Var på CTG kontroll då min lilla flicka hade en tillväxthämning på 21% då försvann hennes puls och kunde inte lokaliseras, tårarna ran och paniken ökade
Hela förlossningsarbetet satte igång 1 vecka innan vår tjej föddes, då var vi på rutinkontroll på sjukhuset jag var i v.38 då vi fått veta i v.32 att vår tjej hade en tillväxhämning på -17% och varannan vecka var vi på kontroll för att se att hon växte och mådde bra. Allt såg bra ut och vi fick prata med en läkare och hennes student om provsvaren och allt såg fint ut. Hon frågade mig om hon fick göra en vaginal undersökning, jag blev jätterädd hade ju aldrig gjort en sån förrut men gick med på det och tårarna ran gjorde jätteont:( När hon var klar sa hon att hon hade goda nyheter, vi fick då reda på att jag redan var öppen 3-4cm men att vi skulle avakta tills jag fått ordentliga värkar, (hade bara haft förvärkar) hon gav oss nya tider bland annat en ctg kontroll den 10/5 -2011 vilket var nästa vecka på tisdag.
På kvällen hade jag haft förvärkar men inget märkvärdigt och på kvällen när jag va på toaletten upptäckte jag blod och i ren panik ringer jag min mamma som sa att jag skulle koppla av och duscha och att sleproppen anagligen hade lossnat, när jag sen duschade kom hela slemproppen och lite starkare värkar
Ringde förlossningen dom sa att jag skulle avvakta tills värkarna gjorde ont och var 3-4 minuter imellan.
Fredag morgan kl. 11 börjar jag få kraftiga värker som gör ont men dom är oregelbundna min syster och bror var hos mig och hjälpte mig tvätta, springa i trappor tre våningar höggravid med värkar inte speciellt roligt, vid klockan 4 var värkarna 6 minuter och regelbunda så jag ringer förlossningen som ber mig ta ett bad och försk koppla av, men ger rådet att ändå förbereda väskan och saker jag behöver till sjukhuset, ringer även min man som var på jobbet och säger till honom att han ska nog försöka göra det sista och komma hem. Vid klockan 9 på kvällen hade värkarna avtagit och jag som var helt slut kunde äntligen vila.
Helgen gick hade några få väkar men inget som höll i sig
Måndag morgon hade jag barnmorske kontroll så vi åkte dit mannen var med eftersom jag inte vågade köra efter helgen som varit. Allt såg fint ut men hon berättade dock att läkaren hade skrivit i sina anteckningar att jag eventuellt skulle bli igångsatt tisdagen 10/5 -2011 vilket hon inte sagt till oss, så vi blev jättechockade, men hon sa att vi skulle packa allt på kvällen och ta med allt till sjukhuset när vi skulle på CTG kontroll.
Vi gjorde som barnmorskan sa och förbredde allt och sen innan vi somnade hade jag haft värkar, vaknade några gåger på natten av dom med men inget märkvärdigt.
Klockan ringde och vi gjorde oss i ordning åt frukost och sen iväg till sjukhuset
kl 10:10: Vi var lite sena så vi fick komma in direkt och göra CTG kontrollen blir uppkopplad sen går barnmorskan, under morgonen hade jag haft några värker men dom va mycket oregelbunda så jag sa inget. Efter 5 minuter så försvinner min flickas puls och i ren panik larmar vi, Barnmorskan som kom in försökte hitta den och få mig att lägga mig på sidan men kunde inte hitta pulsen igen hon kallade på mera personal och läkaren på avdelningen det var 4 barnmorskor som försökte få igång en ultraljudsmaskin och en läkare på telefon med förlossningen på första våningen.
Mitt i allt detta håller min underbara man mig i handen och tårarna bara rinner av ren panik och rädsla.
kl 10:40 Efter 10minuters försök att hitta bebisen puls säger läkaren till mig att dom inte vet vad som händer och att dom kommer köra ner mig till förlossningen, jag gråter ännu mera och dom kör eller springer ner med mig som ligger i en sjukhussäng.
Jag minns att jag kramande min mans hand så hårt medan han strök mig över håret och sa att allt blir bra så länge vi kommer ner till förlossningen.
Väll nere på förlossningen möts vi av en hel hög med sjukhuspersonal varav en läkare, en barnmorska, sjuksköterska och två undersköterskor, en drog av mig kläderna och drog på mig sjukhuskläderna, en tog av mina smycken, en försökte koppla på mig på, en försökte koppla på en ny ctg maskin och läkaren kom med ultraljudsmaskinen
kl 11:00
Läkaren gjorde ultraljudet och det var hur bra som helst allt såg jättebra ut och hon kunde intre riktigt förklara vad det var som hände men sa att hon ville ha CTG på kopplad i en timme och sen se hur vi skulle göra.
Riktigt lättad över att allt var bra kunde jag koppla av.
Kl 11:45
Får vi prata med läkaren igen som gör en vaginal undersökning och kollar på CTG kurvan allt såg jättefint ut men eftersom jag var planerad eventuell igångsättning och på grund av de som hände ville inte läkaren skicka hem mig så hon tar håll på fosterhinnan så att vattnet går(kändes precis som att kissa på sig) och så blev jag inskriven.
Det var en stor lättnad att de inte skickade hem oss och vi visste vi hade en lång dag framför oss, så mannen hämtade alla saker från bilen och sen började vi ringa alla telefonsamtal, min mans familj bor i Jordanien så vi skypade med dom och berättade att allt va på gång, ringde även mina föräldrar och kompisar.
Kl 12:20
Hade jag mycket kraftiga värkar och larmade fick lustgas på 30% och det hjälpte litegrann i ca 20 min då larmade jag igen och fick en gåstol spypåse för jag mådde illa och lustgas på 80% vilket självklart min man skulle prova och fick sig en chock haha, lustgase var sen min bästa vän:)
hängde mycket över gåstolen och min man masserade bäckenet och hjälpte mig att hålla masken eftersom jag knappt orkade
Jag var super hungrig men man fick ju bara dricka saft och blåbärs dricka så jag drack en massa jag klarade mig med lust gasen länge ända tills
kl 13:30
Jag skricker så ont jag har och kan inte vara stilla så ont de gör, barnmorksan undersöker mig och det visar sig att jag redan är 8-9cm så jag ska få dropp, hon går iväg för att hämta det, kvar i rummet är en undersköterska men när barnmorskan ska hämta dropp får jag krystvärkar
Kl 13:45
Jag säger att det trycker på och att jag vill krysta, Min är på telefon och jag säger till honom att slänga på telefonen för nu är det dags. Undersköterskan larmar och barnmorskan kommer tillbaka, säger till mig att inte krysta men kan inte låte bli det trycker ju på.
Jag börjar krysta och andas lustgas imellan och som många andra slänger jag ur mig:
-Jag kan inte
- Jag vill åka hem, snälla ta mig hem
Efter 3 krystvärkar är huvudet halvägs ute och barnmorskan ber mig att inte krysta så hon kan bedöva huden runt om men det kunde inte jag gör barnmorskan vänder sig och för att ta bedövningen och precis när hon vänder sig tillbaka trycker jag på de sista och barnmorskan får slänga sig efter Bebisen som kom ut i en väldig fart och fostervattnet skvätte överallt.
upp på magen kom min lilla tjej äntligen och jag grät, fick sys lite och kan ju erkänna det gjorde ju mer ont än att föda barn, det gjorde så on eftersom bedövningen inte riktigt tog på mig.
Klockan 14:02 allså bara 2½ timmer efter igångsättning föds våran flicka
Mirna 2550g och 44cm -24% var hon men helt underbar:)