Fast jag innerst inne förstod att jag var gravid så förnekade jag det i 22 veckor då jag äntligen gick till MVC..
Hade bara tankarna i mitt huvud att jag ännu en gång skulle förlora mitt barn sent i graviditeten..
I 22 veckor var jag gravid utan att acceptera det, visst vill jag ha flera barn men smärtan efter ha förlorat två små pojkar i vecka 27 och vecka 25 var det nog mitt undermedvetna som förnekade att jag skulle ha barn..
Har nog aldrig kunnat andas ut ordentligt och känna ett lugn som säger att denna gång går de bra... kunde efter vecka 27 börja tro och hoppas men de varade inte mer än 1 vecka..
Hade sån klåda och ringde min BM och berätta att de var värst i händer och fötter och det var inte nån vanlig graviditets klåda sa hon för det har man inte i händer o under fötter..
Så fick komma på direkten och ta blodprov på gallsyrevärderna och dom tog 5 dagar innan svaret kom.. Och självklart var svaret höga värden så fick börja med en medicin som skulle hålla dom nere för om dom fortsatte vara höga kunde de gå illa för både mig och bebisen..
4-5 v senare nya prover för kolla om med hjälpte men med min vanliga tur så kunde jag räkna ut me röven att dom skulle ha höjts markant..
Ville bara skrika rakt ut av rädsla..
Nu blev de specialist mödravården 1-2 ggr i veckan för att kolla så bebisen mådde bra där inne och det såg så ut för hon växte och blev stor, nu var jag i vecka 34+6 och vi tog nya prover dessa visade att dom gått ner lite men jag var så rädd,arg och ledsen och bara skrek att ni får fan ta ut henne jag har redan förlorat två barn.
Och i vecka 37 fick jag tid för igångaättning så den 2 Maj 2012 kom lilla Majken 49 cm lång och var 3290 g tung =)
Förlossningen gick som i vanlig ordning snabbt och slutade med att jag inte kunde ha denna lilla flicka hos mig mer än 10 minuter för sen börja dom slita och dra i navelsträngen för moderkakan skulle komma och jag krystade fan starkare när den skulle ut än när Majken skulle ut.. Men efter att tredje BM hade slitit gav navelsträngen upp o lossnade från moderkakan .. AJ Aj Aj säger jag hade inte haft nån bedövning under förlossningen och sen ha folk som sliter o drar direkt efter är väl inte de man önskar sig just då.. men efter att sista BM slet av allt va de bara att springa med mig till operation och på vägen dit hann jag blöda 2 liter så var vit o mådde illa o kunde inte röra mig 1 cm för då forsade de bara mer blod.
Efter lite bök var jag iaf över på operationsbordet och skrek rakt ut att jag ska inte sövas för vill inte sova bort första stunden med min bebis så jag fick som jag ville o de blev ryggmärgsbedövning och inte en sån man kan få under förlossning eller den heter ju Epidural , nehe du denna bedövning gjorde mig helt förlamad från midjan o ner och hade panik när jag ville röra benen men det gick verkligen inte..
Operationen tog sammanlagt ca 30 min sen upp till uppvaket för var tvungen o ligga där tills jag kunde röra lite på benen och jag kämpade som en galning ville ju bara få vara med det lilla underverket som under tiden jag var på operation fick mysa med sin pappa istället..
efter ett tag kom mina älsklingar till mig istället och då hade jag bet sköterskan minst 4 ggr att ringa o fråga om dom kom snart haha!
Fick efter ca 30 min åka tillbaka till BB salen kl var då kanske 20:30 och kände inte mina ben ett dugg jag nöp i dom, slog o masserade för skynda på känslen tillbaka men de va ju inte lönt.
kl 03:00 på natten kunde jag äntligen använda mina ben och få ta den där underbara duschen man längtar efter så mycke när man precis fött barn!