Bara växer, växer och växer.
Att gå från kraftigt fet, lägga om kosten TOTALT, börja motionera, gå ner 50 kg på egen hand till att nu börja lägga på sig igen har varit lite krossande för själen. Har lagt märke till att jag bara blir större och större och större.... INTE kul, MEN vikten ökar knappt inget alls, ligger stadigt på en vikt - det är omfånget som drar iväg. Min man försöker uppmuntra mig med att min "fettvikt" minskar pga att jag fortsätter att sköta mig, men att bebisen och allt runt omkring växer så därför står jag liksom "stilla". Jag blir som sagt bara större och större men BARA på magen. En jacka har jag fått hänga undan nästan direkt, går nu omkring i en tjock vinterjacka och svettas och nu börjar den OCKSÅ bli lite väl tight.... Har svårt att böja mig och plocka upp nåt eller luta mig framåt och ta nåt från bordet. Folk ute, grannar och okända börjar super-stirra på min mage och jag SER VAD DOM TÄNKER: Åh nej, har hon börjat att äta fel igen, jaha så länge höll "det nya livet" för henne...." Men fanimej, jag har absolut INTE börjat att käka fel igen. Nej, nej. Jag sköter mig faktiskt till 100%. Grannarnas blickar sårar, men jag vet ju att jag bara är gravid - inte gått tillbaka till mitt "socker & fett-träsk". Men nog fan stinger det till i hjärtat alltid.... Lasterna förut INNAN mina -50 kg var flera liter cola, påsar med chips, flera kg godis varje dag mm. Nu är min last röda härliga tomater och äpplen.... Gravidnojar på just det sen några veckor. Kan riktigt börja dreggla när jag ser eller tänker på ett gott äpple eller några tomater skurna på frukostmackan.... Är glad att jag faktiskt inte alls kämpar mot det jag brukar kalla för "sockerdjävulen". Han är som bortblåst. YES! Men jag gissar att han kommer tillbaka när jag fött barn. Men då är jag redo att slåss mot han igen, för i DET träsket hamnar jag ALDRIG igen. Det har jag bestämt.