Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies.
Läs mer här.

Hur känns anknytning?

Och så sitter ni där. I BB-sängen, du och din alldeles nyfödda och fjuniga lilla bebis.

Kroppen gör ont och den alldeles för stora sjukhusskjortan är mest ivägen. Kanten på den nedfällda sänggrinden är kall mot dina lår och det piper från patientlarmen ute i korridoren.

I övrigt är det alldeles tyst. Allt brus har upphört, allt sorl.

Du tittar på den lilla, lilla sparven i din famn och vet med ens vad det innebär att älska någon villkorslöst.

Är det det här som är anknytning? Jag vet inte. Men jag tror att det är början på det.

Både Tessan och jag är överens om att vi i det ögonblicket vi fick upp våra respektive barn på bröstet kände vi omedelbart en oerhört stark beskyddarinstinkt. Jag minns att jag tittade på den röde lille Malte och kände att jag kunde dö för honom, lätt som en plätt.

Är det det som är anknytning? Att veta med sig att man skulle offra sitt liv för sitt barn? Det är i varje fall en form av anknytning, från förälderns sida.

 

 

Artiklar som kan vara intressanta för dig

Libero tipsar - artikel om den viktiga anknytningen

Författare

Hormoner & Hemorrojder
Ett fel har uppstått, försök igen senare.
Laddar...