Så logiskt, men samtidigt inte!
Här om dagen när jag jobbade på Förskolan här i byn, så var barnen väldigt frågvisa över varför jag har en så stor mage, är gravid i vecka 32.
En pojke på 4 år kommer fram till mig, petar mig på magen och frågar; vad har du där? Jag svarar att jag har en bebis i magen. Pojken börjar dra lite i mitt linne och säger att han vill titta på bebisen. Jag talar om för honom att man kan inte se bebisen, den ligger i magen. Han tittar på mig, väldigt fundersam, sen går han till dom andra barnen. Efter ett tag kommer han tillbaka, då vill han sitta i mitt knä. Han börjar peta på magen och dra i mitt linne igen, då jag svarar att man inte kan se bebisen nu heller. Han svarar att han bara ville kolla på min mage! Så jag drog upp linnet lite så magen syns, han tyckte det kändes konstigt att peta på magen. Sen säger han; har du ätit upp bebisen? Jag blir lite små fnittrig och svarar, att jag inte gjort det, då han tittar på mig med jätte stora ögon och säger; men hur kom bebisen i magen då? och vad svarar man en 4 åring om den saken? hahah.. Mitt svar vart ialla fall att, den kom dit och nu ligger den där och växer tills den är stor nog att komma ut. Han säger mhmm, hoppar ner från mitt knä och går iväg.
Sen börjar jag duka bordet inför maten, då pojken kommer tillbaka, sätter sig på golvet nedanför mig och tittar mot mig och säger: kan man se bebisen nu då?
Barn barn barn, underbara små underverk!