tillfredsställande för båda och att den därmed också kan bestå över tid. Under småbarnsåren händer det ofta mycket både i vardagslivet och i det inre livet, och det kan leda till att kärleksrelationen kanske förändras under en period. Om man inte pratar igenom det så finns risk för missförstånd och besvikelser. En god idé brukar vara att lägga lite extra vikt vid att låta partnern veta hur man känner och tänker om relationen för tillfället, och vad som eventuellt har förändrats när det gäller behov och önskningar. Och att ta sig tid att lyssna på hur ens partner känner och tänker om relationen.

Hur kommer man ifrån ett läge där man bara går runt och stör sig på sin partner?

Småbarnsperioden är verkligen en period då det är lättare än annars att irritera sig på sin partner och allt hen gör eller är. Det är inte så konstigt att det är så egentligen, eftersom vi under småbarnsåren lägger det mesta av vår ork, kraft, förståelse, empati och omsorg på våra barn, nästan inget finns kvar sen till partnern. Så det är lätt hänt att fastna i onda spiraler där irritation och tjafs växer till sig och där det kärleksfulla samspelet med partnern nästan försvinner helt. Det händer nästan alla i någon period under småbarnsåren.

Om det bara handlar om tillfällig irritation kan det räcka gott och väl med att bara kommunicera kring varför man är så irriterad. ”Jag är så trött och sliten idag, förlåt om jag låter kort och otrevligt, det handlar inte om dig egentligen” kan räcka för att få stämningen att bli lite bättre och för att få partnern att inte känna sig lika sårad. Ofta har vi rätt stor förståelse för varandras dåliga humör, bara vi får höra att det inte är meningen och att det inte var personligt. I bästa fall bjuder även en sådan replik in till en stöttande kram eller att partnern tar över arbetet med barnet ett tag så att den trötte kan vila upp sig lite.

När irritationen är mer bestående och tydligt kopplat till olika beteenden som partnern gör, kan det dock krävas lite mer ansträngning för att vända den onda spiralen av tråkigt och destruktivt samspel i relationen. Ofta kan det ligga upplevda orättvisor bakom irritation, eller att man känner sig sårad och inte tillräckligt omhändertagen eller älskad av sin partner. Det är viktigt att försöka kommunicera vad irritationen egentligen handlar om, att våga vara sårbar och berätta om vad som gör en ledsen eller otrygg. För den part som bara får höra klagomål och irriterade pikar kan det ofta vara helt omöjligt att räkna ut vad som är källan till irritationen. Därför behövs ärliga och öppna samtal för att komma vidare, samtal som inte tas i stundens hetta utan i lugn och ro när det finns tid och ork för fokus på relationen.

Vad gör man om ens partner tar allt som kritik?

När partnern upplever allt man säger som kritiska påhopp, så ligger det ofta mer sanning bakom det än vad man kanske tror när man ger sina välmenande kommentarer som blir missförstådda. Kanske var det ingen kritik i det man sa rent ordagrant, men undertonen kan ändå vara kritisk och det kan finnas ifrågasättande eller nedvärderande toner i det som sägs även fast man inte tror det. Kanske känner sig partnern dessutom osäker inom något område, och då blir man extra känslig för att bli ifrågasatt.

Ett sätt att hantera ett samspel i relationen som blivit ojämlikt och där den ene känner sig utsatt, är att försöka att samla ihop de mer kritiska och ifrågasättande frågeställningarna och ta dem vid ett tillfälle då man inte är mitt inne i vardagsbestyr och har barnen kring sig. Det är svårt nog att vara förälder, ska man vara två så behöver man sin partners stöd för att orka med och för att ha självförtroende som förälder. Samtidigt behöver man såklart kunna prata om det man inte är nöjd med med sin partner, men det görs bäst vid ett tillfälle där man har fokus på varandra och där båda är inställda på relationsprat.

I lägen då man över huvud taget inte kan samarbeta i vardagen utan att den ena parten kommer med kommentarer och den andra känner sig kritiserad så brukar det vara toppenbra att dela upp sig i stället så att man inte samarbetar om allt. Då kan det destruktiva samspelet brytas lättare.

