Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

close

Min mamma har varit här en gång i månaden sedan Liv-Juli föddes

Min mamma har varit här en gång i månaden sedan Liv-Juli föddes

”Min mamma har varit här en gång i månaden sedan Liv-Juli föddes. Hon tycker att det är jätteviktigt att knyta bandet tidigt.” Förälder: Frida Barn: Liv-Juli 2,5 år och Indi 4 månader

Frida är mamma till Liv-Juli och Indi. Hon blev ensamstående strax innan Indi föddes men har fått stöd av sina föräldrar, som bor på sextio mils avstånd och besöker henne så ofta de kan.

Vad var dina milstolpar i graviditetskalendern?

– Den första milstolpen var när jag fick ett plus på stickan. Den grejen är ju skithäftig. Sen efter det så började bearbetningen av att tänka sig in som mamma. Och omställningen från att känna sig fri, till att istället vara bunden i sin kropp, medan andra partnern inte var det. Det var skitjobbigt. Att man som kvinna blir tvungen att anpassa sig efter kroppen, medan partnern som inte är gravid har ett annat val. Just den förståelsen var svår. Det är jobbigt för den som bär barnet, att den som inte bär barnet inte förstår alla faser. Man behöver liksom extra mycket stöd.

Vilka milstolpar hade din familj?

– Alla tyckte det var jättehäftigt när de kunde känna sparkarna från magen. Min mamma tyckte att det var extra roligt och jag pratade mycket med henne om hur hennes graviditeter har varit, hur hon kände det.

Har du varit tydlig gentemot omgivningen att du ska bli förälder?

­­– Alla förberedde sig på att jag skulle ha barn. Annars yttrade det sig såklart genom det sociala, att jag inte orkade lika mycket som gravid och inte kunde vara med på samma sätt som innan. Man byter fokus i livet, släpper livet man levde för att gå in i ett annat liv, ett liv som är annorlunda. Det är en chock att få barn på ett sätt, hur mycket man än förberett sig på det. Särskilt om man är själv, som jag är med Indi och Liv-Juli nu.

Finns det stunder då du har känt dig ensam under graviditeten?

– Ja, det har jag verkligen känt. Jag har känt mig ganska ensam i båda mina graviditeter. Man känner sig ensam över lag när man är gravid. Vänner som inte har barn förstår inte hur det är, utan jag har fått söka mig till vänner som redan har barn för att få stöttning och uppbackning.

Har du upplevt att ditt engagemang har förändrats under någon av graviditetens veckor?

­­– Det har varit tyngre, men det har inte förändrats känslomässigt.

Hur har din familjs engagemang sett ut under graviditeten?

­ ­– De har gett samma stöd och engagemang hela tiden. Min mamma har varit här en gång i månaden sedan Liv-Juli föddes. Hon tycker att det är jätteviktigt att knyta bandet tidigt. Det har varit viktigt för min familj att åka hit hela vägen från Östersund så pass ofta att Liv-Juli och Indi inte glömmer vilka sina morföräldrar är. Om de inte kan åka till Stockholm så åker jag till Östersund. Vi behöver träffas för att banden ska knytas. Och om min mamma visar att hon tycker om mina barn så visar hon även att hon tycker om mig.

Var det viktigt för dig att din familj kände sig delaktig i graviditeten?

– Jätteviktigt. Vi har alltid haft en väldigt nära relation, men relationen har blivit starkare sen jag blev gravid och fick barn. Mina föräldrar och Liv-Juli har en egen relation, ett eget band, tillsammans.

Pratade ni om delaktighet i graviditeten under tiden du väntade barn?

­– Nej, det har bara fallit sig naturligt. Innan har vi inte haft en lika nära relation som vi har nu. Nu ses vi väldigt ofta. De hjälper mig och avlastar mig med barnen. Det har blivit ett annat slags möte mellan oss.

Hur gör du för att din familj ska känna sig delaktiga i dina barns liv?

– Jag tror att det handlar om att jag har varit öppen med att de får komma hit när de vill. Annars ringer vi rätt ofta och pratar om hur läget är. Jag vill att de ska vara nära i mina barns liv. Mina föräldrar har varit respektfulla i hur jag vill uppfostra mina barn, så de har inte gjort några övertramp i det. Annars kan det säkert bli sådana konflikter hos andra gällande att föräldrarna kommer på besök och lägger sig i. Men barn märker rätt snabbt att alla vuxna har olika regler och lär sig att bemöta dem. Det tror jag inte är så dumt.

Finns det som gravid någon känsla som har varit svår att beskriva?

– Ja, jättemånga. Det är en ensamhet och väldigt speciellt att ha ett barn i sig. Den känslan är så cool och stor, och den kan man inte dela med sig av. Men det kan bli jobbigt att vara fast i sin kropp. Jag kände mig tung, stor, ful och osocial samtidigt som jag kunde få världens glädjerus. Det är väldigt upp och ner och det kan vara svårt att beskriva för sina närmaste. Men de som har fått barn förstår, tror jag. Sen är det säkert väldigt olika från graviditet till graviditet.

Kände du ett band till barnet innan förlossningen?

– Ja, hela tiden. Så fort jag kände ett barn i magen som rörde sig och när jag fick se bilderna från ultraljudet. Innan det är det för overkligt. När jag kände att det var en personlighet som låg i magen så knöts ett band. Både Liv-Juli och Indi har känts väldigt lugna i magen och de har lugna personligheter nu också.

När knöt din familj band till Liv-Juli och Indi?

– Först efter att Liv-Juli och Indi föddes, inte så mycket innan. Det är så opersonligt för utomstående när barnet ligger i magen. Men så fort de träffade dem så knöts det väldigt starka band.

Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...