Hej har någon fått diagnos Hyperemesis Gravidarum?

Vad vill du ta upp?

Hej! Det är första gången jag skriver.
Jag är i vecka 11 nu och i vecka 6 blev jag inlagd för Hyperemesis Gravidrum. Känns så frustrerande att inte orka med sin 3 åriga son, eller bara en enkel sak som att tvätta sig. Jag försöker ta dagen som den kommer, men det är så sånt jäkla helvete. Detta igenom gick jag förra graviditeten med, men ingen sa att jag hade Hyperemesis Gravidarum. Är orolig för Fk, tänk om dom inte ger mig sjukpenning hur fan skall jag klara mig ekonomiskt? är så mycket i huvudet. tyvärr förstår inte en del av mina nära och kära, vad det är jag går igenom. det går snart över tänker dom. jag gick hela min förra graviditet. känner att det är svårt att acceptera att man troligtvis kommer gå lika länge.

Min läkare vill sjukskriva mig hela min graviditet. tack och lov att hon finns! för jag fixar inte mig själv. hur skall jag klara jobba???

Är ni fler som går igenom helvetet??

Svara

Skriven av

peacockii

• offline
• 0 berättelser
• 0 rekommendation

Fas:

Bebis

Barn:

Melvin, 4 år, 6 månader
Wilma, 7 månader

Bebis på 7 månader
från Rabbalshede

Visa profil

den 5 april 2012 12:10

Dela

Svar på den här diskussionen

• den 16 april 2012 20:51

  Peacockii, jag vet exakt vad du går igenom. Jag blev diagnostiserad med HP i vecka 9 och har det fortfarande. Vissa dagar mår jag så fruktansvärt illa att jag inte ens kommer upp ur sängen. Alla läkare jag talat med har sagt olika veckor det brukar ge med sig, men jag räknar efter v.14. Är i vecka 12 nu och har mått såhär sen vecka 6 då jag fick veta att jag var gravid. Själv har jag blivit inlagd 3 gånger med dropp och olika mediciner. Ingenting hjälper. Om inte detta gått över efter vecka 14 kommer jag själv sluta tänka "det går över". Då kommer jag räkna med att må såhär fram till förlossningen, eller tills det äntligen ger med sig.
  
  Jag har själv en väldans massa mediciner jag äter mot illamåendet, så som postafen, lergigan comp och primperan. Inget av det hjälper. Jag vet hur det är att må illa av matos, jag kan kräkas bara jag tänker på mat. Vissa dagar får jag inte i mig någonting pågrund av HP. Så jag får hitta på knep, som att efter varje gång jag kräkts så försöker jag få i mig lite vatten, en eller två klunkar brukar hjälpa. Det är frustrerande att vara konstant hungrig och törstig, men man får stå ut.
  
  Jag har många gånger tänkt abort och att min kropp inte klarar detta. Men samtidigt tänker jag att det finns inga garantier att jag inte kommer få må så här vid nästa graviditet (detta är mitt första barn). Bättre att leva genom det och hoppas på att man blir starkare av det. 
  
  Som sagt, jag vet exakt vad du går igenom (bortsett från ett tidigare barn), jag är inte heller så långt gången och oroar mig för allt och ingenting. Jag oroar mig till och med för barnets skull och undrar dagligen om barnet mår bra. Men när jag känner magen spänna eller "fjärilar" i magen vet jag att den lille trivs. Man får ta i akt de ljusa stunderna och försöka att inte bli för sängliggande. Vissa dagar har man inget val, vissa dagar kan man envist ta med sig en påse och gå ut och bara andas. Funkar för mig ibland. Bara att jag kan gå ut och få frisk luft gör mycket.
  
  Hoppas det blir lättare för dig så småningom, men du ska veta att du inte är ensam. Som du ser :)

  

  Karou

  • offline
  • 2 berättelser
  • 0 rekommendation

  De första krypstegen har kommit :D

  Fas:

  Bebis

  Barn:

  Jacob, 7 månader

  Bebis på 7 månader
  från Timrå

  Visa profil

• den 12 april 2012 17:42

  Varit på läkarbesök idag. I morgon blir jag inlagd 2 gången på Näl. Dem skall prova andra mediciner på mig nu. Jag hoppas detta hjälper! Men det tar emot att bli inlagd, har så svårt för att ligga på sjukhus. Men jag har inget val nu.
  
