Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

Behandlingar som hjälper vid sängvätning

Det finns två bra behandlingsalternativ att tillgå om sängvätningen inte verkar växa bort trots att barnet fyllt sex år, eller om det innebär stora problem i vardagen. 

Först av allt görs en utredning för att utesluta att sängvätningen beror på oupptäckta sjukdomar såsom diabetes, förstoppning eller urinvägssjukdom. Man kartlägger barnets sömn, mat- och toalettvanor.

Barnet får lämna urinprov
Ibland görs så kallad urinflödesmätning för att kontrollera hur fort urinen strömmar ut ur urinröret. Den här undersökningen avslutas med ett ultraljud för att se om blåsan tömts helt eller om det ligger kvar urin (så kallad residualurin).

Sedan beslutar läkaren i samråd med familjen vilken terapi som verkar lämpligast: Sängvätningslarm eller medicin som minskar urinproduktionen under natten. Båda dessa typer av behandlingar är förhållandevis enkla och  effektiva.

Ge barnet stöd
Vid båda behandlingarna gäller att man som förälder fortsätter att stötta barnet genom att inte göra ett problem av saken, men också med att skapa regelbundna vanor för mat, dryck och toalettbesök - se artikel med expertens tips.

Viktigt är att undvika att barnet får skuldkänslor när det ändå blir blött i sängen, och fokusera på de nätter som faktiskt är torra. Om möjligt, hjälp barnet att ”träna upp” sin hjärna att medvetet känna igen känslan av kissnödighet. Det kan man göra genom att be barnet stanna upp och beskriva hur det känns när urinblåsan är lite eller mycket full.

Läs gärna mer om när det är dags att söka hjälp och vart man vänder sig.

Sängvätningslarm som väcker barnet
Fördelen med sängvätnings- eller enureslarm är att många barn blir torra efter en relativt kort behandlingsperiod.

Larmet kan bestå av ett speciellt litet lakan, som kopplas till en väckarklocka eller en liten sensor som placeras i barnets pyjamas. Sensorn ser ut som ett litet suddgummi, det läggs in i ett kalsong/trosskydd. Om barnet börjar kissa på sig går en trådlös signal till en väckarklocka. Tanken är att barnet ska vakna, sluta kissa och gå upp på toaletten för att kissa färdigt. Så småningom vaknar barnet redan innan kisset är på väg.

Vissa barn kan dock vara svårväckta - ibland händer det att alla i familjen vaknar utom just det tungt sovande barnet. Därför är det lämpligt att en förälder sover i närheten av barnet i början.

Larmbehandling brukar fungera utmärkt för barn som är mogna för den här typen av behandling, och själva motiverade till att få slut på sängvätningen. Sju av tio blir bra genom den här metoden.

Om larmbehandlingen inte ger resultat kan man göra ett uppehåll och satsa på ett nytt försök något senare. Om barnet blir skrämt av larmet kan man behöva vänta ett halvår.

Föräldrar brukar inte rekommenderas att köpa och prova enureslarm på egen hand. Visar det sig att barnet inte blir torrt kan självförtroendet lätt minska ytterligare och för att förhindra det kan det vara bra att ha en expert inkopplad från början.

I vissa fall då larmet inte fungerar kan det bli aktuellt med läkemedelsbehandling.

Läkemedel vid sängvätning
Många barn som kissar i sängen nattetid lider brist på hormon som kallas vasopressin, som minskar urinproduktionen tillfälligt. Med hjälp av ett konstgjort hormon, desmopressin, kan man hjälpa kroppen att minska urinmängden under natten. När det bildas mindre urin i blåsan får barnet lättare att hålla sig.

Desmopressin ges normalt som en tablett som läggs under tungan och smälter i munnen. Det finns också medicin i form av nässpray. Desmopressin ges en timme innan läggdags. Efter det att medicinen tagits ska barnet inte dricka något mer den dagen, och helst gå och kissa strax innan han eller hon går och lägger sig. Alltså precis samma rutiner som man bör ha även utan läkemedelsbehandling.

Läkemedel kan hjälpa tillfälligt medan man väntar på att ”problemet” ska växa bort av sig självt. Om barnet slutar ta medicinen kommer sängvätningen ofta tillbaka.

Vid en långtidsbehandling brukar barnet få medicinen under tre månaders tid och sedan gör man ett uppehåll för att se om besvären gått över spontant. Om barnet fortsätter kissa på sig justeras dosen, eller så avslutas behandlingen efter ett par veckor. Läkaren föreslår då hur man lämpligast går vidare.

Läkemedelsbehandling fungerar på sikt för ungefär hälften av alla barn som provar den.

Medicinen kan även användas vid enstaka tillfällen, till exempel övernattning hos en kompis.

Läs gärna om hur urinblåsan och hormonerna fungerar.

Om larmmadrass eller läkemedel inte hjälper
De barn som inte blir hjälpta av vare sig larmbehandling eller medicin brukar bli remitterade till specialistmottagning. Det kan behövas andra mediciner eller terapier, till exempel då det visar sig att urinblåsan är lättirriterad eller överaktiv.

Källor:
tryggabarn.nu
1177.se
svenskaenures.se
Studie publicerad i Läkartidningen 2013
http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Originalstudie/2013/11/Tva-barn-i-varje-skolklass-med-7-aringar-lider-av-enures/

Författare

Libero
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...