Hur kan man göra så att föräldraskapet blir mer jämställd?

Många par har en strävan efter en jämställd relation, men det kan vara bra att fundera tillsammans över vad man menar med jämställdhet? För vissa är det viktigaste att man gör lika mycket av hushållsarbetet, och för andra är det viktigaste i stället att båda föräldrarna har liknande föräldraroll med barnen. Vissa par trivs med att dela upp familjelivets måsten i olika ansvarsområden, och andra vill hellre ha gemensamt ansvar över alla delar. Hos en familj funkar det bra med varannat blöjbyte och delad föräldraledighet, medan det i andra familjer funkar bäst när livet konstrueras och planeras efter de olika parternas intressen och personlighet. Inget av de olika sätten att leva tillsammans är rätt eller fel! Om ambitionen är att leva jämställt så är det ett nödvändigt första steg att först och främst definiera vad jämställt är för just oss och vad vi vill sträva mot för gemensamma mål.

Ett vanligt problem som ofta uppstår i familjer är att föräldrarna får mer och mer tydliga och olika roller och att en part börjar vantrivas i sin roll och upplever den som mer krävande och jobbig än den andra förälderns roll. Då har förhållandet blivit ojämställt och det är viktigt att lyfta upp det till diskussion, eftersom det annars kan leda både till missnöje och att den part som gör mer av det jobbiga blir utmattad och mår dåligt. Att prata om just roller kan vara ett sätt att tydligare lyfta fram det som blivit orättvist. ”Jag trivs inte i min roll här i familjen eftersom det ingår alldeles för krävande arbetsuppgifter i den och alldeles för lite vila och tid för mig själv. Vi behöver omförhandla våra roller så att de blir mer lika varandra”.

Om man bara bråkar hela tiden – hur gör man för att komma vidare?

När det bara blir bråk hela tiden i relationen och det snarare är en källa till oro och sorg, än energi och kärlek, då kan det vara bra att vända sig till en professionell för att få hjälp med att reda i vad som blivit så svårt och varför. Det kan vara en familjerådgivare eller psykolog, eller någon annan som är van att ha parsamtal. Ofta blir det mycket lättare att prata om laddade ämnen när en tredje part finns med i samtalet.

Tar barn skada av att föräldrarna bråkar framför dem?

Det är väldigt svårt att säga vad som påverkar barn på lång sikt, eftersom barn är så olika varandra när det gäller hur känslig och påverkbar man är. Men det är definitivt så att de allra flesta barn tycker att det är mycket obehagligt när föräldrarna bråkar och pratar argt till varandra. Barn blir ofta väldigt oroliga av det, eftersom de är så beroende av sina föräldrar och att föräldrarna ska vara de som är tryggheten i tillvaron. Dock så ingår det i livet att bli osams ibland och det är inte skadligt för barn att ibland se sina föräldrar vara oense eller ha dålig stämning. Det är när det går över till att bli skrik, anklagelser eller aggressivitet som det blir riktigt obehagligt för dem. Om ett sånt läge ändå uppstår är det viktigt att lägga tid och omsorg på barnet efteråt för att prata igenom det som hände och trösta barnet så att det känner sig tryggt igen.

Vad kan man göra om den ena tappat sexlusten eller när sex blivit ett superladdat ämne överhuvudtaget?

Sexlivet är en sak som ofta påverkas av att få barn. Mest på grund av att tiden som är möjlig att ha sex på oftast minskar drastiskt och eftersom vi inte är robotar vi människor som bara kan slå på och av en sexlust-knapp, så minskar då även antalet tillfällen då både lust och möjlighet sammanfaller. En annan anledning till att sexlivet påverkas är att både våra kroppar och psyken påverkas på många olika sätt av graviditet, förlossning och småbarnslivet och det kan få effekter både på sexlusten och på hur sexet rent praktiskt går till.