  Jag hoppas på att få prova kortison nu. Ber till gudarna!

  

  peacockii

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Bebis

  Barn:

  Melvin, 4 år, 6 månader
  Wilma, 7 månader

  Bebis på 7 månader
  från Rabbalshede

  Visa profil

• den 10 april 2012 10:40

  TAck till er alla! känns bättre att prata med människor som förstår!

  

  peacockii

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Bebis

  Barn:

  Melvin, 4 år, 6 månader
  Wilma, 7 månader

  Bebis på 7 månader
  från Rabbalshede

  Visa profil

• den 9 april 2012 13:51

  Du får klaga så mycket du vill! Det är hemskt; det känns som att man inte klarar det. Men det gör du. Oavsett. Jag lovar. En dag i taget - en timme i taget om det är så.
  
  Själv stod jag nyss med spyhink i ena handen och pensel i andra, och målade i det blivande barnrummet. Fick ge upp efter en stund, men fick något gjort i alla fall. Positiva tankar... skickar det lilla jag har över till ditt håll!

  

  Nina1310

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Bebis

  Bebis på 13 månader
   

  Visa profil

• den 8 april 2012 20:30

  jag vet att det inte hjälper att klaga, men börjar känna att detta tillstånd börjar bli ohållbar. att inte kunna gå ut i köket för att få i sig ordentlig mat, ge min son mat. han har typ levt på välling och något mål. känner mig hemsk, men jag klarar inte. dofterna gör mig så vansinnes illamående och kräkningarna kommer fort. att inte ens primperanet hjälper. hur skall man orka att ta sig igenom detta en gång till. jag är fan bara i vecka 11. det börjar ta på psyket nu känner jag.

  

  peacockii

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Bebis

  Barn:

  Melvin, 4 år, 6 månader
  Wilma, 7 månader

  Bebis på 7 månader
  från Rabbalshede

  Visa profil

• den 8 april 2012 11:43

  Hej!
  
  Funderade på om jag skulle svara eller inte, då mitt svar förmodligen inte ger dig direkt mycket hopp, men sitter själv med Hyperemesis i skrivande stund. Är en av "de där ovanliga" (kul) som är i vecka 34 och fortfarande kräks och mår illa. Inga mediciner har bitit på mig - har provat det mesta.
  
  Känner till viss del igen det där med att nära och kära inte förstår - mitt illamående började i vecka 5, och fram till vecka 13 hörde jag konstant att det ger ju sig snart. Efter det var det till vecka 18. Sedan blev det, ja... vi tror det borde ge sig snart, och till slut "vi får hoppas det ger sig snart". Nu börjar jag ge upp hoppet - tror jag tillhör de där få som får hållas til förlossningen. Mitt HP har bara blivit värre och värre med tiden, och är tyvärr inne i en period nu då jag inte får behålla så mycket som en isglass. Har varit inlagd 1 gång, och borde nog ha åkt in nu i helgen, men försöker hålla ut så länge som möjligt - hatar att ligga där på sjukhuset.
  
  Jobba blir omöjligt, så tänk inte tanken. Jag jobbade i början när jag "bara mådde illa", och var sjukskriven mellan v. 15-18 då jag också blev diagnostiserad, tog lite semester, jobbade några veckor, och sedan i vecka 23 blev det en omöjlighet då jag kräktes varje dag. Nu kräks jag upp till 15 gånger om dagen, men vet faktiskt inte vad som är värre - kräkningarna eller illamåendet. Same shit säger jag. Jag har hittills inte haft problem med FK - vet inte nu med sista perioden - har inte hört något från min handläggare. Skit samma säger jag - jag kan inte jobba oavsett vad de säger (kul inställning jag har ;) ). Jag tycker du har hittat en underbar läkare som förstår dig! Jag har varit sjukskriven i perioder hela tiden, så det har väl varit lite stressande att fundera på om de kommer att sjukskriva mig igen. Dock sade läkaren på lasarettet till mig att hon inte ville sjukskriva mig för länge åt gången, då det kunde uppstå problem med FK????? Ingen aning.
  
