Folks eviga tyckande och framför allt tron att de har RÄTT att tala om för dig vad de tycker eller ännu värre, tycker vad du ska göra!
Lite reflektioner efter att ha läst många av era inlägg i "Föräldrasnack".
Har precis läst en del av era inlägg i Föräldrasnack och jag måste bara få göra några reflektioner. Till er som är unga och får höra att ni är för unga för att bli föräldrar och som t o m indirekt blir ombedda att ta bort barnet. Till er som liksom jag, också pga min ålder, får frågan om man verkligen tänkt igenom detta med att skaffa en sladdis ordentligt, kommer du verkligen att orka det? Till alla er som någon gång i samband med barnaskaffande fått höra, har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt? Är du verkligen säker på detta? Passa på att gå ut och festa nu för det kan du glömma sedan när barnet kommit, i värsta fall följt av ett hånskratt! Osv osv osv. Bla bla bla.
Jag blir så trött på att folk runt om en ska ha så mycket åsikter om allting! Det är väl ingen mer än vi, blivande föräldrar, som kan veta om man är redo för ett barn eller inte! Och jag förstår inte detta med att man aldrig kan få vara ifred! Så här t ex:
Man träffar en kille och då får man höra "jaha, när ska ni flytta ihop då?" Man flyttar ihop och då kommer snart frågan "jaha, när ska ni gifta er då?" Så ställer man till bröllop och snart efter det kommer nästa fråga "jaha, när ska ni ha barn då?" Så skaffar man barn och tror ni man får vara ifred DÅ? Nädå, för då kommer nästa fråga "jaha, ska ni inte skaffa ett syskon snart?" Aaarrrgh! Så skaffar man en tvåa och sen är det tyst ett tag. Skulle man sen skaffa en TREA, oj oj oj. "Jaha, ska ni befolka hela världen själva, eller?" Vad handlar det om? Svartsjuka? Avundsjuka? Jag bad aldrig om råd, ändå fick jag dem! Att fråga om man inte ska skaffa barn snart kan dessutom för vissa vara en väldigt känslig fråga, varför tänker inte folk på det? Jag fick dessa frågor för cirka 10-12 år sen när jag fick mina två första barn. Innan 2an fick jag frågan om vi inte skulle skaffa ett syskon till flickan och det var som sagt ingen ovanlig fråga. Bara det att ett av de paren som frågade hade själv inte lyckats bli gravida på 4 år!!! Så fort de glömde det! Vi kanske inte kunde BLI gravida en andra gång!
Man är lite extra känslig när man är gravid. Det känner ni säkert till. :-) Och tydligen spelar det ingen roll om man är 19 eller om man är 42 och blivande mamma, folk ställer frågor och tycker saker ändå. Att fylla 40 för mig betydde att jag äntligen kunde börja lyssna till mig själv lite mer och starkt uttryckt "skita i" vad andra tycker och tänker om mig. Klar fördel med att bli 40! Men även som blivande mamma vid 42 års ålder kan man vara ganska känslig, det tänker inte folk alltid på. Ofta får jag höra kommentarer om magen t ex. "Är du säker på att du inte väntar tvillingar?" "Ja, nu kan det inte vara långt kvar!" fast jag inte ska ha förrän i slutet av juli. "Ja, man blir antagligen större när man väntar sin tredje." Osv osv. Det gör mig ledsen att höra. Första gången gick jag hem och grät i mannens famn och såg mig i spegeln för att se hur STOR jag var, jag måste ju vara enorm så många kommentarer jag hade fått den dagen (2 i och för sig, men den dagen var det 2 för mycket). Jag är normalt byggd och det syns inte bakifrån att jag är gravid, jag har mage helt enkelt. Mannen försäkrade mig om att jag är jättevacker och inte alls någon valross där jag stod och torkade tårarna. Och vet ni vad, jag valde att tro på det! Jag valde och väljer BORT sådana kommentarer, vad vet de? De har ju själva bara ett eller två barn. Vad vet de? Vi kvinnor är ju helt olika byggda! Jag valde att lyssna på alla de positiva kommentarerna istället. Och framför allt, jag väljer att lyssna på mitt eget hjärta! Det tycker jag ni också ska göra!
Kram på er och stå på er!