Det är väldigt vanligt att det i parrelationer blir en sexuell obalans där en vill ha sex mer än den andra. Ett olyckligt samspel utvecklas ofta där den som vill mer känner sig avvisad och ledsen och den som vill mindre känner sig pressad och stressad. Den som vill mer försöker då på olika sätt få till att sex ska uppstå, för att få känna sig attraktiv och önskad, och den som vill mindre försöker på olika sätt att slippa undan från sexkravet för att få känna sig avslappnad och respekterad. Situationen är som upplagd för missförstånd och massor av negativa känslor som sen påverkar relationen.

För att komma vidare i denna situation måste man först och främst prata ärligt om vad respektive part har för mål med det gemensamma sexlivet. Är det så att båda vill att det ska fungera bättre, eller är det så att den som har mindre lust egentligen skulle föredra att sätta sexlivet på paus helt ett tag? Det behöver man reda ut så att man inte kämpar mot olika mål. Om båda parter verkligen vill att sexlivet ska fungera bättre så finns en bra grund för att nyfiket utforska varandras känslor och farhågor gällande sex. Den som har mindre lust behöver få formulera vilka omständigheter som behövs för att kunna känna mer lust, och den som redan har mycket lust måste få formulera vilken känslomässig bekräftelse som behövs för att den inte ska bli lika ledsen när partnern inte vill ha sex.

Har du några tips på vad man kan göra för att hålla kärleken vid liv?

Jag har gått igenom mycket kring kommunikation och hur man kan försöka utveckla närhet till varandra när en relation förändras. Det är grunden för en kärleksfull relation! Här kommer även lite andra grejer som kan vara viktiga och som man kan testa för att se om det ger effekt på kärleken:

  • Var generösa mot varandra så mycket det bara går, det lönar sig i längden! Ta disken när partnern är för trött, uppmuntra till den där kvällen på stan med vännerna, bjud på träningskvällar eller ett par timmar med en bok mitt på dagen en söndag. Generositet smittar och ger en härlig stämning i relationen!
  • Anta inte att din partner kan läsa tankar! Berätta om det du känner och tänker. Om det är för svårt att prata så kanske det går att skriva sms eller brev.
  • Boka in partid! En hemmadejt när barnen har lagt sig eller en skogspromenad utan barn kan vara allt som behövs för att känna sig nära igen ibland.
  • Tänk på att en enda person inte kan tillfredsställa alla ens behov. Vänd dig även till vänner, släkt eller en professionell och försök odla många olika relationer. Det stärker självkänslan och ökar förutsättningarna att bli nöjd i kärleksrelationen.
  • När det är tjafsigt i relationen – testa att dela upp er mer! Ibland gör en helg isär underverk, eller några månader där man kanske mest gör saker på varsitt håll och tänker på sig själv och sina egna behov mer än på parrelationen.
  • Romantik i vardagen kan vara en riktig stämningshöjare, testa och se vad det ger för effekt! Ett gulligt meddelande, en extra lång blick, att du köpt hem partnerns favoritgodis. En passionerad kyss mitt i barnbestyren eller kanske att du överraskar med ett städat hem eller hemkörd middag efter partnerns stressiga jobbdag. Att bli sedd i det lilla av sin partner är bland det mest romantiska som finns för många!

Hur vet man när det är dags att skiljas eller separera?

Det vet man! Nästan alla som separerar kommer till ett läge då det bara inte går att vara kvar i relationen längre, och när man väl börjat tänka på allvar på att lämna så brukar det gå fort sen. I hjärtat har man oftast helt koll på om en relation inte är bra för en, det är oftast annat praktiskt som hindrar separationen än själva känslan.

Kärleksrelationer som slutar med separation är inte misslyckade på något sätt, de har ett lika stort värde som de som fortsätter. Många saker kan leda fram till separation, separation är inte ett fall ner i en avgrund, utan ett sätt att gå vidare i livet och ändra riktning. Har man barn ihop finns föräldrarelationen alltid kvar och för många kan den fortsätta att vara viktig och värdefull, även om kärleksrelationen av avslutats.

Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...