  Jag håller så många tummar och tår för dig - både att du orkar med detta, samt att du får njuta någon vecka av din graviditet utan HP!
  
  Kramar!

  

  Nina1310

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Bebis

  Bebis på 13 månader
   

  Visa profil

• den 6 april 2012 09:57

  Jag fick också den diagnosen under mina två sista graviditeter.Under senaste graviditeten fick jag dropp både på sjukhus och en period i hemmet.
  
  Jag fick prova många olika mediciner. Bäst effekt fick jag av en kombination av Ondansetron och kortisontabletter, det var rena dunderkuren! Kortison är dock inte bra att äta hela graviditeten, men det hjälpte i alla fall till att vända eländet.
  
  Det tog maxtid och lite till att få ett beslut från -fk, men jag fick vara sjukskriven. Sista månaderna jobbade jag 25% fördelat på tre dagar, vilket fk också godkände.

  

  ElinVS

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Småbarn

  Barn:

  10 år
  12 år
  Namn, 2 år, 4 månader

  Barn på 2 år och 4 månader
   

  Visa profil

• den 5 april 2012 21:13

  Hej igen!
  
  Jag känner inte igen din medicin eftersom jag fick Lergigan Comp och Losec. Lergiganen mot illamåendet och Losecen mot magsåret jag fick av alla kräkningar. När det var som värst hade jag öppna sår i halsen av magsyran. Usch och fy men man glömmer.. tur är väl det!! Jag känner så väl igen känslan av maktlöshet och saknad när man ej kan vara med barn nr 1. Det var nästan det som var det jobbigaste. Vissa dagar sa jag nog bara hej och godnatt eftersom ettan tyckte att jag var lite äcklig när jag kräktes hela tiden. Hade ju en balja ständigt stående bredvid mig och frågan
  
  " mamma ska du kräkas eller kan jag komma in" var inte så rolig. Men som sagt man glömmer när bebisen väl kommer. Det där med abort känner jag också så väl igen. Jag tänkte att kommer det en inbrottstjuv så får han gärna döda mig.. Hemskt men jag blev nog lite deprimerad.
  
  Än en gång lycka till!
  
  Litenflyg- nästa graviditet behöver inte bli likadan! Men blir den det fixar du det med. Man har ju inget val :-)

  

  anneli20

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Baby

• den 5 april 2012 20:19

  så otroligt skönt att veta att ni är fler! tankarna har tyvärr varit att man inte orkar detta en gång till. när jag blev inlagd, kände jag att situationen var ohållbar. Ett tag funderade jag på abort. Men tack och lov har jag stöttning ifrån min sambo. jag har primperan men det hjälper väl sådär. blir sängliggande av att bara ta disken en dag. jag har fått höja dosen på primperanen till 20 mg, men ajg är inte alls kräkfri. men jag spyr inte 20 gånger kanske 5 gånger, men jag vet inte varför ja är orolig för FK, men man blir orolig.

  

  peacockii

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Bebis

  Barn:

  Melvin, 4 år, 6 månader
  Wilma, 7 månader

  Bebis på 7 månader
  från Rabbalshede

  Visa profil

• den 5 april 2012 19:03

  Hej! Jag fick också den diagnosen när jag väntade dottern förra året. Håller med dig, man försöker bara ta sig genom dagen och jag kan förstå att de blir extra jobbigt om man redan har ett barn. Jag fasar för att någon gång i framtiden skaffa ett till om jag ska må så. Jag fick också igenom min sjukskrivning. Tyckte det kändes som att FK tog det på allvar eftersom jag också fick ligga på sjukhus med dropp och så. Gick också bara ner i vikt. Jag håller tummarna för att du får genom din. Som anneli20 skrev så är det nog viktigt att läkaren skriver ett bra läkarintyg men du skrev att din läkare va bra så de gör hon säkert. Håller tummarna och vill du bara prata med någon eller ha tips o råd så hör gärna av dig! Jag fick tabletter som gjorde att jag mådde lite bättre tex. Mina nära och kära förstod inte heller förrän lite senare i graviditeten. Kram

  

  liitenflyg

  • offline
  • 0 berättelser
  • 0 rekommendation

  Fas:

  Småbarn

Logga in för att svara