Hur det är att va ensamstående förälder och lyckas göra ett bra jobb. Är ensamstående med en 5 månaders dotter, so far so good. ;-)
När jag fick veta att jag va gravid då va jag bomsäker på att det här fixa jag sj. Ju mer månadens gick ju mer osäker blev jag. De kommer såna stunder om man är ensam om hela graviditeten. Osäker, fixa jag de, hur ska jag göra sen, kommer jag orka??. När sånna stunder kommer så ska man verkligen se till att ha vänner, familj runt om sig, som finns där och berätta att, "det här fixa du, du är stark, vi fins här för dig". Det hjälpte mig mycket.
Hade en väldigt nära vän som följde med mig på ultran, möten med MVC (mödravårdcentralen). Man ska inte va rädd att fråga nån att följa med om man känner sig rädd, nervös m.m
Man ska se till att ha bestämt sig vem som ska följa med på förlosningen, de super viktigt. Man ska välja den man lita på, känner sig bekväm med. Man ska inte välja nån som aldrig fölöst ett barn själv. För dom är de mer nyfikenhet, du kommer behöva nån som finns där för dig och bara dig. Nån som får dig att kämpa, skricka på dig när du känner att du vill ge upp.
Min förlossning tog 16 timmar, de va kämpigt. Jag kan lugnt säga att epydralen (ryggmärksbedövning) de är en guda giva för en gravid kvinna. Om man ha höga smärtor. Vilket jag hade, och fick denna spruta efter 10 timmar ca. Men nu ska jag inte skrämma nån, för alla förlossningar är olika, en del tar de bra 2 timmar sen är det över.... Men i slutendan är allt de värt de. Man får ju ett underverk, en skatt att älska, ta hand om.
Jag kan rekomendera som ensamstående, va kvar på BB så länge du kan. För att fixa mat till dig sj kommer man knappt ork. Att få vila så mycket man kan, man få hjälp med amningen om man få problem med det. Du går hjälp med hur du ska bada dit barn m.m
Dettas guld värt.
Ja vad ska man säga, dagarna flyger förbi sen. Allt rullar på. Va inte rädd för att ha ert barn brevid er när ni sover. De inget fel med lite närhet. Gråter ert barn ofta, så är det troligen mag besvär, gaser. Då är det bara att prata med er BVC så hjälper dom er. Tveka inte att höra av er till dom, kvitta om de bara är för en liten röd prick på ert barn. För at känna sig lugn med vad det kan vara så kontakta dom så löser sig allt. Om de så är med amning också så hjälper dom er med.
Se till att du har saker att göra som aktivera även dig. Så att du har vuxet sällskap, fika, babycafe, babysim, va hemma hos din familj. För de kommer du behöva, annars blir man knäpp på att va utan vuxet sällskap, nån att prata av sig med. Ja om man inte föredra att va lite sj då. Nått som är ett måste, skaffa en bärselle. Guld värt om du ska tvätta eller sånt.
Det finns så mycket att berätta, är det nått jag inte tagit upp om att va ensamstående så kam ni alltid skriva och fråga.
Jag kan ju säga att första året lär bli tuft. Min dotter är på 5 månader och 2 veckor, hon är lite envis nu men en glad tjej och inte rädd för att leka med andra. Vist händer det att man blir frustrerad men när man ser hennes leende då smälter man bara och kan inget annat än att le tillbaka och pussa henne. Jag älskar min dotter över allt annat och ångrar inte nått.