Mina första månader
I januari tog ja ett test för och se om ja va gravid o de visade positivt så blev jätte glad och sambon också. men de va svårt att förstå att nu sker en mega stor omställning här i livet. Dem första månaderna var jobbiga eftersom de finns risk att få missfall, men sen när man hade gått över 12 veckor så började man förstå mer och mer vad som håller på att hända med kroppen o att de växer ett litet liv inne i magen. mina första månader var jobbiga med illamående och dofter som de är för dem flesta. men värst var den huvudvärken som blev migrän ofta, för ofta.. så gick till läkare och fick sträcka ut nacke och rygg och även börja med järntabletter och de släppte sen efter några dagar. men då kom foglossningarna istället. så fort ja var ute och gick så fick ja ont i ändryggen o kunde knappt komma upp från soffan när ja sätt mig, likadant i sängen. så bad om ett bälte som är för såna besvär och de har hjälpt mig väldigt bra med de. Började känna av bebisen i vecka 18 redan o de va så mysigt. men de kändes som man var dålig i magen i början när man inte är van vid de. idag har sparkarna och knuffarna blivit starkare så ibland blir man lite rädd när h*n sparkar till med väldigt mycket kraft. så nu börjar även sug på visa saker komma. just nu är de chips, vilket ja inte gillat så mycket innan. sen även lakris har ja inte gillat innan men nu är de farligt gott. så är de pinsamt och roligt att nu äter man mycket större portioner än sambon. Vi har inte kollat upp vad de är för kön på bebisen, så de flesta gissar på att de är en pojke. men ja själv har ingen speciell känsla över vad de kan vara för kön. för ja vill inte gå o tro på att de är tjej sen på förlossning så kommer dem o säger att de är en kille och ja hamnar i panik o vill inte veta av barnet. fy vad hemskt de låter men de är ju vanligt att sånt händer. så de skulle även kunna drabba mig. så lika bra för mig att inte gissa något.